Behöver Lovisa Worge gå en ”crash course” i influencer marketing nu när hon ska vara en influencer?

Lovisa Worge kan fortsätta hävdar att hon bara ”tipsar” om CAIAS produkter och att det är anledningen till att hon inte markerar dessa inlägg som reklam, men när hon börjar pratar om CAIA som ”vi” och berättar hur mycket hon har ”krigat” för att läppennan – som bär hennes namn – ska bli precis så som hon vill, så försvinner det sista lilla tvivlet till om det här är ett ”tips” och det blir solklart för alla och envar att det rör sig om ren reklam.
I Konsumentverkets vägledning för marknadsföring på sociala medier så finns det ett fiffigt litet avsnitt om just detta.
Det får bli söndagens lästips, framför allt till Lovisa, som inte verkar ha lagstiftningen helt klar för sig.

Hon kan fortsätta göra smygreklam för CAIA Cosmetics – det kommer i slutändan bara drabba henne själv – ja, och CAIA Cosmetics då så klart..
Kanske kan Lovisa använda pengarna hon fick i sin senaste löneförhöjning till att betala för de juridiska kostnader som en stämning i patent och marknadsdomstolen brukar resultera i?
De brukar hamna på ett par hundratusen kronor för influencern, verkligen ett kul sätt att använda sina pengar på, visst visst?

 

KLICKA HÄR!

NA-KD utmålas som hemsk arbetsgivare på Instagram – bojkottas av influencer

Det finns vissa företag som byggt mycket eller hela sin framgång på Influencer Marketing, och klädföretaget NA-KD är ett sådant företag.
De marknadsför sig ofta via så kallade ”hauls” som går ut på att en influencer visar upp kläderna samtidigt som de filmar sig själv i en helkroppsspegel.
De har även samarbetat med diverse influencers som fått ta fram ”egna” kollektioner under deras ”brand”.
Angelica Blick, Systrarna Hoss, Hannalicious, Hanna Schönberg, Lisa ”Misslisibell” Jonsson, Andrea Hedenstedt, Linn Ahlborg och Nicci Hernestig är några svenska profiler som fått sätta sina namn på kollektioner som släppts av NA-KD.

Nu avslöjar några tidigare anställda och praktikanter på företaget, vilket klimat det är som råder, om man sern m förbi influencernas glammiga yta. 
Enligt vittnesmålen ska de röra sig om orimliga krav på praktikanter, praktikanter som utnyttjas å det grövsta och tidigare har tidningen Breakit rapporterat om krav på 60-timmars veckor där man förväntas jobba över utan ersättning.

Inlägget här ovan kommer från Elif Abay, en praktikant som känner sig både utnyttjad och diskriminerad av NA-KD och som nu valt att lägga korten på bordet efter att ha pratat ihop sig med Rodja Pazooki, som publicerat flera storys med liknande innehåll om NA-KD. Ni hittar dem i hennes highlights.
Hon har alltså sammanställd information efter att ha slängt ut en fråga till följarna, om någon mer än hon haft dålig erfarenhet av företaget.

Felicia Aveklew är den första influencern – vad jag vet –  som nu tagit ställning MOT företaget och som skriver på Instagram att hon inte kommer samarbetar med NA-KD igen, inte heller kommer hon stå bakom dem efter vad hon fått reda på här.
Jag tycker det är SÅ bra och viktigt med dessa ställningstaganden.
Tidigare har bland annat Therese Lindgren tagit ställning och lämnat rollen som ambassadör för företaget Boohoo efter avslöjanden om urbilliga priser på bekostnad av schyssta arbetsvillkor för de anställda som tillverkar kläderna.
SÅ SÅ bra!!!!

Influencerna har SÅ mycket makt här, jag undrar om de ens inser det själva?
Att de har en enorm makt att förvalta här, som de faktiskt KAN förändra saker med, om de bara vill.
Men då krävs det också att tacka nej till samarbeten (pengar) vilket de flesta inte verkar vara allt för sugna på, men man kan ju önska.
I slutänden skulle ett sådant ställningstagande gynna både deras varumärke och trovärdighet, och jag önskar att fler kunde se de långsiktiga, positiva effekterna, istället bara för att tänka från ett samarbete till ett annat.

