Att vara lida av ”odontofobi” är att lida av svår tandvårdsrädsla, och det är någonting Madeleine Ilmrud pratar om i ett långt inlägg på sin blogg.
Hon beskriver hur hon undvikit att gå till tandläkare i flera år, trots att det kan ha allvarliga konsekvenser, men en fobi är allt annat än resonabel och rimlig. Det är därför det är en fobi, tänker jag.
En försummad munhygien och obehandlade tandtillstånd som karies och tandlossning kan öka risken för systemiska sjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar och även diabetes. Jag vet allt detta, men trots det så har jag inte haft modet att ta hjälp. Jag har haft tandvärk som fått mig att svimma men ändå har jag inte sökt vård. Då kanske ni förstår hur djup den här skräcken sitter i mig. // Madeleine Ilmrud
På sin blogg beskriver Madeleine den tandvärk hon haft den senaste tiden, som gjort så ont att hon knappt vill leva längre.
Till slut satte hennes sambo Micke ner foten och mer eller mindre tvingade henne att söka hjälp eftersom hela familjen blev lidande av Madeleine smärta. Hon skriver själv i sin blogg att odontofobi är ett tillstånd som påverkar ens omgivning väldigt mycket. Man blir inte en rolig person när man går omkring och har ont hela tiden, och att hon inte bara försummade sin munhygien utan även sin familj.
Väl hos tandläkaren visade det sig att Madeleines tandproblem var så pass allvarliga att hon var tvungen att dra ut den bråkiga tanden, men slutet gott, allting gott.
Med hjälp av en tandläkare hon kände sig trygg med, tog hon sig igenom besöket, och uttrycker sina känslor av lättnad, tacksamhet och kärlek för personalen i sitt inlägg, personalen, som hon upplever ”räddade henne”.
Vill med detta inlägg ge hopp till er som kanske känner samma sak som jag. Som också lider av tandläkarskräck. Det finns en del människor som är ämnade att rädda liv, det finns en del människor som kan hjälpa en när det är som tyngst. Och kan jag ta det här steget så är jag övertygad om att andra kan det också. // Madeleine Ilmrud
