Denise Desmond om livet som praktiskt taget ensamstående förälder

Fråga: Du verkar vara en sån fin mamma. Var det längesedan det var pappahelg för Leona nu? Svar: Tack så mycket. Det var första veckan i juli senast. Fråga: Hade du önskat att allt funkade mellan dig och Oliver så ni kunnat ha ett familjeliv ihop? Svar: Nej, vi är för olika. Viktigaste för mig är att hon skulle få ha närvarande föräldrar. Fråga: Du är så fantastisk! Hur är det att typ vara ensamstående fast ändå inte? (På pappret) Svar: Det absolut jobbigaste är att jag är stressad konstant. Stressad över att jag känner att jag aldrig kan planera något för om han skulle få för sig att han plötsligt ska hämta Leona någon dag. Eller inte tänker hämta Leona på hans helg osv. Att hela mitt liv går ut på att anpassa mig efter hans liv är så sjukt påfrestande. Det stressar snart ihjäl mig. Men vad ska man göra? Fråga: Har ni fasta dagar då O tar L? Svar: Vi har ett upplägg som inte alltid blir som planerat tyvärr.

Denice: Tar emot så mycket egentligen att prata om situationen kring Leona för jag vet att det inte är "rätt" eller "snällt", samtidigt som det totalt kväver mig att känna att jag inte får prata om hur jag känner/mår.
Bildkälla: Denise Desmond Instastory

Jag kan helt enkelt inte begripa hur Antonija Mandir vill ta i Oliver Hunt med tång.
Jag har svårt att föreställa mig någonting mer osexigt än en man som skiter i att ta hand om sitt barn, och som behandlar barnets mamma som skräp. Usch för sådana män!
Här kan man verkligen tala om en ”actions speak louder than words”. Om han skiter i det barn som han har tillsammans med Denise, så kommer han med största säkerhet även skita i nästa barn han får, om inte heller den relationen håller. Det ter sig nämligen lite som att det är Olivers känslor för mamman, som styr hans engagemang i sitt barn.
Jag undrar om han tänker som så att ”antingen blir det hela paketet, leka familj med barn och partner till 100%,  eller så skiter jag i alltsammans!”?

Denise skriver i ett av sina svar att dottern inte träffat sin pappa sedan den första veckan i juli, och det är ju inte så konstigt.
Hur skulle barnet ha kunnat träffa sin pappa?
Oliver har nämligen befunnit sig i Kroatien de senaste veckorna där han,  tillsammans med sin nya flickvän Antonija Mandir, hängt med hennes släkt och familj och gått på ett stort bröllop.

Så jävla osexigt beteende. 
Hade jag haft en kuk mellan benen, så hade blotta tanken på en pappa som beter sig så här, fått den att skrumpna ihop och ramla av.
Butiken har stängt, gatan är sandad och nej, du står inte på gästlistan!
Var så god att sladda vidare, tack!

Denise!
All respekt till dig!

Molimentimugg för 129 kr

En snabb marknadsundersökning.
Hand upp alla som tycker att 129 kr är fullt rimligt att betala för en plastmugg från My Molimenti.

*jag sätter mig på mina*

Behöver du någonting att bära runt din plastmugg i så kan du även köpa en papperspåse för 49kr. 
Bra va? ?

Åsa Ingrosso och alkohollagen del 627645

Har du missat Åsa Ingrosso i högform så rekommenderar jag det här inlägget.

Vem tar på sig att upplysa Åsa Ingrosso om att:
1. Alkohollagstiftningen är både enkel och lätt att tolka, plus att hennes kompis alkoholgranskningsmannen (som enligt Åsa även är chef över hela balunsen) säkerligen ställer upp och förtydligar om hon stöter på några svåra passager. Det enda som krävs är att hon ta del av den, så kanske kan någon läsa in den som ljudbok till henne för att försöka täppa till så många hål som möjligt, där hon riskerar att missa innehåll?
2. Många myndigheter? Det finns EN myndighet som har faktisk makt att agera i det här fallet och det är Patent och Marknadsdomstolen som hanterar Konsumentverkets olika stämningar.
Förmodligen tror Åsa fortfarande att Reklamombudsmannen och Alkoholgranskningsmannen (som hon kallar ”chef över hela balunsen”) är myndigheter. Det är de icke. De har ingen makt, kan inte utmäta några straff utan kan enbart komma med rekommendationer för god affärssed vad gäller alkoholreklam.

Åsa tycker förmodligen att svaret på frågan är så långt och omfattade för henne att skriva av en enda anledning, och den är förmodligen att hon fortfarande har noll koll på vad som gäller för branschen hon verkar i.
Ljuset är fortfarande tänt, men ingen verkar vara hemma.
Det kommer bli en dyr elräkning för fru Ingrosso.

De där märkliga friheterna folk tar sig vad gäller gravida kvinnor

Veckans tanke  Vad är grejen med folks besatthet över att få berätta för mig hur stoooor jag är? Jag förstår att jag ser gravid ut och tycker generellt det är trevligt när det uppmärksammas, men varför måste det av främlingar alltid göras i kontexten att jag ser “för” gravid ut? Så himla märkligt beteende. Jag tar generellt inte illa upp över “oj du ska föda när som helst”-kommentarer, men när folk inte bara kan släppa det där när jag säger att det är tre månader kvar gör mig faktiskt irriterad. De vill verkligen poängtera att jag är stor, för stor, – onormalt stor.  Efter chockat ansiktsuttryck och ”ooooooj, vaaa? NÄÄ?? Är du säker?!” säger de saker som “min dotter ska föda i augusti och hennes mage är inte alls så stor”, “det måste vara en gigantisk bebis” och “jaha ja men då är det ju tvillingar”.  Alltså jag tar inte illa upp över att folk säger att jag är stor, det kanske jag är, men är så trött på att det sägs på ett sätt som om det vore något fel och konstigt. Vad är poängen med det? Vad vill de uppnå när de fortsätter tjata om magens storhet (?)? Det är ju olika för alla och det är många faktorer som spelar in. Hur bebisen ligger, moderkakan, hur magen såg ut från början, fostervatten, livmodern osv osv. Trött på alla oförskämda jävlar. Låt min stora mage va ☺️
Bildkälla: Egoina blogg

Människor som håller på så här, är det samma liga som de som oombedda tar gravida kvinnor på magen eller tillhör de en annan kategori?
Och när vi ändå håller på att kategorisera människor, var stoppar vi in personer som ställer dumma frågor om helt uppenbara saker?
Som ”har du klippt dig?” till någon man känner och så uppenbart vet har kapat av en halvmeter hår?
Varför gör man det?
Det SYNS ju att personen klippt sig?
Är det att ta sig för stora friheter, att säga någonting positivt (förhoppningvis) om personens hår utan att först ställa kontrollfrågan OM?

Och sist..
Människor som äter någonting äckligt och som sedan propsar på att andra ska smaka.
Varför?
Jag tror dig, jag behöver inte smaka.
Litar man inte på sitt eget omdöme eller vill man bara inte vara vara ensam om att ha smakat det äckliga?

Människor alltså… 😉