Från ingenstans dök det upp bilder på Amanda Schulman och en parfymflaska i flödet hos en massa människor, från ett konto de inte valt att följa – @alliambeauty_.
Ett nytt konto, 25 000 följare och en massa motvilliga följare som ville veta vad som hänt brukar bara betyda en sak.
Amanda Schulman har antingen köpt någon annans konto eller bytt namn på ett av sina existerande konton.
När följarna ställde frågor om det under bilderna fick de till svar att ”det är fortfarande Amandas konto, men har bytt namn, hoppas du vill följa oss. :-)”

Så här ser historiken ut på kontot enligt sidan Social Blade, i vilken man kan se att kontot med största sannolikhet bytte namn den 29/3 eftersom man slutade följa nästan alla konton man tidigare följt, samt att alla 1979 bilder som tidigare publicerats raderades.
Så vad kan det röra sig om för konto som helt plötsligt och utan förvarning förvandlats till Amandas parfymkonto?

Det här är visserligen bara en kvalificerad gissning eftersom jag inte kan hitta de gamla namnen på kontot, men med tanke på att man får svaret att ”Den här sidan är tyvärr inte tillgänglig.
Länken du följde kanske är trasig eller så kan sidan ha tagits bort.” när man klickar på en gammal länk till @corinneandfriends – som är Amanda och Hannahs tidigare företag som gick i konkurs 2019 – så är det väl inte allt för långsökt att anta att det är Corinne & Friends Instagramkonto som Amanda nu använder för att sälja parfym?

Jag ställde frågan till @alliambeauty_ som menar att det är kontot @hannah&amanda som bytt namn, men var Corinnekontot tagit vägen verkar högst oklart. 

På sista frågan svarade de så här:

Har ni någon kommentar till de följare som är kritiska till att byta namn på konton utan att tydligt meddela detta? Eftersom de då helt plötsligt följer konton de själva inte aktivt valt. Att det är att missbruka följarna en smula?

Svar: Vi har nog missat att meddela det på ett tydligt sätt. Kontot är fortfarande relaterat till Amanda & Hannah . Hoppas att följarna tycker det är roligt att det är aktivitet på kontot igen?

Visa det här inlägget på Instagram

Hur läroboken för frisörer på fullt allvar rangordnar ansiktsformer där bara oval form anses ”vacker” och berättar hur man ”behandlar avvikelser” som andra ansiktsformer enligt läroboken anses vara.

Men är det här inkluderat i dagens undervisningsmaterial som blivande frisörer tar del av?
Att de uppmanas att ta fram en linjal och mäta avstånd i folks ansikten?
Det låter ju snarare som någonting direkt taget från skallmätningsavdelningen på rasbiologiska institutet, där paradegrenen var att kategorisera människor på detta vis.

Men det helt sjukt när man tänker efter..
Hur mycket av det man tänker eller tycker om saker och ting, om sig själv, andra människor eller annat i sin omgivning, tror ni kommer från liknande situationer från när vi var unga?
Man har säkert sedan länge glömt bort vad ”åsikten” kom ifrån, det enda man minns nu är att det av någon outgrundlig anledning bara ÄR så…

Fuck it!
Jag vill ha rosa hår, jag borde färga håret rosa av den enda anledningen att jag faktiskt vill ha det, hur avvikande det än må vara. 
Eller Sara Songbird-blått.
Blått är flott. 

Vad fint att Hannah Widell och Amanda Schulman informerar om vilka företag de INTE gör reklam för, men vad sägs om att peta in en liten blänkare om vem reklamen faktiskt är för?
Ni vet, så där som den där jobbiga marknadsföringslagen kräver?

Tack för tips!

Känner ni igen er i det som Amanda Schulman skriver om Alla Hjärtans Dag?
Jag har svårt att identifiera mig med det eftersom jag publicerar mindre och mindre personligt eller privat innehåll på sociala medier ju längre jag arbetar med det.
Jag har mer och mer insett att majoriteten av det som finns på dessa plattformar inte har någonting med verkligheten att göra och därför lägger jag ingen värdering i vad andra publicerar.
Jag värnar om och vårdar mina relationer vid sidan av sociala medier, i det verkliga livet, och därför bekommer det mig inte alls vad andra publicerar på sina kanaler.
Jag är bara så innerligt tacksam över att inte ha något behov av att visa upp saker som kärleksbetygelser för att jag ska känna mig tillräckligt speciell eller älskad.
Jag behöver inte demonstrera för världen (Typ Facebook och Instagram) att jag är älskad för att det ska vara på riktigt.
SÅ skönt, särskilt som det inte alltid varit så.

För övrigt så minns jag inte att det någonsin delades ut rosor eller kärleksbrev i skolan under Alla Hjärtans Dag, men det gjorde de kanske?
Gjorde man det när ni gick i skolan?