UPPDATERING KL 10.10:

Efter att ha lagt lite pussel tillsammans med några av er sedan det här inlägget publicerades så vågar jag nästan slå fast att det rör sig om en och samma människa – alltså den som försöker lura till sig barn och som själv vill bli adopterad och den person som Johanna ska upp i rätten med.
Vissa saker som jag fått höra och läsa om den här personen sedan jag publicerade mitt inlägg om Johanna gör att jag ser det som uteslutet att det rör sig om flera personer, men alldeles säker kan jag givetvis inte vara men det är vad som känns mest sannolikt.

Och med det faller min ”flugpapper-teori” om att alla stollar dras till Johanna. En räcker gott och väl då den här personen verkar kunna fylla hela stoll-kvoten upp till randen, helt på egen hand.

Nu har jag fått ett mail från en stackare vars barn blev lurat och indraget i fällan. Den stackars tjejen var bara 12 år. Galningen ville träffas och lockade med att barnet skulle få en dyr present, mamman till barnet fick en chock. Tur att barnet berättade. Galningen blev arg och hotade med att barnet ska försvinna, att om hon inte adopterar bedragaren så ska det hända något hemskt. //Johanna Toftby

Många reagerade på texten i förrgår om galningen (HÄR) som försökte locka till sig ett barn. Så jag bad Jessica, som var den som kontaktat mig med varningen, att skriva själv om vad hon och dottern varit med om. Ju mer jag hör desto mer häpnar jag – människan verkar vara helt mammafixerad och har krävt att Jessica ska amma henne! Fattar ni hur sjukt detta är. Det är ju ett psykfall som ni ska akta er för. Hon lurar skiten av folk, bedrar och ljuger om att hon har cancer, samlar in pengar och nu även ger sig på stackars barn. //Johanna Toftby

Jag vet inte om det här är för att Johanna öppet skriver när saker som detta händer henne, men hon är ju som ett sådant där klistrigt flugpapper när det kommer till stollar.
Är det inte kvinnan från Trolljägarna så är det en vuxen kvinna som verkar försöka locka till sig barn, samtidigt som hon vill bli adopterad av andra vuxna kvinnor.
Till Johannas försvar ska väl tilläggas att det inte verkar vara henne specifikt som den här kvinnan med Rasmus på Luffenkomplex vill ha som ny mamma, utan hon är lite mer sekundärt inblandad.
Dock är det på Johannas blogg vi får ta del av det hela, och jag skulle ta hennes inlägg snäppet mer seriöst om hon bara kunde låta bli att bryta mot GDPR-lagen genom att hänga ut folk med för och efternamn i sitt kommentarsfält.

Ja, hon vill kanske visa sin ”makt” genom att göra det, men varför inte suga lite på den karamellen och låta inlägget få handla om det allvarliga ämne som det här faktiskt är.

Är ni fler som känner igen den här kvinnans modus operandi eller rent av drabbats själva?
Snart finns det inga saker kvar som på riktigt kan förvåna mig… I alla fall känns det så efter ett par år av aktivt arbetsliv på nätet.

Att det då och då brinner i huvudet på influencers pga kommentarer de får eller rent av brev de får hemskickade är för mig föga förvånande. 
Man får bli irriterad och säga ifrån, sätta ner foten, blockera ip-nummer och egentligen styra och ställa med sitt kommentarsfält precis så som man själv önskar. Det är ingen mänsklig rättighet att få skriva kommentarer på personers sociala medier eller på annat sätt uttrycka sin åsikt utan det är helt upp till plattformens innehavare att bestämma det.
Det finns ju så klart mer eller mindre rekommenderade sätt att som en stor influencer sköta sina kommentarsfält professionellt , men i slutänden så är det influencern som har det sista ordet.
Visst, man kan alltid försöka kringgå det genom att skicka ett faktiskt brev hem till någon med sin åsikt men det tas inte alltid emot så där jätteväl.

