Till Markus förfäran så var det första vi gjorde på lördagsförmiddagen att traska rakt in på Oliver Gustavs Sample Sale. Jag och Carro såg det som ”ödet”, eftersom du annars blir fattig bara av att andas i hans lokaler. Men främst så måste du som vanlig dödlig spara ett bra tag för att ha råd men en penna. Såg paniken i Markus blick när han såg hur jag närmade mig det stora blytunga marmorfatet, det var som att det hela gick i slowmotion. // Petra Tungården

Ska vi leka en liten lek?
Vår egen variant av ”Bytt är Bytt” där jag är Karin Lazarow OCH Renée Nyberg och ni är de tävlande?

Petra Tungården fick alltså tag i det här marmorfatet på Oliver Gustavs Sample Sale, vilket betyder att det var billigare än om hon hade köpt det till ordinarie pris.
Men vad tror ni det kostar till ordinarie pris?
Är det lika dyrt som det är tungt?

Facit hittar du HÄR!

Står ju bara med handen på bilderna, glider ju inte runt med handen på magen. Känner mig lite som svamp bob fyrkant i profil annars, haha! //Petra Tungården

Jag tänker att det här bara är ytterligare en fix idé som görs när det vankas fotografering för att man har fått för sig att det ser bättre ut.
Som en förklarande demonstration av något ingen med största sannolikhet ens tänkt på, förutom den som gör det.

Sprättben – benen ser längre och slankare ut
Tofshållare – så ingen tror att man är flintis utan att man faktiskt har hår på huvudet därbakom i tofsen
Hand på mage – så man inte ser ut som Svampbob Fyrkant som gravid

Vad finns det mer för sådana här fixa idéer som folk (vi) gör på foto och som man knappt tänker på längre?
Petra har ju en förkärlek till att trycka fram sin märkesväska på ett smått märkligt vis när hon fotar outfits, och sen är det det där med att svanka för illusionen av en större röv, men gör gemene man verkligen det på bilder eller är det mer en influencisk företeelse?

Tack och lov att V-tecknet och handhjärtana verkar ha försvunnit, för ett tag skulle alla göra någon av dem så fort det slets fram en kamera. 
Må de aldrig komma tillbaka – särskilt inte de hjärtan man gjorde tillsammans med en kompis, alltså varsin halva som man sedan tryckte ihop – gärna i motljus och helst på en strand.
Kom igen nu, vi har alla gjort det, eller hur?

Ja, köper man nya stövlar för 6 900 kr så får man fan hoppas att fötterna inte ändrar storlek.
Ytterligare ett bevis på att min självvalda barnfrihet är rätt väg för mig att vandra.
I mina skor.

#inteutanminafavvoskor

Nej, men alltså VAD ÄR DET SOM HÄNDER? Har aldrig varit med om sådan smärta som jag kände inatt. Vaknade vid 03.00 av att hela käken på vänstersidan dunkade hysteriskt nästan som att någon snärtade och gav mig stötar. Redan på kvällen började hela läppen och käken domna, men tänkte att det berodde på tanden.

Jag gråter nästan aldrig och har väldigt hög smärtgräns men grät helt hysteriskt i två timmar. Markus försökte ringde vårdupplysningen och frågade om man kunde åka in akut med tanden. Han var så orolig, tror aldrig han sett mig så ledsen. Tillslut började det pulsera mindre och det kändes som jag somnade in i någon dvala. Ett tag var jag nära på att bara slå huvudet i något för att svimma. //Petra Tungården

På samma sätt som jag skulle avråda från att googla dina symptom då svaret oftast är att man är döende så skulle jag även avråda från att beskriva olika sjukdomssymtom på sociala medier då det alltid hoppar fram en hel hög med hobby-doktorer, redo att trycka in stetoskopet i öronen och diagnostisera loss igång. Ofta krävs det inte mer än ett snabbt ögonkast för att kunna slå fast vad det handlar om.
Av femton kommentarer kan 14 av dem handla om vitt skilda, och helt motsägelsefulla symptom, men trots det så är alla övertygade om att just deras svar är korrekt.

Lite som på Postkodmiljonären, där den stackars tävlande slutligen måste be publiken om hjälp med en klurig fråga.
Trots att de fått noggranna instruktioner att inte gissa utan bara trycka på knapparna om de faktiskt VET det korrekta svaret så ser det inte helt sällan ut så här:

Det är också risken när man ber läsarna om medicinska råd på Internet.
Man kan få höra att man har allt från kallbrand till kennelhosta om man inte passar sig.
Men…
Ibland har nöden ingen lag, och Petra verkar ha råkat ut för någonting i hästväg på smärt-barometern. Två nätter i rad. Och givetvis då hon är gravid och restriktionerna på smärtstillande är allt annat än upplyftande.

