Jag tror inte på Gud alls. Jag tror inte att det finns något runt om oss som vi inte kan förklara. Jag är av den tråkiga sorten som bara tror att det skedde ett big bang för 14 miljarder år sedan utan något syfte. Och utifrån det har tid och rum skapats. Evolutionsteorin leder oss sedan fram till var vi är idag:  En ärftlig egenskap, som ger en förbättrad chans till överlevnad och förökning. Den vinnar-egenskapen kommer sedan att bli vanligare i nästa generation.

Utöver det finns liksom inget lull lull/kraft/etc enligt mig. // Isabella Löwengrip

Isabella har varit på konfirmation för ett av Pauls syskonbarn, och passar på att skriva lite om sin tro, eller bristen på en. 
Svenskar är ett ganska så ”o-troende” folk jämför med exempelvis USA där var och varannan person har ”sin” kyrka som de går till, men jag tycker precis som Isabella att det är ett intressant ämne, trots att jag personligen blev rätt mätt på allt vad organiserad religion heter efter att ha sett vad som skedde med personer jag en gång kände i Knutby.
Tack, men nej tack!

Isabella skriver att hon inte tror på Gud alls, samtidigt som hon beskriver att hon som barn var rädd för att Gud skulle vara arg på henne för att hon inte trodde på honom, hur nu en Gud som inte finns kan vara arg, men det är ju ingenting annat än barns härliga logik. 🙂
I ett senare inlägg tackar hon för alla kommentarer som kommit in under det här inlägget – det är uppåt 80 stycken – och för att de allra flesta höll en god ton, oavsett vart man står i frågan:

Tack för att ni delade med er av er tro i förra inlägget. Det var så fint att läsa. Det var så få negativa kommentarer och ”påhopp” vilket jag blev glad över. Tro är väl bland det mest privata/känsliga som finns så man har liksom inte rätt att ifrågasätta det hos en person, eller ställa personen till svars. Alla tolkar ju sin religon/gud på olika sätt.

Som jag skrev tror jag inte på gud. Men däremot kan jag inte bestämma mig för vad jag tror händer efter livet. // Isabella Löwengrip

Jag vet inte heller vad jag tror händer efter döden, men aldrig känner jag mig så nära min pappa som i svampskogen. 
Hur tänker du?

---

---

Jag hittade ett filter på Tiktok idag som heter ”age”. Där kan man se hur man ser ut när man är gammal. Jag var rätt nervös när jag tryckte på filtret men när jag såg bilden så blev jag så glad. Jag såg ut som en glad mormor eller farmor.

Jag dagdrömmer ofta och med denna bild så fladdrade tankarna iväg till en vardag med barnbarn: Jag är en sån där elegant och tjusig mormor. Antingen boende på Lidingö eller på någon gata på Östermalm. När Sally ska komma över med sin familj så säger hon till barnen ”Nu ska vi till mormor så ta på er något fint”.// Isabella Löwengrip

Isabella Löwengrip dagdrömmer om hur livet kan komma arr se ut när hon är äldre, men det ska hon inte göra enligt de båda kommentarer som inkommit. 
Barnen kan välja att bo hundra mil från henne, eller så kanske de inte vill ha kontakt med henne alls, lite så som Isabella själv tidigare agerat mot sina föräldrar?
Sånt vet man ju så klart aldrig, men att dagdrömma lite om sådant här är väl fullständigt och totalt harmlöst?
Jag dagdrömmer hela tiden, om allt möjligt och det är ju superhärligt…
Herregud, hur kan det vara upprörande? Det är ju inte som att Isabella försöker påverka sina barns framtid att passa hennes önskemål.
Att dagdrömma kan både vara trevligt och totalt harmlöst om drömmarna förblir just drömmar.

Dagdrömmer du? 

Jag tänker att armhävningar ska vara mitt partytrick. Tänk er att jag är på en middag med ett gäng bekanta samt nya människor. Jag står och minglar i klackar och en vacker klänning med ett gäng och så glider samtalet in på träning. Männen babblar på om olika träningssätt för bästa resultat och plötsligt så säger jag ”Tror ni att jag grejar att göra några armhävningar?”. Och från ingenstans så tar jag av mig klackarna och gör 25 stycken på rad. Bara sådär. Helst vill jag lära mig att göra en klapp i mellan. // Isabella Löwengrip

Isabella skriver på bloggen att hon vill kunna göra 25 armhävningar – helt med klapp mellan – för att ha som ett partytrick. 
En läsare skriver om sitt partytrick som är att kunna knyta en knut på en körsbärsstjälk i munnen, och vem har inte gjort det?
Annars har jag inga partytricks att tala om. En gång i tiden kunde jag klappa med brösten, men det är ett minne blott nu. 🙂

Rubiks kub är ett av de äldsta partytricken i boken, men det betyder inte att det inte längre är coolt. Det är lätt att tillbringa timmar med att försöka hitta en lösning på den sexsidiga kuben, och även om det kan vara roligt att fastna, är det alltid imponerande när någon kan ta över en kub på en minut eller två. Som tur är finns det ett sätt att göra just det. //Sida med partytricks.

Jag går sällan på fest, men om jag gör det är det ju kul att ha ett partytrick, eller hur?
När jag googlar är det här det första som kommer upp. Jag tänker att jag kanske ska börja med någonting som är lite enklare än en rubikskub, och sen jobba mig uppåt?
Eller är det inte så svårt som man först kan tro?