Paula Rosas blogginlägg om påsken fick mig att själv bli lite sugen på att börja rota bland påsksakerna. 
Jag, precis som Paula, älskar att pynta efter årstid, och jag köpte så fina saker på rean förra året. Påsken har samma poppiga färger som Misslisibell brukade klä sig i, och man blir alltid så glad av sådant.
När jag läste Paulas inlägg var jag tvungen att gå tillbaka och kolla om jag missat att det rör sig om ett reklaminlägg, men icke.
Paula skriver likadana och genomarbetade inlägg, även när det nte rör sig om reklam. Jag önskar att fler hade den inställningen till sin roll som influencer.

Glad pre-påsk!!!

Det är väl det influencers ofta blir anklagade för, eller kanske stockholmare generellt till och med? Att man köper nyrenoverade bostäder och sen sliter ut allt för att göra nytt och sen säljer strax efter och gör samma resa om och om igen. Jag förstår att man kan störa sig på sånt även om det inte direkt upprör mig. Har man råd och stort inredningsintresse kan jag förstå att man vill sätta sin prägel på det. Och att man kanske dessutom gör det som content till kanalerna. Samtidigt förstår jag också kritiken mot att det inte direkt är miljövänligt.

För mig personligen hade det känts fel att riva ut ett kök som byggdes för 1 år sen för egen del. Men jag skulle inte heller känna mig helt hemma om det var materialval/färger jag verkligen inte trivdes med. Svårt det där.
Vad tycker ni är ”försvarbart” med renovering och miljö? // Paula Rosas

Paula Rosas har skrivit ytterligen ett inlägg om husrenovering, och har du inte hängt med i svängarna så rekommenderar jag att du läser ikapp här först. 
Vad tycker ni om Paulas resonemang?
Det kommer ju alltid finnas människor som river ut splitterny inredning, men att riva ut inredning som är 18 år, är det verkligen att betrakta som samma sak?
Så här låter det i kommentarsfältet:

Hugo och Paula Rosas bor just nu i lite av ett mellanboende.
Jag tänkte först kalla det för ett generationsboende, men fråga mig inte hur min hjärna kom fram till det. Det är ju inte som att de flyttar mellan generationer. *place face in palm*
De har sålt och lämnat sitt hus men kan inte flytta in i det nya än eftersom det ska renoveras, och i det här inlägget visar Paula upp hur huset ser ut nu – innan renovering. 
Hon får en fråga i kommentarsfältet, om hållbarhet och hur hon ser på att renovera för renoverandets skull, och jag tyckte hon gav ett så bra svar på en fråga som majoriteten av influencers helt enkelt duckar för:

Kan någon sen förklara för mig…
Är det trångboddheten man upplevde som ung, som gör att man som vuxen på riktigt går igång på och dreglar över bilder och beskrivningar av mycket förvaring? Jag kan OMÖJLIGT vara den enda, så försök inte ens! 🙂

I´m in förvarings heaven. Vi hade verkligen stora problem i förra huset med lite förvaringsmöjligheter. // Paula

Gud jag minns verkligen hur gärna jag ville ha en piercing i naveln. Tror jag började tjata på mamma när jag var 13 år. Två år efter, när jag fyllt 15 fick jag ta den.
Jag älskade verkligen min piercing. Tyckte det var så fint och det tog emot att ta ut den i samband med första graviditeten.
Tror jag lekte med tanken att ta om den efter Leonore men livet kom i mellan. Idag, 32 år gammal känns det sååå långt borta att ta hål i naveln igen. Det känns lite desperat ?. Har ni några piercingar kvar? Jag har inget annat än hål i öronen numera. // Paula Rosas

Jag hade också hål i naveln som ung, men mitt hål har inte läkt igen.
Kanske gör de aldrig det?
Jag skulle aldrig sätta in ett smycke i den, för det blev aldrig riktigt bra. Min navel är avgrundsdjup så själva smycket försvann in i naveln och syntes inte alls, men det var att ta lite revansch på den nålfobi jag hade då. 🙂
Dock satte den fortfarande stopp för att pierca tungan, för det vågade jag absolut inte göra och det var kanske lika bra det så här med facit i hand? 😉

Har ni piercingar?
Vilka piercingar är vanligast att göra när man är lite äldre? Ingen? Någon? Kanske inte ögonbrynet?