Hur skenhelig är inte jag?

Martin Melin la upp det här inlägget på Instagram, där han erkände att han glömt bort att det var hans pappavecka med sonen som han har tillsammans med Camilla Läckberg. Sonen var på väg hem till Melin, samtidigt som han satt på ett hotellrum i Finland för jobb och mamma Camilla Läckberg var upptagen på annat håll.
Då ryckte Melins exfru Christina in – efter ett sos-sms – och såg till att hans son blev väl omhändertagen.
När jag läst Melins inlägg så tyckte jag att hyllningen till exfrun var så fin att jag postade det här inlägget på min Instastory. I bilden bredvid ser ni ett utdrag ur Melins kommentarsfält under inlägget.


Om ni inte fattar Lombardi Baron-referenser kan ni klicka här. 

Alltså förlåt, men hur skenhelig är inte jag? 
Och förmodligen alla de som skriver hyllningar i Melins kommentarsfält?
Hade jag skrivit ett sådant här inlägg om det varit Camilla Läckberg som glömt bort sin son? Hade hennes kommentarsfält sett ut så här?
I think not, va?
Det hade varit haranger om vilken dålig mamma hon är, och bladibladibla och jag hade förmodligen skrivit någonting som att det är mänskligt att glömma bort saker, kanske med en liten humoristisk twist, men det är  fasen ingen humor bakom mitt inlägg om Melin, utan jag tyckte ärligt att han skrev sååå fint om sin exfru. Vilket han gjorde, men det hade aldrig varit fokus om det varit en mamma som glömt sitt barn, snarare än en pappa.

Är det för att jag har så pass mycket lägre krav på män? Att det är fullt rimligt att de glömmer bort sina barn, samtidigt som en mamma ALDRIG skulle kunna göra det ostraffat?
Om OM de gjorde det så ska de mom-shame:as härifrån till månen och tillbaka?
Alltså, va fan Gervide?
Jag kräks på min skenhelighet och ”pappa sitter barnvakt när de är med sina egna barn själva-mentalitet”, där en pappa kan glömma sina egna barn medan en mamma ska grillas över öppen eld för samma tilltag.

Förlåt, och jag ska försöka ordna en rabattkod på ”Primperan” till er alla. 

Camilla Läckbergs närkontakt med bergsgorillorna

Camilla Läckberg och sonen Wille befinner sig just nu i Rwanda där de fått komma bergsgorillor riktigt nära, ute i det vilda. 
Nästan lite för nära, om man ska tro Camillas kommentarer under inlägget. Där beskriver hon nämligen att gorillorna är helt ointresserade av människorna och att hela gruppen fick backa, för att ge aporna utrymme.
Gorillorna lever i det vilda och rör sig fritt mellan flera länder, och tvingas alltså inte till någonting.
På företagets hemsida går det inte att se några priser, men jag kan tänka mig att det kostar en rejäl slant att få genomföra ett sådant här besök, så förhoppningsvis är det inte fullt av människor runt flocken, dagarna i ända.

Camilla svarar även på frågor om varför man är så oförsiktiga med sina munskydd när man tar gruppfoton. Svaret är att munskydden är för att skydda bergsgorillorna från mänskliga sjukdomar, snarare än mellan deltagarna, och när bilderna togs så  har man lämnat flocken.

Vilken fantastisk upplevelse det ser ut att ha varit, att få möta dessa mäktiga djur i det vilda! ??

Vikt och kroppsdiskussion hos Camilla Läckberg

Får ibland frågor om varför jag ofta lägger upp bilder på Simon, men han sällan på mig. Min skamliga bekännelse är att jag bett honom inte lägga upp bilder på mig. Gick upp i vikt en del för ca 2-3 år sen pga en extremt stressande situation som tangerade både jobb och privat. Och mat har alltid varit min flykt och min tröst när något tär.

Och jag VET jag borde omfamna mina nya kurvor. Jag älskar ju kurvor. – på andra…. Men som tonåring på 80-talet, präglad av ”heroin chic” som magert ideal, med tidningar fyllda av bantningskurer som ”flygvärdinnedieten, ananasdieten, soppdieten” osv osv, allas mammor som ständigt bantade, flicktidningar som Starlet med sidor med klädtips som: ”Så trollar du bort dina extra kilon” – så präglades jag på ett ideal jag aldrig riktigt lyckas skaka av mig.

Så jag lider av mina extrakilon. // Camilla Läckberg

Camilla Läckberg avslöjar att det är hon som bett maken Simon Sköld om att inte posta bilder på henne och diskussionen lät inte vänta på sig under inlägget.
I en perfekt värld skulle ingen människa känna så som Camilla gör, och vi skulle aldrig mötas av inlägg om kroppar och utseende.
Men…eftersom vi inte är i denna perfekta värld så kommer jag fortsätta uppdatera när det kommer den här  typen av inlägg och diskussioner på sociala medier, då det uppenbart är ett ämne som engagerar.

Efter sitt första inlägg postade Camilla det här, där hon tar upp alla kommentarer och dms som ramlat in, och där offentliga personer som Anitha Clemence och Stina Wollter berätta om sina egna erfarenheter.
Och så har vi ju så klart även de som inte kan hålla två tankar i huvudet samtidigt, som tolkar uppfattningen att allas kroppar ska få synas utan att skammas som en direkt uppmaning till fetma och övervikt.
De dyker alltid upp, det är nästan lite fascinerande. 🙂

 

Läckbergs försvarstal

Camilla Läckberg skämtar om att ha lämnat dottern på ett hunddagis, men när jag skämtar om hennes inlägg och hur hennes ”jultips” framstår i sammanhanget, nej då jävlar ska det tas på allvar och bemötas i långa haranger. 

Varför inte bara fortsätta skämtet och erbjuda en rabattkod på hundpensionatet till alla utslitna småbarnsföräldrar?

Jag blir inte klok på folk…