Vad är okej att göra för att skapa roliga och sevärda videos?

När Antonija Mandir och Oliver Hunt var på Gekås så spelade de in en video/vlogg som gick ut på att de skulle köpa allting som stod på någon annans kvitto som de hittat utanför.
I samband med det så skrev jag det HÄR inlägget där jag försöker se sådant här från olika vinklar:

Kan man skilja på att filma en video som den här som underhållning, utan att för sakens skull uppmuntra andra att göra samma sak.
Att det är just ”content”.
Lite som när influencers handlar katastrofprodukter från Aliexpress eller Wish för att göra underhållning av.
Jag tycker det är skillnad, men jag förstår samtidigt att det kan vara svårt att skilja åt eftersom influencers gör sitt underhållande innehåll, mer som en privatperson än som del av en större produktion.
Jag tvivlar på att traditionell media skulle få ta emot samma kritik som då och då riktas mot influencers, trots att innehållet kan vara snudd på snarlikt.
De uppmanar inte sina följare att själva dra till Gekås och hitta kvitton att handla ifrån, utan de gör detta som underhållning för sina tittare.
[…]

På skillnaden mellan underhållning och att uppmana privatpersoner att göra samma saker som det som underhållningen är baserad på? // Från det här inlägget

Inspirationen till det här inlägget kom från en mikroinfluencer vid namn Fanny Superstar på Youtube.
Hon gör videos där hon bland exempelvis går in på Dollarstore för att handla, men kriteriet är att alla varor är i en särskild färg.
Videon jag såg innehöll shopping i färgskalan blå.
Hon presenterar sin kanal som en ”sminkkanal” så det är kanske inte så konstigt att hennes videos innehåller en hel del skönhetsprodukter och smink.

Anyways…
Här är några stycken videos på temat som hon publicerat:

Så min fråga till er – igen – är:
Kan man göra sådana här videos eller videos med liknande innehåll, utan att det uppfattas som konsumtionshets?
I Fannys fall – i alla fall i den blå videon – så fanns det flera blå saker som hon inte stoppade ner i kundkorgen eftersom hon visste att hon aldrig skulle använda produkten, så det var inte ”köp allt du kan som är blått” trots att hon hade ”no budget” att förhålla sig till.

När/var/ hur kan man säga att ändamålet helgar medlen  vad gäller influencer och sociala medier?
Var tycker ni att man ska lägga ribban? Vad får man göra i underhållningens namn?
Och… är det här bra content? Fanny är bara en i mängden att spela in den här typen av videos och hon får agera exempel eftersom det var hennes video som jag snubbblade över och tittade på. 🙂

Kanelbullens dag

En dag som i mitt tycke borde vara en röd dag.
En röd dag, toppad med pärlsocker.
Hellre en röd kanelbullens dag än dagen då alla äter jävulens påfund – semlan.

Jag själv bakade kanelbullar fast utan kanel och med kardemumma istället – för sån är jag – och har inte kunnat undgå alla hyllningar till denna gluterallergikernas största fiende i snurrform.
Nej. lussekatter kommer fortfarande på plats 1 men därefter kommer nog en riktigt god kanelbulle eller längd.
Café Delselius i Gustavsberg (ej reklam) säljer fortfarande sin ”smörbulle” som vinner alla guldmedaljer som finns och jag funderar på att gå dit och lajva en praosökande 15 åring, bara för att kunna lägga vantarna på receptet.

Här är ett litet axplock av kanelbullens dag – influencer edition.

Johanna Tofybys bulle ser ut som en sån där uppblåsbar flytleksak till poolen.

Efter elchocken är varje kanelbulle värd sin vikt i guld.
Man får äta med andakt.

Kanelbullskladdkaka?
The best of both worlds eller varken kanel eller kladdkakebingo?

Camilla Hamid bjuder även på ett snabbis-bullrecept.
Bra bra för alla som inte vill, eller har tid att bråka med jäst.
Jag har lyckats döda min, mer än en gång. 🙂
Jästen alltså, inte gästen. De låser jag bara in i hönshuset om de är otrevliga.

Och så sist…
Fanny Svärd la upp den här på Instagram ungefär 18 timmar före Alexandra Nilsson postade sitt inlägg.
Kopia eller en kanelbulletrendsinlägg som går igen varje år?

Jane Marina har fått bokkontrakt

Jag vet att ni är ganska många som kritiserat ”Jane Marina” för att ha gjort sociala medierkarriär på sitt sjuka (nu friska) barn. 
Influencerföräldrar tenderar att bli en smula gränslösa, särskilt när de försöker finna tröst genom att dela det som sker på sina plattformar, och på den listan går det att skriva upp ganska många namn.
Det gäller alltså inte en enskild föräldrer, utan jag kom mest att tänka på det när jag såg det här inlägget på Instagram, i vilket Jane Marina nu offentliggör att hon fått ett bokkontrakt med bokförlaget Forum.
Hon beskriver boken så här:

Hösten 2023 kommer boken ut om när vårt liv tog en tvärnit. När livet fick ett före och ett efter.
Jag skriver om om hålet som blev.
Det som hittades.
Allt det som fastnade på tvären.
Och det som fick passera.
Fingeravtrycken, kantstötta kaffekoppar och korridorer utan slut. Möten i tortyrensväntrum och hoppet.
Det lilla stora hoppet❣️

Är det skillnad på att skriva böcker om barn som är sjuka och att publicera bilder och filmer om det och allt som sker runt omkring på sociala medier?

Till alla exploaterande föräldrar där ute!

Jag behöver inte säga vilka föräldrapar jag vill sätta högst upp på listan över människor som jag vill ska titta på den här videon. 
Att sprida den är viktigare än att peka finger, så jag säger ”Till den det berör”…

Tack för tips!