Varför ens ha budgivning då?

Jag har bara köpt boende en gång och då utan budgivning, så jag har väldigt lite erfarenhet i ämnet men tänker att ni kanske sitter på desto mer av den varan?

Ida Warg – som flyttat sin blogg till Mama – berättar i ett inlägg att hon och hennes man vann budgivningen på ett hus men att de inte fick köpa det för säljaren.
Hennes gissning är att det istället gick till någon som kände ägaren eller mäklaren.

Varför har man då en budgivning? 
Om du inte tänkt sälja det till den som vinner, så vida det inte är kompisen, varför då ens låta folk buda?
Uppenbarligen så låg ju de nya köparnas smärtgräns under Ida och Alexanders bud, och det måste de ju vetat redan innan, eller hur?
De behöver väl inte bli överbjudna för att inse var gränsen går?
Jag fattar inte och hade blivit jäkligt irriterad om det varit jag, trots att jag vet att en säljare tekniskt sett KAN neka högsta budgivaren.

Jag förstår bara inte varför man skulle göra det om man redan på förhand bestämt sig för vem man vill sälja till?

Jobbigt när man faller på eget grepp…

Ida Warg skriver ett inlägg där hon resonerar kring corona, sin son Elvis och hans förskola och hur de fortfarande följer de instruktioner som kommer därifrån.

Elvis är fortfarande på förskolan då jag är så tudelad. De råder ju att man ska fortsätta sitt liv som vanligt och lämna barn på skola och förskola om de är friska. Sedan undrar jag också om man skulle ha Elvis hemma i 2 veckor, hur blir det sedan då när man lämnar in honom igen? Det är väl lika stor risk att han blir smittad då? // Ida Warg

Då dyker det upp en MINST SAGT grälsjuk individ i kommentarsfältet som hugger från alla tänkbara vinklar på ett sätt som lätt går att identifiera som kommen från en minst sagt förorättad människa med personligt agg mot Ida.

Lite pinsamt blir det när Ida påpekar att personen är extremt lättidentifierad med tanke på ip-nummer och annan information Ida kan se från avsändaren och hotar med att publicera mail som vederbörande skickat Ida om hen inte slutar upp med sina dumheter.
Det gör hen inte, utan fortsätter härja runt med olika anklagelser mot Ida om att hon svartmålar människor och vill helt plötsligt att Ida ska radera ALLA kommentarer då hon ändå läst dem men inte verkar vilja ta till sig av de ”tips och kritik” som vederbörande skrivit till henne.
Om hon inte raderar dem så gör sig Ida skyldig till näthat enligt den här fantastiska logiken.

Le Grande Finale är när personen Ida identifierat som den som legat bakom alla kommentarer, skrivna från olika namn helt plötsligt dyker upp som gubben i lådan och med flera kommentarer kommenterar att hen inte tänker kommentera innehållet i de tidigare kommentarerna. 
Jag vet inte om tanken är damage control för alla tidigare kommentarer, att dyka upp under det utpekade namnet, men i och med att hen verkar göra alltsammans på ett och samma ip-nummer (eller något annat som är lättidentifierat för Ida) så blir det liksom ingenting annat än ett enormt magplask, orsakat av fall på eget grepp trots sockiplast.

Plums.

Alla ”Trollis*” värda sitt namn känner till det här med ip-nummer och hur man enklast gör sig i alla fall en liten smula mindre spårbar.

* Nättroll

Tack för tips!

Influenciska företag – framgång eller fail?

Igår kunde Breakit rapportera att både H&M och Zalando sålt tillbaka sina aktier i Kenza Zouitens modeföretag Ivyrevel och att deras representanter lämnat styrelsen. 
Som Breakit tidigare skrivit om så investerade Zalando och H&M tillsammans runt 50 miljoner kronor i bolaget och ägde runt 30 procent vardera.
Trots starka varumärken som H&M, Zalando och Kenza Zouiten Subosic så föll ändå omsättningen för Ivyrevel från 45 till 43 miljoner kronor under 2018 samtidigt som förlusterna ökade till minus 7,5 miljoner kronor.

Man skulle kunna tro att framgången för företag skapade av influencers skulle vara i paritet med deras storlek och räckvidd på sociala medier, men så verkar det inte alls vara. 
Ibland känns det nästan som att det är slumpen som avgör vad som blir framgångsrikt och vad som inte blir det för jag har svårt att hitta logiken i det.
Ta Ivyrevel som ett exempel. Grundat av en av vårt lands största influencers med en enorm räckvidd, även utanför Sverige.
Ett klädföretag som frontas av Kenza känns ju som en självskriven succé, då många av hennes följare vill se ut och klä sig precis som hon.
Men icke.

Ett annat exempel är Ida Warg och de ”brun utan sol-produkter” hon tagit fram och som nu säljs lite överallt.  Jag kan inte påstå att jag förknippade Ida Warg med ”brun utan sol-produkter” när de lanserades och att kombon inte kändes helt klockren, men HERREGUD vilken succé det blivit!

Så det jag vill komma fram till är att man fasen aldrig kan veta vad som kommer bli en succé och vad som kommer floppa när det kommer till influenciska företag.
Någon flipp eller flopp som förvånat er på det ena eller andra sättet?

Tjafs hos Ida Warg som slutat konsumera nyheter

 

Jag tror inte det är detta som åsyftas när man pratar om att vi alla behöver minska vår konsumtion.
Att det skulle vara en bra grej att Ida Warg väljer bort nyheter.
Enligt henne så innehåller nyheterna hemskheter som påverkar henne på tok för mycket, men det går ju faktiskt att hålla sig uppdaterad på andra sätt än att dessa två extremet.
Lilla Aktuellt!
Nyheter inlindade i bomull och levererade på ett sätt som bäst passar barn mellan 9-12 år. Ida skulle slippa påverkas av hemskheterna, samtidigt som hon håller sig á jour om vad som händer i världen.
Ida Wargs nyhetsvägran har delat hennes läsare i två tydliga läger, de som håller med henne till punkt och pricka, och de som tycker att hon är ”äckligt privilegierad i en kapitalistisk bubbla”.

Under tiden jag suttit och skrivit det här inlägget så har Ida, både gått in och utvecklat sitt resonemang under bilden, men också stängt av kommentarsfältet. (Bilden här rakt ovan)
Spårade det ur helt månne?
Hon meddelar i alla fall att hon visst tar del av nyheter, men inte aktivt genom att läsa en tidning eller kolla på Nyheterna.
Man får väl bara hoppas att hennes forum för att konsumera nyheter inte är de click bitande push feedsen som hela tiden dyker upp på exempelvis Facebook där källkritiken kan vara noll och ingenting.

Jag är en informationsmissbrukare som älskar att söka upp och ta del av olika nyheter. Lite känner jag att det är mitt ansvar som medborgare att veta vad som pågår runt omkring mig så jag kan ta ställning till det.. särskilt innan val!
För hur ska man kunna ifrågasätta saker som Sverigedemokraterna om man kan känner till dem, än mindre vet vad de står för, vill göra med Sverige och från början kommer ifrån?

Var står du i ditt nyhetskonsumerande?