[Syntolkning:
Det här är texten i Elif Abays inlägg i sin helhet:
Nu kommer sanningen. Efter att ha pratat med @rodjapazooki och kommit ut angående min hemska erfarenhet som praktikant på NA-KD på Influencer Marketing var det flera som dök upp och sa att de hade upplevt samma sak.
Att de behandlade sina anställda som skräp och att allt handlade om pengar. Jag sa upp mig från praktik förra veckan efter att ha blivit kallad på ett Skype möte av två anställda som var ansvariga som kände att jag inte gjorde ”tillräckligt” och att de förlorade pengar med mig i bilden. De fick mig att känna som att jag hade gjort något hemskt mot deras företag och att jag inte hade ett värde alls och jag satt och grät efteråt och blev så deprimerad.
Deras krav på praktikanterna var helt orimliga, 160 deals på en månad med influensers och 1 miljon i försäljning?
Och vad händer när du inte når upp till siffrorna som en nybliven praktikant som fortfarande lär sig under 1 och en halv månad som jag var där? Jo, då får du höra att ”Jag har kontaktat HR för att prata med mig om detta” och får höra ”Det är första gången vi har ett sånt här möte, det har aldrig hänt innan” och ”Vi känner att du inte lägger energi på ditt arbete?”

När jag hade jobbat 8-5 varje dag mån-fre framför datorn, under stress, fått eksem över hela ansiktet och lyckats göra 96 deals som nybliven praktikant som jobbar hemifrån utan någon riktig vägledning och riktig support efter att dom ”lärde” dig allting på några dagar i början av praktiken. Om man lyckades nå ”målet” skulle man få 5 plagg och en klapp på axeln.
Praktikanter är där med ett syfte för för att lära sig, inte bli utnyttjade.
På min första dag på kontoret märkte jag att jag och 2 andra var de enda blattarna på avdelningen. Alla anställda såg ut som influenserna de ständigt valde att betala och lyfta upp, den svenska, blonda influensern som de lägger ner all sin budget åt och stöttar. De andra influenserna får höra att de inte har någon budget när de frågar om betalning, när vi på möten fick höra att vi har flera miljoner att spendera.
Jag kom in med inställningen att det skulle vara fantastiskt och att det skulle vara så kul att praktisera på ett så stort företag. Tyvärr är inte saker som de ser ut.
BYE SIS WE OUTTA HERE ]

Öppet Spår


Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.

Dock undanber jag mig politiska diskussioner, tack!
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!

Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli sattes på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts… ?

Ps! Tjafsa mindre!

Har Nellie Berntsson lite svårt för siffrorna kring den nya bilen?

Häromdagen skrev jag om Nellie Berntssons nya bil, en BMW M850I Xdrive som hon hävdar är årsmodell 2020.
Har Nellie kanske lika svårt för det här med siffror som hennes gamla mentor visat prov på?
Jag tror nästan det…
Den här bilen tillverkades nämligen i slutet av 2018, fick 2019 som årsmodell, och blev påställd för trafik år 2020, men vilket år en bil blir av eller påställd har ju ingenting med bilens årsmodell att göra.

Är det förresten vanligt att en så här pass ny bil är inne på sin sjätte ägare? 
Enligt bilregister.se så är Nellie den sjätte personen som äger den, även om jag gissar att den är köpt på kredit via något bolag.

…………………………………………………………………..

[Syntolkning: Inlägget innehåller Nellies inlägg på Instagram Story där hon svarar på en fråga att bilen är årsmodell 2020. Vidare innehåller det skärmdumpar med delar av den information som finns på www.bilregister.se, bland annat att bilen tillverkades 2018, har årsmodell 2019 och antalet ägare samt av och påställningar.]

Tack för tips!