De två förslag på diagnoser som återkommer i kommentarsfältet är saker jag aldrig ens hört talas om.
Hortons huvudvärk?
Trigerminusneuralgi?

Så med risk för att stjälpa mer än att hjälpa så undrar jag om ni känner igen de symtom Petra beskriver i sina inlägg?
Kanske är detta tillfället då det för en gång skull hjälper mer än stjälper att skriva ut sina symptom och be läsarna om hjälp?
Plötsligt händer det, och vad är det som säger att detta ”plötsligt” inte är nu?

PS. Jag kände som sagt varken igen Hortons huvudvärk eller Trigerminusneuralgi men sprang på några riktigt spännande namn på sjukdomar jag heller inte visste fanns.
Vet ni någon som drabbats av ”Kinarestaurangsyndromet”? Eller som ens hört talas om den?
Samma sak med ”Maple syrup urine disease”? Låter det bekant?

Att hålla överraskningar hemliga har aldrig varit min starka sida. Att dessutom undanhålla det största i livet, har rent ut sagt varit terror.

Helst ville jag bara vråla ut till hela världen ATT VI SKA FÅ ETT BARN. //Petra Tungården

Att de här tjejerna bebis-synkar är kanske inte så jättekonstigt med tanke på att följts åt i sina karriärer som influencers ändå sedan de började blogga om sina liv.
Ni vet, då när bloggen fortfarande var det enda verktyg dessa tjejer använde , trots att Youtube slog upp dörrarna redan 14 februari 2005. Instagram dröjde ytterligare och lanserades inte förrän drygt 5 år senare, den 6 oktober 2010 och någonstans där ändrades beskrivningen ”bloggare” till ”influencer”  – ett samlingsnamn för någon som använder mer än en typ av social media i sitt arbete.

Mitt första minne av Petra Tungården är när hon, Forni och Anna Hibbs spelade in serien Glamourama. Pressbilden på trion är så hårdspacklad att tjejerna ser smått lackade ut och i kombination med att Anna Hibbs huvud dragits absurt mycket åt sidan av någon retuscherare så har den bilden etsat sig fast i mitt medvetande.

Igår fick jag frågan om när jag började följa Isabella Löwengrip, och jag kan inte säga exakt vilket datum det var, däremot minns jag exakt VAD som är mitt första minne av henne.
Så här var det:
Vissa av Isabellas läsare kritiserade henne för att göra av med så mycket pengar varje månad, så hon antog någon typ av utmaning där hon skulle klara sig på en begränsad summa varje dag, typ studiebidrag eller liknande, i en månad.
Isabella kapitulerade efter endast några få dagar, med motiveringen att hon var TVUNGEN att köpa en latte av någon anledning som hon skrev ut och kostnaden för denna latte spräckte hennes dagsbudget.
Läsarna var SÅ arga och menade att hon inte alls BEHÖVDE en latte, utan hon VILLE HA en!!!

Läsarna var SÅ upprörda över detta Blondinbellska Latte-svek, vilket nog är anledningen till att det etsat sig fast i mitt medvetande. 🙂
Har ni något sådan minne?

Ps! Det här inlägget spårade ur lite, så jag vill passa på att avsluta det med att säga grattis till Petra, Markus och Pucken som snart kommer få en medlem till i sin lilla familj! 

I somras postade Petra Tungården bilder på den här lila klänningen från Asos, en klänning hon då kallade för en favorit.
Nu har hennes klädmärke Adoore släppt en silvergrå klänning som vid en första anblick ser ut att ha en nästintill identisk modell som den tidigare favoriten från Asos.
Inlägget från i somras finns inte längre kvar på Petras blogg, men här finns en cachad sida på inlägget.

Är det likt? Lite likt eller rent av mycket likt?
Materialen är ju helt olika, precis som färgen.
Räcker det?

Tack för tips!

Från Petra Tungårdens blogg.

Efter att ha haft ett jobb där min telefon kunde ringa praktiskt taget under dygnets alla timmar så blev jag typ rädd för dem.
Om jag inte kommit överens om att prata med någon så vill jag inte svara när det ringer, så jag är till 100% en textare.

Jag har en känsla av att de flesta av oss är det, men jag kanske har fel? 
Ringa, texta eller kanske maila?
Vem av dem är du?
Är du kanske det fjärde alternativet, brevskrivare?

Både Petra Tungården och Alice Stenlöf visar upp skodon på sina sociala medier som man tydligen ska möta hösten i.
Fyrkantiga som få och perfekta för att skjuta tåfjuttar med är två sätt att beskriva trenden, men jag känner spontant att de skorna här som mest ser ut som en blandning mellan ankfötter och slalomskidor inte är någonting för mig.

Hur känner ni?
Blir ni shoppingsugna?