Visa det här inlägget på Instagram

Imorgon händer en rolig sak, Sheila och jag ska spela in vår podd! Vi kör igen efter 1 års uppehåll. Det känns otroligt kul. Om det är något speciellt som ni vill att vi ska ta upp så skriv :- ) // Isabella Löwengrip

Isabella Löwengrip och hennes kompis Sheila hade tidigare podden ”Isabella söker Sheila” som släpptes i 45 eller 46 avsnitt.
Temat var vänskap och den röda tråden i mångt och mycket var Isabellas dåliga mående, och när podden lades ner så skedde det med orden:

Just det. Sheila och jag gick ut idag och berättade att vi sänder sista avsnittet av Isabella Söker Sheila på söndag. Vi har sänt i ett års tid och när vi startade podden mådde jag väldigt dåligt. Därav döpte vi podden till att jag söker Sheila, hennes kloka råd och svar. Men nu ett år senare så mår jag bra. Våra samtal fortsätter men tyvärr inte från en studio. Kanske kommer vi tillbaka längre fram i nytt format :- ) // Isabella Löwengrip

Jag antar att det nya formatet är här, men vad det är återstår att se.
Var det någon av er som brukade lyssna på Isabella och Sheilas podd?
Kommer ni gamla lyssnare återvända och är det någon ny lyssnare som kanske ska hoppa på det Löwengripska poddtåget så här till hösten?

Gudars skymning, jag vet inte HUR många gånger jag ilsket stängt av musiken från U2 som min telefon också börjar spela i tid och tid.
Jag gissar att det är en gemensam brydsamhet för oss alla med en iPhone?
Varje gång tänker jag att jag ska göra någonting åt saken, men glömmer det i samma stund som jag kliver ur bilen.
För mig sker det enbart i bilen.
Nu har Isabella Löwengrip inte bara påmint mig om att jag ska göra det, hon har även tagit reda på hur jag ska göra det.
Jag var helt säker på att det inte skulle gå med tanke på U2s nära samarbete med Apple, men tydligen så går det nu.
Äntligen!
Nu kan man alltså radera den som vanligt ur musikbiblioteket (den spelas därifrån och inte från Spotify), men den tanken hade jag givit upp redan på förhand om jag ska vara ärlig.

Tack Isabella! Och förlåt och farväl för alltid, U2!
Jag menar, även om man gillar U2 så vill man väl ändå inte höra den här låten hela tiden?

Igår svarade Isabella Löwengrip på frågor om valet och vilka hjärtefrågor hon har, och svaret blev bland annat ”gängkriminalitet”.
Följdfrågorna blev bland annat den här:

Inte för att man bara ska bry sig om det som påverkar en själv (absolut inte enligt mig med så brukar ju högerväljare och partier resonera) men hur kommer det sig att du bryr dig mer om kriminalitet som du personligen högst troligt aldrig kommer påverkas av men inte klimatet, skola och sjukvård osv som inte minst kommer påverka dina egna (och andras) barn?!

Nu svarar Isabella på frågan i ett eget inlägg, och som en gammal arbetsskada kan jag inte låta bli att tänka att Isabella enbart gör detta för att få reaktioner.
Vad tror ni?
Är det en genuin oro för henne eller är det den gamla provokativa Bella som gör ett gästspel?
Hon avslutar sitt inlägg så här, och det känns inte särskilt provokativt, om jag ska vara ärlig. 🙂

Jag vill också ha en bättre sjukvård, att sjukvårdspersonalen ska ha bra förutsättningar och inte gå på knäna, att våra pensionärer ska ha råd att leva och att vi ska kunna jobba för en bättre miljöplan. Bara för att jag tar upp gängkriminaliteten så betyder inte det att det andra inte är viktigt. Men det som brinner mest enligt mig, här och nu – Är just att vårt samhälle håller på att bli mörkare för varje vecka som går. Fler dör och det måste stoppas.

Det parti som har den bästa hållbara planen får min röst. // Isabella Löwengrip

Väl hemma så var det dags att fortsätta med klädkaoset. Vi har inte haft en städerska under juli månad och vi reser mycket vilket gör att väskor ska packas ner och packas upp varje vecka. Sedan måste jag sortera vad som ska tvättas och vad som fortfarande är rent. Vi är ju knappt hemma heller så man har liksom ett dygn på sig varje gång att hinna med så mycket som möjligt innan vi ska iväg igen.

Paul har sina kläder i gästrummet i källaren och sköter sitt och barnen och jag har allt uppe så jag får greja för oss (plus alla handdukar och lakan). Dessutom är jag ju inget tvättproffs heller så jag har liksom ingen taktik för hur det ska gå så smidigt som möjligt. Jag vågar inte lägga för mycket i torktumlaren heller för att varje gång blir något plagg förstört och krymper så jag hänger upp allt och då blir tvättstugan och hela källaren full med tvätt.

Suck. Men såhär har alla så det är bara att göra. Det blev omelett till middag och en minimagnum till efterrätt. Jag ska fortsätta att fixa här hemma nu (just det, blommorna!) så att det känns mysigt. // Isabella Löwengrip

Kanske är det pga att städerskan alltid roddar tvättstugan, som smutstvätten framstår som ett mindre Himalaya för Isabella Löwengrip? 
Varför inte betala städerskan för en extra timme nästa gång, så hen kan hålla en liten work shop för Isabella.
På så vis slipper hon oroa sig för sin torktumlare och vad den kan tänkas göra med hennes kläder, nästa gång städerskan kommer med ett önskemål om ledighet.
Synd att hon inte längre är ”världens mäktigaste kvinna i the making”. Då hade hon haft råd att göra som Justin Bieber gjorde med sina CK-kallingar – bara köpa nya istället för att tvätta. (Han fick sina gratis i egenskap av kalling-modell, men principen är densamma.)

Visst var det lite uppfriskande ändå att läsa Isabellas inlägg?
Hon är en av ”oss” nu liksom.
Som kämpar i tvättstugan. Ett rum i huset där man aldrig kan bli klar.
Man är aldrig KLAR med tvätten. Så vida man inte är Justin Bieber så kommer det alltid ny tvätt.
Alltid.

By the way – en tvättrelaterad fråga.
Stryker ni tvätten innan ni hänger in den så det bara är att klä sig och gå, eller hänger ni in den skrynklig och stryker på morgonen, precis innan ni ska ha plagget på er?