Sandra Beijer är besatt av sin ”bebi” och jag är besatt av att läsa hennes ”bebi-inlägg”.
Normalt sett reflekterar jag inte så mycket över bebisinlägg. De är vad de är och är en naturlig del av en nybliven förälders sociala medier, men med Sandra är det någonting annorlunda.
Kanske beror det på sättet hon beskrev sin graviditet och känslan – eller snarare bristen på känslor – inför sitt stundande föräldraskap, men någonting är det som gör att jag blir glad i hela kroppen av att läsa Sandras blogg just nu?
Tredje bilden uppifrån i inlägget – hur extremt lika är inte Sandra och lilla Didrik?
Deras munnar är identiska!
Jag tycker det här är ett talande exempel på hur olika graviditeter kan te sig, och att man kan känna på en massa olika vis utan att någonting är mer ”rätt” än någonting annat.
Låt gravida kvinnor känna som de känner, så är jag säker på att det mesta blir som det blir, och med det menat är att det allra mesta förmodligen ändå blir bra till slut. (Hur många knas och felaktigheter hittar ni i den meningen?) 😉
Hur är det? Är det nedvärderande med bak-referenser? Frågar åt en kompis.
