Visa det här inlägget på Instagram

Jag får en del kritik för att jag i tidigare inlägg raljerade om att jag skulle avsäga mig mitt svenska medborgarskap om Gunilla blev det svenska bidraget i Eurovison. Jag mobbade henne, tyckte ett par stycken.

Eh, kan vi ta och dra i handbromsen här lite. JAG tycker att hon har NOLL sångröst. Att hon är med handlar ENDAST om att dra tittare till Mello, absolut inget annat och det hoppas jag att varenda individ fattar. // Monas Universum

Monas Universum försvarar sitt sågande vid fotknölarna av Gunilla Perssons medverkande i Melodifestivalen, som vissa kallar för mobbing, med att Gunilla enbart är med för att dra tittare och så är det ju. 
Varje år är det några medverkanden som enbart är med för att skapa underhållning lokalt i Sverige och för att blanda ut de mer ”seriösa bidragen” och i år är några av dem Gunilla Persson, Samir och Viktor, och Fröken Snusk. De funkar i Sverige men är givetvis ingenting vi någonsin skulle skicka till Eurovision.

Mona mobbar väl Gunilla Persson på samma sätt som hjärtröstningen i så fall mobbade Samir och Viktor – vilket är rent trams. Det är inte ofta jag håller med Monas Univsersum men här är jag benägen att ställa mig i hennes ringhörna faktiskt. Dessa mobbade låtar kommer lik väl plåga oss hela sommaren, var så säkra. Så trots att vi inte skickar dem till Eurovision så kommer vi inte slippa dem, och det skulle jag nästan vilja kalla mobbing av allas våra arma trumhinnor.

I min närhet så har jag ett par väldigt unga tjejer som är ganska stora influencers och just nu pågår en större diskussion bland ett gäng större kreatörer i en gemensam chattgrupp som de har. Detta avseende vad man kan ”dra av och inte dra av” skattemässigt. Några av dom är på Bali, eller är på väg till Bali, och drar sina resor på sina företag såsom arbetsresor med traktamente.
[…]

Maken, som sysslar med redovisning om än på en högre företagsnivå, hävdar med bestämdhet att man inte kan dra av för sånt. ”Det är bara en förklädd semesterresa och det spelar ingen roll om man lägger ut content varje dag när man är där!”. Han är jävligt bestämd i detta, medan de unga tjejer vi har i vår närhet, hävdar motsatsen ”för det säger ALLA i vår grupp att man kan!” // Monas Universum

Monas Universum tar upp influencers, skatteavdrag och förmånsbeskattning – några ämnen som ligger yours truly varmt om hjärtat. 
Mona skriver att det är ett high chaparall och det kan jag verkligen hålla med om. Särskilt resonemanget hon beskriver, där influencers apar efter varandra, trots att ingen riktigt vet vad eller hur man ska göra.
Skatteverket har sin vana trogen ingenting matnyttigt att komma med enligt Mona, som lutar sig mot vad maken, som sylsslar med redovisning, säger om saken. Om man ska tro honom så har influenserna noll koll. Och det kan säkert stämma. Varför skulle de ha koll på det här, när de inte har en susning om marknadsföringslagen? För det har de allra flesta, och resonemanget vad gäller avdrag gör mig bara ännu mer säker på att dessa influencer tillhör den mer aningslösa gruppen.

I Monas kommentarsfält håller man med Monas make och menar att han har helt rätt.
Skulle ni tycka det var intressant om jag gjorde ett nytt försök vad gäller detta med Skatteverket för att få lite svar?

Tack för tips!

Programledaren ställer en massa frågor om känslor och om det utvecklas några. Journalisten svarar då att han … håll i er nu … känner sig älskad!. Öhh, men på riktigt. Den vuxna mannen sitter i tv-soffan och berättar att han känner sig älskad av sin AI-böna. Det är här det spårar tycker jag. Har tidigare hört om män (och kvinnor för den delen) som blivit kära i sina AI-partners och det är här det blir kortslutning i min skalle: HUR kan man bli kär i en hittepå-”människa” när man VET att det är en dator? Jag kan för mitt liv inte förstå det här. Eller är det så enkelt som att dessa människor är i så stort behov av kärlek och bekräftelse så att känslorna går över styr? // Monas Universum

Mona hade på tv4 i bakgrunden och lyssnade med ett halvt öra på programmet dit en journalist från DN är inbjuden för att berätta om den kärleksrelation han har med en AI-kvinna. 
Mona förstår inte fenomenet med AI och speciellt inte när det kommer in kärlek och mänskliga relationer i ekvationen, och undrar om hon har någon forskare som läser hennes blogg och som kan förklara.
Det verkar hon inte ha haft, för kommentarsfältet är helt i enlighet med Monas åsikter där man ställer sig frågande till den här typen av digitala kärleksrelationer.

Team Mona eller Team AI-kärlek?

Mitt förra inlägg om på vilket språk man tänker på renderade i flera intressanta svar. En av er, Frugan, kom med ett intressant spörsmål: om man är döv, vad tänker man då på för språk? Teckenspråk? // Monas Universum

Vet ni? 
När jag bodde i USA så tänkte, pratade jag för mig själv och drömde på engelska i perioder, precis som en av Monas läsare skriver, men vilket språk döva drömmer eller tänker på hade jag ingen koll på alls.
Monas kommentarsfält bjuder på en hel del information som är intressant om man klurar på sådana här saker.