Ingen rast, ingen ro för SVT, för här kan det eventuellt behövas ytterligare en dokumentär om huruvida Margaux Dietz kan förlåtas eller inte.
Nyheter24 kan nämligen avslöja att det dykt upp bilder på henne, förvisso gamla, på vilka hon är ansiktsmålad i ett sk ”black face” på en fest i Saltsjöbaden. Det finns flera bilder, där multipla personer är målade så här i ansiktet, och en av dem är alltså Margaux Dietz.

Läs gärna hela artikeln och se alla bilder från de olika festerna hos Nyheter24 innan du kommenterar.

IM Sverige – som är en idéburen, obunden medlemsorganisation som arbetar globalt i samarbete med lokala aktörer, för en jämlik och medmänsklig värld – beskriver det så här:

”Blackface” är från USA där vita skådespelare målade sig i ansiktet när de skulle spela svarta personer. Blackface syntes även i illustrationer, på dockor och karikatyrer. Karikatyrerna var nedsättande och målade upp en bild av svarta som lösaktiga, ovårdade, ouppfostrade och korkade. Det var ett sätt att säga att de inte var lika mycket värda. Effekterna av blackface-traditionen i USA lever kvar än idag, och även i Sverige.

Jag ombads kommentera Margaux och dessa bilder, och hur det kan komma sig att hon gång på gång hamnar i dessa situationer och vad jag tror konsekvenserna kan bli.
Min hela kommentar löd så här:

Hade det här varit den enda skandalen Margaux varit inblandad i så hade nog fler varit villiga att låta det här passera som en av alla dumma saker man gör i sin ungdom, men så ju tyvärr inte fallet här.

Margaux har ju vid upprepade tillfällen uppvisat på en ganska så problematisk människosyn, inte minst vad gäller skandalvideon i trapphuset och i sin bok “Arnold reser till Sydafrika”.
Att hon skriver en “smygkolonial” barnbok, som en följare till och med kallade för “En apartheid bok för de allra minsta”, och tycker att det är både lämpligt och roligt med “black face” är nog tyvärr varken ett misstag eller sprunget ur en plats av okunskap med tanke på att hon är uppvuxen med den gamla kolonialmakten Hollands traditioner (Som Sinderklaas) och anor, som hon verkar ha anammat med hull och hår.

Hon om någon borde veta vilken mörk del av historia som “black face” är sprunget ur, och att det inte är en lämplig kostym till en temafest, och därför så har jag svårt att se det här som ytterligare ett misstag från Margauxs sida. Jag tror snarare att hon visar sina rätta färger, om och om igen, oavsett vad hon själv inbillar sig. Annars borde det väl ringt en klocka hos henne 2017, när hon bad om ursäkt för sin “black face-bild” till inlägget om Sinterklaas, men det verkar inte ha slagit henne alls och det säger en hel del om hennes grundläggande värderingar och människosyn.
Kanske något för SVT att ta upp i ytterligare en dokumentär?

Margauxs ombud Simon Strand kommenterar tilltaget som ”okunnigt och dumt” till Nyheter24 och säger att medvetenheten gällande sådana här saker ökat efter 2012. 

Att han hänvisar till att medvetenheten ökat efter 2012 är tycker jag är anmärkningsvärt eftersom Margaux publicerade sitt inlägg om Sinderklaas – med en bild på ”black face” – år 2017 och att hennes kritiserade barnbok om Sydafrika utkom 2020.
Denna eventuella medvetenhet har således gått henne helt förbi.

Visa det här inlägget på Instagram

Det här inlägget publicerade Ninetone Network igår på Instagram.
För er som inte vet vad det är för något så är det ett nätverk där Stefan Hallgren är Talent & Digital Artist Operations manager. Det är han med det långa håret som high five:ar med Margaux Dietz i dokumentären på SVT, när de bland annat diskuterar hur Margaux ska göra sin stundande comeback på sociala medier.

Det här är alltså det nätverk som Margaux tillhör.
Och nu…två månader efter Margauxs skandal så postar de det här inlägget.
Så lämpligt och lagom långt efter det inträffade som det här offentliga stödet kommer. Margaux är säkert rörd till tårar. Eller så har hon redan skickat Stefan en digital high five på telefonen. Eller båda.

Under inlägget får Ninetone både ris och ros.

Varför tror ni Ninetone postar det här NU?

…eller egentligen handlar Malin Wollins krönika i Aftonbladet om Margauxs mamma, snarare än om Margaux själv. (Jag har skrivit om dokumentären här.)
Malin avslutar nämligen sin text så här:

Halvvägs in i dokumentären kommer Margaux mamma Eveline förbi. Hon ska följa med sin dotter till advokaten eftersom Margaux är misstänkt för brott.

Du har levt fem år i en bubbla som spruckit och genomlevt ett drev som skulle knäcka en genomsnittlig minister. Dina kunder har lämnat, du har blivit anmäld till det sociala och världen som du kände den är hej då. Enter alla moders moder: mamma.

Nu står de i den vita hallen i sina beiga kappor och diskuterar färdmedel. Margaux vill ta tunnelbanan, mamman vill ta en taxi.

Margaux säger: Det har gått så pass lång tid att det inte känns jobbigt att gå ut längre.

Margaux mamma säger: Jag kan fortfarande känna så där … Framförallt när vi går ut tillsammans, ”Där är de där.”

Vem bryr sig om vad du känner? Du ska hålla huvudet högt och råda din dotter att göra likadant. Du är mamman. You had one job.

Om man spelar upp scenen i slowmotion så ser man på sekunden när Margaux hjärta går i bitar.

Så min fråga är:

Kan vi förlåta Margaux Dietz mamma? // Malin Wollin

Malin har delat den här krönikan på Facebook och kommentarsfältet är inne på exakt samma sak. Margauxs mamma Eveline? Vad gör hon? Vad SÄGER hon?

Ni är många som undrat över hur Margaux Dietz’ statistik sett ut sedan SVT Edit sände dokumentären om henne – ”Kan vi förlåta Margaux?”.
Jag har plockat fram siffrorna för Instagram och ja…den ser ju inte jättebra ut.
Redan före dokumentären sändes så uppvisade hennes statistik idel röda siffror, men efter att den sändes så har tappet blivit ännu större och varit idel tresiffrigt.
Den senaste månaden har hon tappat 4 680 följare på Instagram och 3 178 av dem är efter att dokumentären sändes, den 23/12.

Jag har en liten teori om varför jag tror att tappet fortsatt, även efter sändningsdagen. Jag tror att människor provoceras av att hon medverkade i den här dokumentären – som överlag fått rätt usla omdömen – och sen bara började publicera mängder av glada inlägg på sin story, som om ingenting hänt.
Jag tror att många med mig har en hel del frågetecken som skulle behöva rätas ut, både vad gäller det som görs men även sägs i dokumentären, och att Margaux nu låtsas som det regnar och publicerar lalliga inlägg om safaris och forsränning är nog inte en helt lyckad strategi.
Jag tror helt ärligt att det bästa för Margaux hade varit att tacka nej till dokumentären, och bara låta tiden gå, för att sedan långsamt fasa in sig själv på sociala medier igen.
Folk glömmer och går vidare, men tack vare – eller på grund av – den här dokumentären, så påminde hon alla om vad som hände och hur illa det faktiskt var.
Tillbaka på ruta ett, kan man säga och det är inte en ruta jag tror att Margaux vill befinna sig på igen. Men det är där hon är.
Jag vet inte om det var så strategin såg ut från början, men det var där den landade.

Det är i alla fall min syn på saken.