Bloggbevakning:
En Chanelväska?
Klongvasen?
Marmorbrickan?
Det svindyra doftljuset?
Fluffjackan?
Maten från Foodora?
Råbiff?
Snittblommor?
En minihund i en väska?
Med andra ord – vilka saker/pryl tänker ni på när ni hör ordet ”influencers”?
Ni kommer förstå men inte riktigt än bara.. 🙂
Jocke & Jonna:
Herregud, vilken känslosam video!
Jocke och Jonna tar ett graviditetstest för första gången sedan Jonna börjat äta en medicin för att få igång hennes ägglossning och deras reaktioner och överväldigande glädje går inte att ta miste på.
Jag blev riktigt, riktigt rörd!
Titta på videon och skicka gärna en hälsning till dem, men alla pekpinnar som jag anar att många av er sitter på och bara väntar på att få dela kan ni väl fortsätta att sitta på ett tag till? Det är inte riktigt läge…
Håll istället tummarna för att ingenting händer eftersom det är så pass tidigt i graviditeten.
De har väntat och kämpat så länge för det här så länge och att få reda på att de plussat samtidigt som de själva inser det är rörande.
Jag hade kanske inte delat med mig av beskedet så här tidigt men Jocke & Jonnas följare har varit med dem hela vägen så för dem är det nog inget konstigt att göra på det här sättet..
Stort grattis!
2010 startade företaget Gerber – som säljer mängder av produkter till barn – en tävling där föräldrar kan skicka in bilder på sina barn för att tävla om att bli årets ”Gerber-baby”.
Över 140 000 bidrag lades upp på Instagram och taggades med företagets hashtag och slutligen var det Lucas Warren – en ettåring från Dalton, Georgia som valdes ut av företaget.
Vad är det då som gör det hela lite extra speciellt och värt att uppmärksamma?
Lucas är den första Gerber-babyn med Down Syndrom sedan tävlingen startade 2010 och trots att detta inte har särskilt mycket med sociala medier att göra så vill jag ändå lyfta fram det eftersom det gör mig glad att ett stort företag som Gerber väljer en glädjespridare med en funktionsvariation till årets Gerber-baby!
Företaget tycker att han passar som handen i handsken till att bli årets Gerber-baby och jag kan bara hålla med.
Här hittar ni bilden på Lucas och lite mer information om honom och Gerber.
Michaela Forni/Ida Warg:
Anyway så pratade han mycket om hälsa och vad man ska äta för att prestera maximalt samt hålla vår tids största folksjukdomar borta (hjärt & kärlsjukdomar samt cancer). Han sa något som är väldigt sant, och det är att om vi människor lägger massa tid på att fokusera på dieter så tas energin från vår kreativitet och gör att vi inte kan prestera maximalt för att vi lägger fokus på att vara hungriga eller planera olika dieter. Mycket sant och sedan pratade han om hur vi med ganska små medel kan hitta en bra balans för att äta rätt, hålla sjukdomar borta och kreativiteten uppe.//Michaela Forni
Att sitta som Michaela gör här och slänga ur sig ”sanningar” kring hälsa och kost och hur dessa två – om de sköts korrekt – kan hålla både cancer och hjärt & kärlsjukdomar borta är så oansvarigt och dumt att jag knappt vet hur jag ska formulera den här första meningen.
Michaela är knappast ensam om att göra det heller ska väl tilläggas men det betyder inte att det är mindre oroväckande. Ida Warg besökte en naturläkare för att få hjälp med vissa åkommor och ”allergier” som gluten och laktos och tipsade sedan alla sina läsare om att testa det istället för att rekommendera dem att söka hjälp på vårdcentralen vilket kan bli extra problematiskt vid just glutenallergi.
När det gäller gluten är det nämligen extra viktigt att inte experimentera med kosten på egen hand, eftersom det inte går att ställa diagnosen celiaki (glutenintolerans) om man redan börjat äta glutenfritt.
Alla människor gör vad de vill med sina egna kroppar – så klart – men att sitta som lekman och sprida dessa ”sanningar” till extremt många människor som är beredda att lägga sina pengar på olika typer av test och behandlingar utan vetenskaplig grund eftersom deras förebild (influencers) rekommenderat det är inte okej!
Experimentera hur mycket du vill med din egen kropp och dela för all del med dig av det om du nu känner att du vill eller måste – men var i så fall ärlig med det och få det inte att låta som en vetenskapligt framtagen sanning när det snarare är den raka motsatsen.
