Jag åt en tunnbrödsrulle till lunch. Det känns som en lunch ingen tjej i Stockholm någonsin skulle trycka i sig?
Förutom Margaux kanske. Jag älskar att hon lägger upp alla sina stödkorvar på Instagram som hon äter.
Så härlig kontrast till all grönkål och smoothies. Balans är bäst.
Det får bli sallad till lunch imorgon, men idag njöt jag av min tunnbrödsrulle från grillen medan Dante smaskade på en hamburgare framför Chico Bom Bom (fråga mig inte ens vad det är för program). // Michaela Forni

Helt ärligt så säger det här inlägget väldigt lite om tjejer i Stockholm, men desto mer om Michaela Fornis inställning till mat.
Varför tror hon att inga tjejer i Stockholm skulle äta det?
För att hon själv nästan verkar skämmas över det och skriver ursäktande om det i sitt inlägg?
Ni är flera stycken som reagerat på det här inlägget som hon postade och jag kan bara hålla med.
Varför skriva det här?

Att äta en tunnbrödsrulle – eller en ”stödkorv” – varken ska eller bör omskrivas på det här viset när man har mängder av unga kvinnor som läser det man skriver.
Det är extremt onödigt att sätta den här typen av griller i huvudet på folk, bara för att man själv har dem.
Det är oansvarigt.
Jag undrar hur många av de som läst Michaelas inlägg, som kommer tänka en extra gång innan de beställer den här typen av mat, med just det här inlägget i bakhuvudet?
Och ”Det får bli sallad i morgon”?
Ska man alltså ha så pass dåligt samvete över att äta en tunnbrödsrulle, att man måste planera in en kompensatorisk måltid i form av en sallad?

Vill du äta en tunnbrödsrulle, ät en tunnbrödsrulle.
Vill du inte äta en tunnbrödsrulle, ät ingen tunnbrödsrulle, men oavsett vilket, låt bli att publicera den här typen av smått ätstörda resonemang till alla de unga tjejer som följer dig och läser det du har att säga.
Även om uttalandet är aningslöst så är det onödigt.
Jätteonödigt!

Ps.
Det här resonemanget kan appliceras på mängder av olika situationer och personer, och idag var det Michaelas blogginlägg som fick utgöra exemplet.

Tack för tips!