Visa det här inlägget på Instagram

2020 var den här bilden på Camilla Läckberg och fin voffe med i Caroline Roosmarks kalender ”Sagolika kvinnor” som nu säljer den som kuddomslag.
Varje fodral kostar 695 kr men då går 15 kr till Fryshusets projekt ”Barn till ensamma mammor” och 25 kr till ”Sara Danius minnesfond”.
Tack vare Camillas inlägg så hamnade jag på Caroline Roosmark Instagramkonto och såg då några av de bilder som ska vara med i 2021 års kalender.
Den här bilden på Johanna Nordström … så häftig!

Visa det här inlägget på Instagram

Och den här på Lena Endre:

Visa det här inlägget på Instagram

Pernilla Wahlgren i egen hög person:

Visa det här inlägget på Instagram

Bianca Kronlöf, Carola Häggkvist,  Therese Lindgren, Asabea Britton och Elisabeth Massi Fritz är några andra som kommer representera varsin månad i kalendern.

Visa det här inlägget på Instagram

Visa det här inlägget på Instagram

Och så Dagny!
Sveriges i särklass äldsta bloggare som fyllt hela 109 år.

Visa det här inlägget på Instagram

Det här är så fruktansvärt, hemskt, förjävligt, katastrofalt, vedervärdigt, kränkande och rakt upp ich ner en SKAM för det svenska rättssystemet.

Medan jag vill kasta min telefon i väggen när jag läser om den så kallade ”Nytorgsmannen” så formulerar Amilia sig i vanlig ordning betydligt bättre.
Jag förstår inte hur det kan få gå till så här?
Varför anser staten att sexualbrott – framför allt på kvinnor – inte är mer allvarliga och inte förtjänar längre straff än så här?
Det är en kränkning och som att spotta varenda utsatt kvinna i ansiktet.
??

Vad kan man göra?
Vad tusan kan man göra?

Tack för tips!

Visa det här inlägget på Instagram

Snacka skit om den andra föräldern till eller inför barn? 
Spelar det någon roll om det som sägs är sant? Varför gör man det? Är man så pass osäker i sitt egna föräldrarskap att man behöver sänka den andra föräldern några snäpp för att må bättre? Gör man det för att barnet ska tycka mindre om den andra föräldern och som ett straff för någon oförätt bakåt i tiden?

Är det i slutändan ändå inte alltid barnet som straffas hårdast av det här? Av konflikter mellan föräldrar där barnen används som spelbrickor för att strategiskt sänka eller skada den andra föräldern? Är inte risken överhängande att ens barn blir bittra och avståndstagande, när de slutligen inser vad en eller båda föräldrarna utsatt dem för och använt dem till, enbart för att främja sina egna syften?