I grund och botten är det någon som vill tjäna pengar på oroliga människors naivitet och längtan efter quick fixes, ingenting annat…
Glöm inte det.
Tack för tips, Emma!
Pernilla Wahlgren:
Pernilla släpade med sig hela filmteamet för Wahlgrens Värld ner till Spanien för att skriva på alla papper och få nycklarna till sitt nya hus på solkusten.
Hon verkar lika lycklig som THK var den där gången när han lyckades trycka sig igenom öppningen på matpåsen och ostörd fick frossa i minst 30 sekunder innan jag fiskade upp honom i bakbenen igen. 30 sekunder av REN lycka! 🙂
Pernilla verkar tokglad vilket jag absolut kan förstå.
Herregud, jag älskar ju solen nästan lika mycket som jag älskar Cola Zero men jag är ändå inte riktigt säker på att jag skulle vilja köpa mig ett hus någonstans så som hon gjort.
Jag vill ju resa till olika platser och uppleva olika länder, kulturer, mat och nöjen och har man väl investerat i ett hus någonstans så blir det väl så att man bara åker dit? Eller?
Vad skulle ni vilja ha?
En fast punkt i form av ett sådan hus som Pernilla nyss köpt eller möjligheten att resa till nya platser?
Eller inget av det? Ni vill bara sitta hemma och är direkt ovilligt inställde till resor?
Jag vill nog helst ha massor av vänner som har hus lite överallt som jag kan hälsa på hos!
WINNING! 🙂
Alex Schulman:
Jag får väl be om ursäkt på förhand om det är så att hela Alex text egentligen handlar om något slags poetisk bokstavsmanifestation som jag inte förstår eller kan relatera till men så är jag ju lika djup som en dåligt regnad vattenpöl så jag får väl skylla på det i så fall…
Det jag reagerar på i den här texten är nämligen två saker:
Jag antar att Alex lilla anekdot här ovan inte hade blivit riktigt lika djup, mörk och känslosam om han istället beskrivit hur han tog bilen ut till Ikea i Kungens Kurva, och trängdes med barnfamiljer som envist försökte gå i motsatt riktning än vad pilarna på golvet visade, för att slutligen komma därifrån med sina ramar, en aningens svettig överläpp och en påse doftljus som alltid är vara bra att ha hemma enligt Amanda.
Så det får jag väl ge honom ändå…
A for effort!
Youtube/Vlad Reiser/Joel Wetzel:
Bilderna kommer härifrån.
Får man skämta om allt?
Det har nämligen blivit aningens turbulent mellan två stycken Youtubers – Vlad och Joel – efter att den förstnämnde lagt ut en meme som skämtsamt säger att ”Döda tjejer kan inte säga nej”, något som gjort Joel vansinnig.
Vad tycker ni?
Får man skämta om allt? Det mesta? Lite grann? Var drar man gränsen?
Eller var drar NI er gräns?
Jag har en känsla av att det här kommentarsfältet kanske kommer att se lite annorlunda ut än det hos Svenska Youtubers som var först med att ta upp det här.
Jag anar att läsarna där är aningens yngre än de här inne.
Linnea Claeson/Assholes Online:
Jag har egentligen bara två frågor eftersom resterande synpunkter ter sig aningens överflödiga i nuläget.
1. Hur jävla dum är man inte om man skickar k*kbilder, hot och kränkningar till en främmande kvinna från sitt egna och öppna Facebookkonto?
2. Hur hade ni reagerat om ni sett ett liknande inlägg hos någon ni känner och/eller följer på Facebook?
Jessica Almenäs:
Jessica Almenäs har fått uppdraget att åka till SydKorea och bevaka OS för Discovery och Kanal 5s räkning tillsammans med bland andra Anja Pärson och jag kan ärligt säga att jag är grön av avund.
Jag fullständigt och totalt älskar sport i allmänhet och OS i synnerhet och Vinter-OS i synnersynnerhet och hade hade gjort nästan vad som helst för att få ett liknande uppdrag som Jessica och Anja fått, så ja..
Om man blir Sveriges sämsta morsa genom att acceptera ett sådant här uppdrag så vill jag också vara det. Jag tror både THK och Lilla Snöboll hade fått stanna hemma på värmeplattan i soffan då de inte överlevt mer än 20 sekunder i den kyla som Syd-Korea verkar bjuda på.
