SvDs Elaf Ali har skrivit en text om Therese Lindgren och hur hon kommenterat ”ÄLSKAR!!” på den här bilden, föreställande en kvinna i niqab.
Texten ligger bakom en betalvägg på SvD men Elaf har själv publicerat den i sin helhet på Instagram.

Visa det här inlägget på Instagram

När Therese Lindgren med sin uppenbart begränsade kunskap om islam lyfter detta inlägg så är det antagligen tänkt som en inkluderande och antirasistisk gest, men det är tyvärr okunnigt och bidrar snarare till polarisering mellan muslimer och majoritetssamhället.
[…]

När det handlar om kvinnoförtryck pratar vi gärna om Onlyfans, om skönhetsindustrin, om bikini på små flickor och sexualisering.
Allt det är vi överens om är patriarkalt förtryck. Men pratar vi om Niqab, då är det plötsligt frivilligt. Varför är vi inte lika öppna och mottagliga inför dem diskussionen?
Varför ska den stängas ner direkt? // Elaf Ali

Jag hoppas att ni kan hålla god ton i kommentarsfältet om ni vill skriva av er. Och dela om ni vill och sprid kunskap ??❤️ – så skrev Elaf på sitt inlägg på Instagram, men har ändå varit tvungen att stänga av kommentarsfunktionen.
Ska vi se om vi kan lyckas bättre här inne?

Visa det här inlägget på Instagram

Magtröjor alltså?
Det kanske bara är jag som inte riktigt faller in i spannet för den här trenden, men jag skulle säga att det är mer troligt att jag tränar helt utan byxor, än i magtröja.
Jag tycker det känns opraktiskt bara, ungefär som med träningsbyxor som är låga i midjan. Not my thing, helt enkelt…

Kanske är Therese Lindgrens kollektion utmärkande vad gäller material, färg eller form, för vid en första anblick ser de ut som vilken kollektion som helst.
Dock verkar hon tagit fram små tröjor till hund och/eller katt – så att man kan matcha sitt husdjur på en eventuell power walk kring Djurgården med en latte i handen.
Kan det vara så att Therese träningskläder är lattefärgade, så att det inte syns om det skvimpar över under den hurtiga promenaden?
Det vore ju praktiskt, eller hur?

Magtröjor och att kunna matcha sitt husdjur – yay eller näy?

Visa det här inlägget på Instagram

På Instagram berättar Therese Lindgren att hon blev våldtagen på midsommarafton 2010, och hur hon allt sedan dess HATAR allt vad den högtiden heter.
Hon har vägrat dansa runt den dumma stången och i smyg varit arg på alla som firar, men planerar att ta tillbaka högtiden i år, även om det är jobbigt att bli påmind om vad som hände den där natten 2010.
Kommentarsfältet under inlägget är fyllt till bristningsgränsen med kärlek och det är fler kollegor än vanligt som skrivit kommentarer och skickat hjärtan till Therese.

Hur ska ni fira corona-midsommar?
Matjesill och munskydd?
”Helan går…” och handsprit?

Om man inte vill eller kan fira, så kommer det ju dyka upp ett Öppet Spår i vanlig ordning här – det är ju ändå fredag. 🙂

Ni är många som påpekat att Therese Lindgren gör väldigt mycket reklam på Instagram, så jag beslutade mig för att kika närmare på saken.
Eftersom inlägg på Instastory försvinner efter 24 timmar så har jag bara tagit med reklaminlägg som publicerats i själva flödet.
Det ser ut som följer:

Jag har tittat på de senaste 60 inläggen på Instagram av Therese Lindgren. 
Av dessa 60 är 25 st reklam vilket utmynnar i 41.67% reklam.
Tendensen jag ser i hennes flöde är att reklaminläggen mer eller mindre brukar komma på rad, efter varandra i flödet, för att sedan följas upp av ett gäng inlägg som inte är reklam.
Tittar man på Therese 15 senaste inlägg så är 10 av dem reklam, vilket ger en procent på hela 66.67%, medan nästföljande 15 inlägg endast innehåller 4 reklaminlägg vilket ger 26.7%.

Siffror i all ära, men om ni bara tittar på hur Therese flöde ser ut, vad gäller ration mellan reklaminlägg och redaktionella inlägg, vad är då er spontant åsikt?
För mycket reklam?
Lagom med reklam?
Hade kunnat vara mer reklam utan att ni hade störts av det?