Madeleine Ilmrud:

Madeleine skriver ett inlägg där hon anklagar politiker och Sveriges främlingspolitik för attentatet igår på Drottninggatan.
Hon vill veta hur vi ska övervinna hatet med hjälp av handlingsförlamat flumsnack?

Jag blir ledsen och frustrerad. Sveriges naiva syn på medmänsklighet har gjort att vi acceptera det här. Tragiskt men sant. Självklart ska vi hjälpa, rå om och värna för människan men till vilket pris? Med våra öppna gränser har vi själva valt att ta in oinbjudna gäster. Och kom inte och säg att det inte är så för det är precis. så. det. är. Jag har sett det själv!
[…] Samhället har blivit så skevt och att något så hemskt som det som hände igår ska behöva inträffa för att Sverige ska vakna är ju bara tragiskt och beklagligt! Om vi ens kommer att vakna nu…? Jag är tveksam tyvärr. Terroristerna är här, vi har bjudit in dom. Men en sak är säker, mitt land, mitt Sverige kommer dom aldrig kunna ta ifrån mig! Och mina barn kommer jag göra allt för att skydda, om det så innebär att jag måste stånga mig blodig för att få ett tryggt Sverige igen ♥

Kommentarsfältet inne hos henne är delat, ungefär hälften tycker att det är bra att hon som offentlig person säger ifrån och hälften tycker att hon är smygrasist.

En dag som denna – borde man inte få känna ilska, skräck, tveksamhet och allt annat som kommer med en sån här situation.
Jag hoppas att hennes inlägg är mer en reaktion baserad på rädsla för jag tror inte att detta är vägen framåt.
Jag hoppas i alla fall inte det.

Tack för tips!

Just nu skiter jag i att pytsa ut inlägg med jämna mellanrum utan jag kör ut saker när de kommer. Är det okej?