I morgon är det kanelbullens dag – trots att jag anser att varje dag kan vara kanelbullens dag, eller lussekattens dag – och med anledning av det har Paula Rosas postat ett inlägg som hon helt tillägnar kanelen. 
Hon bjuder på åtta av sina bästa kanelrecept och förutom kanelbulle och äppelpaj så kan jag på rak arm inte komma på fler recept i vilka jag använder kanel.
Innan du läser vidare eller klickar dig in på hennes blogg, hur många favoritrecept har du som du kan komma på och som innehåller kanel?
Eller är det bara jag som borde vidga kanelvyerna en smula?
Det enda jag kan komma på som jag använt kanel till förutom bullar och paj är för att skrämma bort flygmyror, men det räknas nog inte…

Min syrra skickade det här till mig igår, och det är alltså ett sätt att ”fuskbaka” kanelbullar genom att bara skiva en färdigrullad deg med guck och allt. Eventuellt måste du pensla och sockra bullarna själv med det är också allt.
Det där är hur man ”bakar” kanelbullar i USA, bortsett från att man täcker alltihop med glasyr istället för socker, och det är enligt mig att skända kanelbullebakat i grunden.

Med det sagt så kommer jag prova att baka Paulas ”kanelbullemums” som såg alldeles fantastiska ut.

Paula Rosas och hennes dotter Molly skadade sig när Molly skulle testa ett löpband, vilket resulterade i brännmärken och ömma händer.
Under inlägget får Paula en kommentar som ifrågasätter hennes agerande och mer eller mindre antyder att det är Paula som är orsaken till varför hennes barn, titt som tätt gör sig illa.
Min spontana reaktion är att personen som skrivit den här kommentaren, antingen inte har barn själv eller låter dem leva livet, inslagna i bubbelplast. Hade ett barns antal olyckor varit synonymt med bar eller dåligt föräldraskap så hade mina föräldrar fått betyget icke godkänt, med tanke på hur ofta jag – och min syrra, men framförallt jag – skadade sig under uppväxten.
Jag cementerade mitt klippkort på vårdcentral och akutmottagningar i tidig ålder och den trenden håller i sig än idag.

Jag tycker kommentaren var idiotisk, men det rättfärdigar ändå inte att Paula publicerar vederbörandes ipnummer, som skulle kunna vara ett brott mot GDPR. Det känns mer som en härskarteknik, lite som när Michaela Forni postade det här inlägget från Instagram efter att en följare skickat ett dm till henne, istället för till sin kompis.
Att anklaga en förälder för att ha orsakat sitt barn skada är en lightversion av att oroasanmäla en offentlig persons barn. Man jävlas där man kan och där det gör som ondast, vilket för de allra flesta verkar vara påståenden om att man inte är kapabel till att ta hand om sina barn.

Hur tänker ni här? Både om kommentaren och att Paula publicerar personens ip-nummer?

---

---

Här kan du läsa om GDPR och hur det appliceras på ip-nummer.

Tack för tips!