Dags för den andra och sista delen i berättelser om era föräldrar. Jag frågade i bloggens fb-gruppför några veckor sedan om bilder och berättelser om allas föräldrar som unga. Del 1 hittar du här.
Och del 2 kommer…
…nu: // Sandra Beijer

Sandra Beijers Facebookgrupp ”925” är, enligt vissas utsago, en av de trevligaste platserna att befinna sig på på Facebook, men det är allt annat än enkelt att få gå med.
Enligt gruppen sida släpper de in ett par hundra medlemmar om året, och ansökningstiden att gå med i gruppen är runt ett år.
Nu har i alla fall Sandra skrivit inlägg om historier som medlemmarna delat om sina föräldrar och det är så himla trevlig läsning.
Våra föräldrar och mor/farföräldrar är sådana skatter som vi riskerar att tappa bort, till det är för sent att göra någonting åt det så jag uppskattade det här inlägget något enormt.
Det finns än så länge en del 1 och en del 2. 🙂

Hoppas ni uppskattar det lika mycket som jag gjorde. ❤️

Det har uppstått lite av en diskussion i Sandra Beijers kommentarsfält.
Sandra beskriver alla saker hon har i sin handväska, och en av dem är en påse sockerfritt godis.
Först skriver en person att det är ”intressant” att äta sockerfritt om man inte har diabetes, och efter att ha fått en del mothugg så broderar samma person ut sin åsikt litem, och helt plötsligt är det inte bara ”intressant” att äta sockerfritt, utan nu är det istället ”tragiskt” att tycka att sockerfritt godis är gott.
Jag gissar att den här personen inte testat så där jättemånga sockerfria godisar. Den här – från samma märke som Sandras godis – hamnar på plats två efter Djungelvrål, och den är sockerfri. SÅ GOD!!!

Hur kan det vara någonting negativt att välja ett sockerfritt alternativ, om man tycker att det är svingott? Hur kan man bli så upprörd över det, och komma fram till att man tycker att det är tragiskt?
Jag tycker nästan det är lite tragiskt att tycka att det är tragiskt med sockerfritt godis.
Jag väljer inte godis utifrån hur mycket socker det innehåller. Godis är godis liksom…
Det är lite som att välja morötter istället för pommes på McDonalds, när jag egentligen vill ha pommes. Vill jag äta nyttigt så kan jag äta någon annanstans än McDonalds, men vill jag äta McDonalds så kommer jag äta McDonaldsmat – all the way. Pommes och allt. Inga konstigheter.
Samma sak med godis. Jag väljer godis efter smak, snarare än innehåll, och hittar jag ett sockerfritt godis som råkar vara asgott, då kommer jag gladeligen äta det.
Tänk att man kan vara ”tragisk” baserat på vilket godis man äter?
Är ni tragiska eller hur väljer ni godis? 🙂

”Fina hängselbyxor men tishan och tenniskjolen är lite typiskt ”sista rycket jag är 40”.

Vad betyder ens det? Sandra vill alltså ha kjolen (som med största sannolikhet har en inbyggd byxa under) på stan och det ska då alltså peka på att hon har någon typ av 40 årskris?
Rimligt… Annars undrar jag mest om det hade varit okej att bära enbart toppen som en överdel på stan eller om det också är sista 40 årsrycket”?
Och om man bär hela outfiten – topp och kjol – på stan, exploderar hela universum då?

Sandra Beijer lät ödet avgöra hennes senaste inköp, vilket blev ett par sandaler från Chanel. 
Efter att ha gått och tänkt på sandalerna i tre månader så visade det sig att det bara fanns ett par kvar, som var i hennes storlek, så hon slog till. Ödet ska man inte bråka med, det är sedan gammalt.
Skojar bara, jag vet inte ens om jag tror på ödet. Gör du?

Under Sandras inlägg fanns en kommentar som jag tycker var så pass intressant att jag ville ha med den i inlägget, jag tror närmligen att den kan leda till en intressant diskussion här inne. 

Jäklar vad jag hellre tittar på inlägg med high fashion än influensers som visar tjugotusen plagg från Shein & Fashion Nova. Min prisklass är helt klart Fashion Nova & inte Chanel men jag går ju inte på fkn konstmuseer & tittar på konst jag har råd med, då vill jag väl se lite Chagall å Monet eller nåt.

Vilket intressant resonemang, eller hur?
Jag lyxkonsumerar inte heller, men måste ändå hålla med. Det dyraste jag någonsin konsumerat är vårt hus, och då äger fortfarande banken en ganska så stor del av det.
Jag ser hellre på när Sandra unboxar ett par sandaler från Chanel, än valfri influencers haul från något ”ultra fast fashion-företag”, och undrar hur du resonerar här?
Sandras skor kostar för övrigt 15 600 kr enligt Chanels hemsida.