13-åriga CamCam hade varit så nöjd!!

Förlåt för uteblivet Öppet Spår igår. 🙁

Visualisera det här:
En 13-årig CamCam i ”Knutbykjol” (ankellång jeanskjol) och ”flippsolglasögon” som köpts på den lokala bensinmacken och som klippts till med sax för att matcha storleken på de glasögon de skulle ”clippas” fast på.
Sneda och vinda men ack så cool jag tyckte att jag var, särskilt när det var uppflippade inomhus!

Och uppenbarligen hade jag varit det idag, i alla fall om man ska tro Eric Saades Instagramkonto! *goalz AND winning*
De är visserligen inte handgripligen formade av honom men icke mindre så är de ”flippsolglasögon”. Ytterligare en trend som gått varvet runt och kommit tillbaka?
Oklart om de var trendiga 1993 eller om jag bara inbillade mig det, men oavsett så är de trendiga nu och därför är jag en trendsättare som bara var långt före sin tid, visst visst?

Chokers – check!
Magväska – check!
Flipsolglasögon – check!

Vad kommer härnäst tror vi?
Plastnappar i mängder runt halsen?
Snusnäsduk knuten runt låret?
Ve och fasa – Partille-Johnny-trenden?

”Flippsolglasögon”?
Egentillklippta eller a la Saade?
Hell YES eller hell NO?

Var går gränsen för satir?

https://www.instagram.com/p/CECikm6JbX9/

Jag ompublicerade mitt inlägg pga ingen censur. 

Det här är lite för intressant för att släppa…
Många ansåg att Mr Cool och hans ”Kn*lla barnlåt” inte var så mycket att bråka om eftersom det uppenbarligen var satir på rap och hiphop och att den här senaste situationen med @punani_99 är satir av samma skola som absolut inte ska tas på allvar utan det som görs och sägs bör ses som den satiriska humor som det faktiskt är.
Med den logiken så borde väl då @griploovs Instagramkonto kunna skriva vad det vill eftersom det är satir. För om människor med cerebral pares inte ska bli kränkta av Punani_99s uttalanden så borde ju ingen ta Griploovs uppdateringar på allvar. Det är ju satir.
Men var drar man gränsen?

Skulle jag kunna hävda att ”Bloggbevakning” är en satirisk sida, men som är skriven av mig? Att ”Bloggbevakning” är en karaktär på samma vis som Mr Cool eller Punani_99?
Eller skulle det inte fungera eftersom jag skriver om specifika personer och Punani_99 och Mr Cool uttalar sig kränkande eller provocerande på ett mer generellt plan?
De specificerar liksom inte ett särskilt barn att k*ulla eller en identifierad människas hjärnskada att använda som ett skällsord?
Är det vad som gör deras satir okej, medan jag skriver om och ibland skojar om identifierade influencers och allt som hör dem och deras bransch till?
Griploovs gör satir på en specifik människa (om än under annat namn, men man måste väl vara elallergiker för att inte förstå vem det handlar om) men det verkar många tycka inte är okej, eller hur?

Just på en plattform som Instagram som är det betydligt svårare att som följare att inse vad som är satir eller inte.
Ibland är det enkelt, men jag, som inte kände till Punani_99 sedan tidigare förstod inte till en början att det rörde sig om satir, av flera anledningar – SR-loggan i profilbilden och att mailadressen som angavs var Nanna Olavsdotter Hallbergs jobbmail från produktionsbolaget Filt som hon även använder på Uniarts.se är två av dem.
Jag känner själv att jag, med facit i hand, drog för stora växlar på hela ”Mr-Coolhistorien” – just för att jag inte förstod att det var satir eller kände till bakgrunden till den.

Jag känner mig kluven, men ser detta som en ypperlig möjlighet för en intressant diskussion (hoppas jag) om var gränsen går för vad som kan hävdas vara satir eller en satirisk karaktär, skriven av en identifierad person? 
De allra flesta människor verkar tycka att det mesta och det flesta borde kunna stoppas in i en satirisk kategori, men bara så länge man inte är personligt berörd. Då är det över gränsen och ingenting man får skoja om!!! Annat får man skoja om, men inte det!!!!

Så hur tänker ni?
Håll en god ton, s’il vous plaît, och kom inte och hävda efteråt – när jag blockat er – att ni bara gjorde satir på ett nättroll. 😉

 

”Heart breaking” inlägg av Bobby Odnucu

https://www.instagram.com/p/CEAEYWfjxdw/

Anledningen till att jag skriver ”heart breaking” i en annan svenskspråkig rubrik är för att det inte finns ett lika bra uttryck på svenska.
”Hjärtekrossat” funkar inte riktigt och då får det bli ”heart breaking”.

Bobby Oduncus inlägg är ”heart breaking” och fyllt av sorg, men samtidigt förståelse för sin make Jimis tankar och känslor och vad han vill och behöver göra med sitt liv.
Jag har skojat om de stora bilder på sig själva som finns i parets lägenhet, men när det kommer till inlägg som det här så finns det ingen plats för skämt, ironi eller respektlöshet.

För hos mig finns kärleken kvar och är lika stark som förr. Men det krävs att två hjärtan vill åt samma håll. Nu behöver Jimi få testa sina vingar och jag önskar honom verkligen all lycka. Jag vill verkligen inte att någon ska klandra honom för något. Han har varit ärlig med sina känslor och det är det allra viktigast. // Ur Bobbys inlägg

Jag blir så ledsen när jag läser hans text.
När jag tänker på att han först förlorade sin kärlek Samuel, och nu skriver det här inlägget om sitt och Jimis äktenskap, får mig att undra hur mycket skit livet kan dumpa på en och samma person?

Visa gärna Bobby ert stöd – ni hittar hans Instagram HÄR – men känner ni att ni vill skriva något respeklöst så får jag be er att sätta er på era händer ett tag och tänka på hundvalpar istället.