Som jag önskar att det här inte var Johanna Toftbys sista ord. 
Att hon – pga att hon är irriterad på en läsare som skriver både elaka och hårda ord i kommentarer – slänger ur sig något sådant här för att ”ge igen”.
Vill hon kommentera den här ”Pias” vikt och kroppsstorlek negativt för att ge igen så får hon givetvis göra det, men ge FAN i att bunta ihop övervikt med att inte vara attraktiv. Fet och ful är på intet vis synonymer som slentrianmässigt ska sitta ihop bara för att vi lever i ett samhälle där detta är så normaliserat att man knappt reagerar på det längre.
Men jag reagerade på det här, och tycker att hennes uttalande säger mer om Johannas syn på överviktiga människor än någonting annat.
Och med tanke på den mängd människor som läser det hon publicerar varje dag så hade jag önskat en smula mer betänkande och besinning innan hon slänger iväg en text i akt och mening att såra denna ”Pia”, en hämnd som riskerar att bli på bekostnad av så många fler än så.

Tack för tips!

Jag fick ett brev från någon jag inte känner. Åtminstone antar jag att det är från någon jag inte känner, folk som jag känner brukar skriva vem det är ifrån. I stället fanns det bara en bild på mig själv och en kort text: “Vet du att vi tycker att du var mer naturlig och snygg innan du gjorde fillers och läppförstoring. Det är inget bra budskap till unga tjejer att man ska se tillgjord ut tyvärr.”

Förlåt! Du eller ni som jag aldrig träffat, förlåt! Jag menade inte att få er att må så dåligt med lite filler att ni måste kolla upp min adress, skriva ut en bild på mig, klippa och klistra, köpa frimärke och kuvert och gå till brevlådan för att skicka det. // Johanna Toftby

I en tid då analoga brev i brevlådan är lika ovanligt förekommande som bilder på Fanny Lyckman iklädd byxor så är det lite fascinerande att Johanna Toftby, de senaste åren fått hem TVÅ stycken, varav ett till och med var handskrivet.
Det handskrivna brevet bestod av en äcklig text till Johannas cancersjuka vän Annica, där någon alltså har satt sig ner med papper och penna och skrivit ett jävla brev till henne som gick ut på att försöka knäcka henne och ifrågasätta hennes sjukdom, då hon verkade må så bra under sin utlandsresa.
Annica förlorade tyvärr kampen mot cancern och finns inte längre kvar att skicka korrespondens till, men vad gör det när man kan skicka skit till Johanna med posten istället?

Det här är en helt ny nivå av engagemang som är svårt att hitta i dessa digitala dagar.
De flesta tror jag på sin höjd skulle tänka tankar som dessa, men att sätta sig vid datorn, klipp och klistra ihop ett dokument, skriva ut det, skaffa kuvert, leta fram adressen och skriva den på kuvertet, frankera brevet för att så slutligen lägga det på lådan är imponerande. Imponerande, men inte riktigt på ett normalt, sunt vis utan mer på ett ”handen som gungar vaggan-vis”…

Vad är nästa steg för det här uttrycksfulla trollet?
En insändare? Dagens tistel? En inhyrd barbershop-kör som i fyrstämmig harmoni levererar sjungande förolämpningar?

Minns ni när Johanna Toftby medverkade i Trolljägarna och hur hon, tillsammans med programledaren Robert Aschberg, konfronterade den kvinna som trakasserat både henne och hennes vän Annica i flera år?
Vissa människor skulle kanske ta det som en indikation på att man blivit påkommen och att det är dags att lägga av, men inte det här trollet.
Åh, nej! Efter att ha misslyckats med att få kanalen att inte sända programmet hon är med i, så verkar uppmärksamheten snarare ha varit bensin på elden än någonting annat.

Nu är förundersökningsprotokollen här och då det är på över 500 sidor så jag inte hunnit lusläsa varenda rad, men har ändå fått en hyfsat bra bild över vad den här kvinnan sysslat med de senaste åren. 
Brotten hon kommer åtalas för är Olaga förföljelse, Olaga hot, Övergrepp i rättssak och Överträdelse av kontaktförbud.
Här nedan finner ni ett fragment av alla de hot och andra obehagligheter som polisen kunde koppla till henne då hon inte direkt är någon Lisbeth Salander.