”Det går snabbtt i hockey” blir lite extra pappaskämt-fyndigt här med tanke på att Zebastian Possler ÄR just hockeyspelare.
Man kan säga att han satte pucken i krysset här. Gjort sig skyldig till en smula ”roughing” om man så vill. Kanske får två minuter för ”high stick” if you know what I mean?
Förlåt, jag ska sluta nu…eller rättare sagt, jag hade tänkt sluta nu, men så fick jag syn på de här båda hockeytermerna och fick ny feeling…
Förlåt för allt och grattis till Gabjoss och Zebastian!
❤️
Att Umeås största influencer är kär och galen kan väl ingen ha missat?
Hon är numera sambo med sin Zebastian och visar nu upp en liten kärlekstatuering som hon gjort – ett Z i ljumsken.
Tidigare kunde jag förfasas..eller kanske inte förfasas men tycka att det är lite dumdristigt att tatuera in en partners namn med tanke på att en tatuering är permanent.
Men det är de ju inte längre – permanenta alltså.
Ångrar man sig så kan man antingen lasra bort en tatuering eller helt sonika bara tatuera över den, eller hur?
YOLO liksom..
I vårt nya hus så ingår det ett hönshus som efter hönorna användes som just tatueringsstudio.
Jag kanske borde sadla om och börja gadda folk till en billig penning hemma på tomten, istället för att sprida glitter på internet?
Jag kan inte påstå att jag är något vidare på att rita, men det verkar inte heller Kniv-Micke vara, och kan han, så kan fasen jag också. 😉
Men ja.. Är det något jag är trygg i så är det att jag aldrig kommer göra mina barn illa på samma vis som jag själv har sprickor i mig från när jag växte upp. För att jag gör annorlunda. Och det kommer en bröstförstoring, en vältränad rumpa eller smink aldrig att göra någon skillnad kring. Jag skadar inte mina barn. Men ni som skriver skit om andra på nätet aktivt var och varannan dag och har barn hemma kanske borde göra era barn den tjänsten att lägga mer fokus på ert egna liv och utveckling. För att ha så mycket hat i sig mot främlingar som man inte ens känner tror jag kan skada så otroligt mycket mer än att göra en skönhetsoperation i det långa loppet. // Gabriella Joss
Gabjoss har skrivit ett inlägg på sin blogg om alla de åsikter som folk har, både vad gäller hennes nya sambo och nya bröst.
Hur kommentarsfältet svämmade över av människor som anklagar henne för att vara en dålig mamma eftersom hon -1- så snabbt låtit den nya killen flytta in i huset och -2- valt att operera brösten.
Eller…egentligen är det inte bröstoperationen i sig som folk är kritiska till, utan snarare sättet hon förklarade anledningen till att hon opererat sig för sina barn.
Ni var många som skrev om det här i mitt kommentarsfält, vilket är okej enligt mig då den här bloggens syfte är att diskutera just influencers och det innehåll som de publicerar på sina kanaler – inom rimliga gränser så klart.
En annan anledning till att hålla diskussionen här inne är för att här kan jag kan radera skit innan GabJoss ens hinner se det, någonting hon inte kan göra på sina egna plattformar utan där trycks allting upp i hennes ansikte, helt ofiltrerat.
Så det är INTE är okej i min bok är att aktivt söka upp Gabriellas sociala medier och posta en massa skit där.
Är du så bajsnödig så får du lämna din skit här inne och inte springa iväg till något annat kommentarsfält och frikostigt gödsla.
Där har hon inte samma möjlighet att värja sig sig eller välja bort att helt sonika inte läsa kommentarer om sitt föräldraskap.
På sina egna plattformar är hon ju skyddslös mot sådant, så sluta gärna med det. (Om någon av er känner sig träffad)
Bli inte din egna hatsvans, som det så vackert heter.
Paula Rosas har skrivit ett inlägg om Gabriella och hur hon själv resonerar kring plastikkirurgi och hur man ska prata med barn om det.
Men ju äldre mina döttrar blir desto mer påtagligt blir det här. Hur pratar man om ideal med sina barn som man vill ska få vara sig själva till 100% men oundvikligen kommer bli påverkade av samhället? Och hur gör man när man samtidigt är en del av samhället med allt vad det innebär skönhetsmässigt. Det kan vara smått som att färga håret och plocka ögonbrynen till stort med att göra fysiska operationer. Jag känner inte att jag är mogen för eller vill göra avkall på all form av ”fix” och vara helt naturlig – jag vill fixa håret, leka med smink och allt sånt, men jag vill samtidigt att dom ska känna sig fria att vara precis som dom är. Är det en omöjlig ekvation eller går det på något sätt? // Paula Rosas
Går det?
Kan man göra både och?
Hur pratar man egentligen med barn om skönhetsoperationer? Eller fillers? Och botox?
Gabriella Joss har svarat på en kommentar om saken, där hon berättar om hur hon pratat med sina barn.
Vad säger man? Behöver man säga så mycket? Bör man uppmärksamma saken och sitta ner och prata, eller ska man låtsas som det regnar?
Bör man behandla det på samma sätt som en ny frisyr eller hårfärg?
”Jag tycker det är snyggare så här…” typ och sedan inget mer?
Jag har faktiskt ingen aning och har heller aldrig varit i en liknande situation, så jag kan varken säga bu eller bä här.
(Ja, stoppa pressarna – ett ämne där Bloggbevakning varken har pekpinnar eller rekommendationer. att strössla omkring sig ) 🙂
På den här sidan så diskuteras just det här – om hur man pratar med barn om skönhetsoperationer, närmare bestämt en bröstförstoring.
Personen som skriver nojar mest över hur hon ska kunna säga till sina döttrar att de ska vara nöjda med sig själva om mamman själv opererat sig för att hon inte var nöjd med sina bröst. 
Den där ÄR väl det svåraste att förhålla sig till. Jag tycker att vuxna människor får göra vad de vill med sina egna kroppar, samtidigt som jag önskar att fler var nöjda med sig själva, precis som de är och utan att behöva plastikkirurgi eller liknande.
En något ambivalent situation alltså.
Hur tänker ni om det här?