Ludvig ska flytta upp till mig. Han kommer börja skolan i Stockholm. Tanken är att detta ska ske vid jullovet. Så att det blir ett naturligt avslut, med en bra uppstart.
Vi kikar på skolor just nu. Jag besöker den ena efter den andra. Lite papper ska fixas, han ska få hälsa på och en överlämning mellan skolorna kommer att ske. Ludvigs pappa och familj kommer att vara med på inskolning. Vi är överens och hjälps åt.
Ludvig är överlycklig på ett sätt ❤️?? ( hans vilja) Men också skör och påverkad av den omställning som det innebär………
[…]Ludvig kommer naturligtvis att träffa sin pappa så mycket som möjligt. Helger & lov.//My Martens
Slutligen avslöjar My Martens i sin blogg vad som legat till grund för hennes något kryptiska ton den senaste tiden.
Hennes son L, som gått i skolan på Öland där hans pappa med familj bor kommer nu börja skolan uppe i Stockholm och bo tillsammans med My.
Om saker och ting går som det ska så börjar han på sin nya skola efter jullovet, allt för att få en naturlig övergång och även fast det här är hans beslut sån är det klart lite läskigt med en så här stor förändring så My har lagt all tid hon kunnat på att finnas där för honom.
När L skulle börja skolan och My berättade att hon skulle dela sin tid mellan Öland och Stockholm så skrev jag det här inlägget där jag uttryckte min beundran för My och sättet hon osjälviskt alltid sätter sin son först, även i stunder då det säkert varit allt annat än enkelt.
Jag uttryckte min beundran då och känner likadant idag när jag skriver det här inlägget.
Och vad glatt överraskad jag blev när jag läste kommentarerna under.
13o st kommentarer, det är mer än vad My brukar få på sina inlägg och efter ett så här ärligt och utlämnande inlägg så hade jag inte blivit jätteförvånad om kommentarerna var negativa, men icke!
