Att många influencers slutat blogga är konstaterat sedan länge, men det finns även de som lämnat andra plattformar än just blogg, och en av dem är Linda-Marie Assergård (tidigare Nilsson).
Hon lämnade Youtube 2020 och anledningen till det var att hon ansåg att Youtube var en plattform för dramatiska, click baitande, galna och elaka videos – någonting hon själv inte vill syssla med.
Hon kände då att hon inte passar in på en plattform där den som skriker högst vinner, särskilt som hon inte skriker alls, och det var anledningen till att hon valde att återgå till Instagram där hon, till skillnad från Youtube, knappt får något hat alls.

I en frågestund på Instastory får hon frågan om hon har några planera på att återvända till Youtube. Hennes svar är klart och tydligt: NEJ! Det kommer hon inte.
Hon skriver följande:

Dels så tyckte jag att det var ganska tråkigt den sista tiden, det var mitt under pandemin och jag kunde bara filma hemma hela tiden. Och jag fick så mycket tråkiga kommentarer om att det var tråkigt att följa mig när jag ’bara var hemma’. Och allt jag gjorde var fel hela tiden. Dels så var man tvungen att sätta ganska hårda rubriker hela tiden för att någon skulle titta och ’clickbaita’. Typ ’Emil har lämnat mig!’ när han åkte iväg över helgen eller ’Vårt stora beslut’ när vi skulle välja ny soffa typ haha. Och så var stämningen på hela Youtube så tråkig då, nästan alla gjorde videos om varandra i form av ’reagerar på’ någon annan eller ’svar på tal’ till en tredje. Jag ville bara göra mysiga videos men det var inte lika populärt.

Dels så tog det sån tid att filma, klippa och publicera på Youtube. Jag la fyra arbetsdagar i veckan (minst) på två videos i veckan. Och fick då minimal tid över till Insta/webbshop/admin/bokföring/att prata med er/ställa upp på intervjuer/andra projekt. Samtidigt så var ni fler som kollade min story här än på YT, vilket gjorde att jag tjänade mer pengar på Insta än på YT, trots att jag la en tiondel av tiden. Så det kändes inte värt tidsmässigt eller ekonomiskt heller. Dels så var det ungefär samtidigt som reels lanserades på Instagram, vilket gjorde att jag kunde börja göra videos till er här. Innan var ju Instagram bara bild i flödet och då behövdes Youtube mer för att komplettera, men plötsligt kunde jag göra små hauls, mini-vloggar och gulliga klipp på Instagram istället. Så jag valde att göra det som kändes rätt och roligt för mig – att lägga mer krut på Instagram och menar mer krut på att vara närvarande med er, svara på DMs, göra mer stories ni som kunde följa med och hänga med mig i mindre format. Och det har jag inte ångrat!

Låter som ett helt rimligt beslut.
Man kan inte betala räkningarna med ett Youtubeklipp om ingen tittar på det, bara för att man vägrar click bait:a följarna.

Visa det här inlägget på Instagram

Linda-Marie Nilsson Assergård släppte sin femte kollektion tillsammans med Ellos och precis som de tidigare släppen så sålde även detta slut bland vissa plagg på ynka minuter. 
Inspirationen till den senaste kollektionen var Linda-Marie och maken Emils bröllopsresa till Italien, och arbetet med kollektionen inleddes bara någon vecka efter att paret var tillbaka i Sverige.

Här sätter hon sannerligen huvudet på spiken, och sänder en signal till alla företag som säger sig inte erbjuda plus size-storlekar eftersom det inte säljer.
Kläder till tjocka kroppar säljer visst, men kanske säljer inte vissa företags kläder för att de är skitfula?
Varför tror företag att man inte vill ha snygga, trendiga kläder bara för att man är tjock? Eller tror de att det är dåligt för varumärket om deras kläder syns på ”fel” sorts kroppar, enligt vårt samhälles skönhetsnormer?
Jag kan nog tänka mig att det inte varit annat än positivt för Ellos att samarbete med Linda-Marie, men det är kanske bara jag?
Genom att erbjuda plus size-storlekar visar väl företaget att det värdesätter mångfald och inkludering, vilket borde vara positivt sett till varumärkesimage? Eller tänker jag fel här?
Att erbjuda större storlekar handlar om att främja självkänsla, inkludering och respekt för alla kroppstyper, så kom inte dragandes med att det uppmuntrar ohälsosamma livsstilar. Ingen har någonsin sett en tjock kropp och genast bestämt sig för att äta dubbelt så mycket till middag.

Att erbjuda plus size-kläder handlar om att respektera och inkludera människor av alla kroppstyper. Alla har rätt till kläder som passar och får dem att känna sig bekväma och självsäkra, oavsett deras storlek.
Att ha tillgång till kläder som passar kan ha en positiv inverkan på människors mentala hälsa och självkänsla. Ingen ska behöva känna sig exkluderad på grund av sin storlek eller skämmas för den.