Jessica har alltså fått den här kommentaren på sin blogg från en mamma – Sara – som är så topp tunnor rasande över att hon lämnar sina barn i en månad för att arbeta med OS.
Hon går händelserna i förväg och beskriver målande hur hennes yngsta son kommer hata henne eftersom hon skadar honom på det här sättet och hur mycket Jessica förtjänar det.
Att det finns en fullständigt pålitlig och kapabel pappa där hemma som tar hand om sonen verkar det här Sara bry sig föga om.
Jessica är en fruktansvärd mamma som borde ha förlorat rätten till sitt föräldraskap i samma stund som hon satte foten på flygplanet till PyeongChang och där med basta!
Givetvis har jag dragit några slutsatser kring den här kvinnan – Sara – utifrån hennes mycket uttrycksfulla kommentar som jag tänker att vi kan diskutera kring:
– Med tanke på att Sara anser det vara mer eller mindre psykisk misshandel av ett barn att lämnas ensam tillsammans med sin pappa medan mamman är iväg och arbetar en månad, så är ju den här kommentaren ingenting annat än en rejäl känga till den eller de män som är far till Saras barn. Var skulle hon annars ha fått idén ifrån att det är förenat med ren livsfara att överlåta omsorgen om ett barn till pappan?
– Sara – är liksom jag – extremt avundsjuk på Jessica som fått den här chansen och kan inte hantera sina känslor på något annat sätt än genom verbala bajsmackor som attackerar hennes mammaroll?
– Är Anja lika hemsk som Jessica som åker iväg och jobbar, eller är det mer acceptabelt eftersom det fortfarande finns en mamma – Filippa – kvar på hemmaplan som mindre riskerar att traumatisera barnen än om de lämnats med en pappa?
– Tror ni att Sara satt sig ner och skickat liknande kommentarer till alla pappor som av olika anledningar är i SydKorea och arbetar under OS? Eller sitter hon månne hemma och mest hoppas på att de aldrig återvänder därifrån eftersom pappor – av hennes kommentar att döma – ändå inte är kapabla att ta hand om sina barn?
– Om pappan och barnet hade följt med så hade Sara förmodligen RASAT över hur olämpligt det är att göra sådana resor med ett litet barn, tror ni inte?
Det är nästan så att jag känner mig lite sekundärkränkt å alla pappors vägnar av Saras kommentarer som framställer dem som rena rama dödsfällor för sina egna barn.
Hade jag inte haft min blogg så hade jag garanterat börjat fila på en ilsken insändare att skicka till SvD och DN.
”DET ÄR ORIMLIGT!!!!!” (Som Kishti Tomita skulle ha sagt)
Michaela Forni:
I torsdags råkade jag gå förbi H&M i Fältöversten och shoppa lite fina grejer, är helt såld på den butiken. Hoppas att H&M fortsätter med detta uppsving på alla plan, då kanske det går lite bättre för dem också får man hoppas ?//Forni
Jag vill börja med att skriva att jag faktiskt håller med Forni här. Den nya H&M-butiken i Fältöversten ÄR magisk. Det är den faktiskt, men där slutar också mina hyllningar av H&M i det här inlägget.
Jag hoppas också att det svänger snart och börjar gå bättre för H&M, men inte på ett sätt som gör aktieägarna ännu rikare utan på ett sätt som ser till att de som faktiskt ser till att det finns kläder för oss att köpa och bära – sömmerskorna – slipper göra det på en slavlön.
Häromdagen avslöjades det att H&M betalar sina sömmerskor i Etiopen 10 kr om dagen. 10 KR!!!!!
När SVT konfronterar H&M angående de låga löner svarar företagets landchef i Etiopien via mejl att det inte finns någon lagstadgad minimilön i Etiopien, och att de arbetar aktivt för att skapa rättvisa levnadslöner i såväl Etiopien som i andra länder.
Mhm…I smell bullshit!
Jag kan villigt erkänna att jag gillat (Jag bytte gillar mot gillat) att handla på H&M eftersom de har billiga kläder, men jag tror nästan att jag skulle vilja handla där ännu mer om de konsekvent höjde alla priser för att kunna betala ut skäliga löner till sina anställda.
10 kr om dagen? Det är så man skäms!
Tack för tips!