Influencern Margareta Grääs är en kroppspositiv smink och skönhetsinfluencer, och hon har tidigare provat kläder från märket Adoores plus size-storlekar och nu har hon alltså både hunnit prova och lägga ut en haul från Linda-Maries nya kollektion för den som är nyfiken. 
Hon är eld och lågor och skriver i videons titel att den här femte kollektionen, det är Linda-Maries hittills bästa kollektion och det är sannerligen inget dåligt betyg!

Linda-Maries kollektioner säljer alltid slut på nolltid….
Jag undrar hur många plagg som skulle säljas om det hela tiden fylldes på med nya storlekar och plagg, allt eftersom de tar slut?
Bara en tanke…

Visa det här inlägget på Instagram

Linda-Marie Nilsson gifte sig med sin skönsjungande Emil Assergård förra sommaren – ochvhar precis tagit hans efternamn.
Precis som Linda-Marie visar engagemang för Emils jobb – hon brukar vara med på hans spelningar – så gör även han detsamma. 
Han är nämligen inne och kommenterar under hennes Instagraminlägg och hans kommentarer är så roliga!

Här har ni några stycken av dem: 

Visa det här inlägget på Instagram

Visa det här inlägget på Instagram

Visa det här inlägget på Instagram

Jag hoppas verkligen att det här är ett återkommande tema på Linda-Maries inlägg, för ibland är det skönt att bara läsa något och le. 🙂

Kommer ni ihåg att jag publicerade ett inlägg för några dagar sedan om Margareta Grääs och hur upprörd hon var över Expressens rubriksättning? Margareta skrev att släktingar ringt och frågat om hon börjat med Onlyfans?
Nu är det Linda-Marie Nilssons tur att vara förbannad och hon har tagit till Instastory för att berätta vad hon tycker och tänker om alltsammans.

Var ska detta sluta?
Margareta har ju redan fått uppmaningar skrivna till sig om att tipsa Medierna i P1 om saken.
Vad tror ni om det? Jag tycker att en granskning av dem hade varit jätteintressant.

Bild 1: Jag måste kommentera den här rubriken och puffen som Expressen har haft ute på sin startsida under helgen, för jag vet att ni är många som sett den och hört av er.

Bild 2: Jag brukar sällan lägga ut saker jag är arg över här, för jag vill hellre ta det utanför sociala medier och kontakta den det berör. Jag vill att mina kanaler ska vara en positiv plats där man kan få pepp, glädje och energi. Men ibland går det även över min gräns.
Jag har själv jobbat som både reporter och som webbredaktör, dessutom på just den här tidningen, och jag har satt många rubriker i mina dagar. Men det här är det mest gränslösa jag varit med om.
Ribriken får det att låta som att vi är prostituerade och att vi säljer våra kroppar, när detta inte är fallet. Dessutom förstärkt med underrubriken ”Handlar inte om att vara sexigast och bäst” så att oret SEX kommer med och förstärker det läsarna redan antar. Dessutom är bilden på mig avklädd för att ytterligare förstärka känslan av att det är sex som säljs.
Absolut att kroppen är en del av mitt varumärke. Kroppsaktivismen är grunden för allt jag gör – både som influencer, författare och designer. Och jag hade helt accepterat en rubrik som ”de har kroppen som sitt varumärke” eller till och med ”de tjänar pengar på sina utseenden”. Men att skriva ”kvinnor tjänar cash på sina kroppar” ihop med en avklädd bild på mig och ett citat med ordet ”sexigast” precis under min kropp är så gränslöst, obehagligt och omoraliskt.

Bild 3: Dessutom är det en premium-artikel, vilket gör att inte så många ens kommer läsa artiklen utan bara se en ingress där det överhuvudtaget inte meddelas på vilket sätt vi ”tjänar pengar på våra kroppar”. Utan bara vidare om att det är ”våra levebröd” och ”vår inkomstkälla” och att vi ”lever på våra kroppar”.
Ja, undrar verkligen vad man vill att läsarna ska anta?

Bild 4: Jag kontaktade självklart både reportern och webbredaktören direkt. Och efter några timmar fick jag återkoppling och en ursäkt där rubriken på startsidan därefter ändrades. Men trots det publicerade de efter det samma rubrik på Facebook med det härliga tillägget ”Tre tjejer som har sina kroppar som levebröd”. Där folk också fritt kunde kommentera och skratta åt att någon skulle vilja betala för min kropp, recensera och diskutera mitt utseende.

Bild 5: Nu verkar även den publiceringen bortplockad från Facebook och man kanske kan tycka att ”jaha, varför gnälla? Nu är problemet ju borta!”?
Men även om det är borta så sitter känslan kvar. Jaghar redan läst kommentarerna. Jag har redan känt mig illa till mods över rubriken. Jag har redan haft ont i magen över alla hundratusentals människor som sett det och med all sannolikhet antagit saker om mig som inte är sanna. Jag har redan blivit ledsen, besviken, förbannad och känt mig rejält lurad och bortgjord.

Jag brukar som sagt sällan ta till mina kanaler för att sätta ner foten, men den här gången kände jag att jag måste. Och jag vill bara säga att det är okej att säga ifrån och man behöver inte finna sig i allt. // Linda- Marie Nilsson