Gör influencers päls trendigt igen?

Bildkälla: Lovisa Barkman // Andiata hemsida

För några dagar sedan skrev jag på Instagram om Carolina Gynning och hur hon gått emot sina gamla principer att inte köpa nya pälsar. 
Antingen har hon köpt dem, eller möjligen fått dem mot att hon visar upp dem på sitt Instagramkonto, men nog kan man kalla det skenheligt om man vill.

Nu är det Lovisa Barkman som stolt bär en ny kappa med krage och mudd gjord på lammpäls.
Försöker influencers göra päls trendigt ingen eller ger de bara blanka fan i vad folk tycker om det?
I det här fallet tror jag det är det sistnämnda, Lovisa drar sig nämligen inte ens för att göra reklam för päls, så att bara bära päls går nog alldeles utmärkt.
Vad tror ni?

Tack för tips!

Läsarna köper inte Lojsans ”hugga gran-inlägg”

@lojsaanwaallin

Securing the best Christmas tree ?

♬ Sleigh Ride – Ella Fitzgerald

Lojsan Wallin har postat ett inlägg i kategorin ”Fake it ’til you make it” på Tiktok, där det ska se ut som att hon och Buster är ute i skog och mark och letar julgran.
I en scen kommer de släpandes på sin gran som de sedan slänger upp på Porsche-taket och sladdar iväg med, i ett försök att få det att se ut som att de letat upp och huggit granen själva i skogen, men det ger tittarna inte mycket för.
Så här låter det nämligen i kommentarsfältet:

Vad gäller den sista kommentaren, att bilen skulle vara avställd, så stämmer det.
Den ställdes av den 29/10 enligt Transportstyrelsens databas.

Tack för tips!

Samir Badran delar My Martens ”förtals-inlägg”

Genom att utmåla en person som klandervärd kan man göra sig skyldig till förtal, vare sig det man säger eller skriver är sant eller ej. 
I helgen skrev jag ett inlägg om att My Martens blivit utsatt för ett samtal till sin blomsterbutik, som verkat haft som syfte att sabotera hennes affärer. My postade ett inlägg med namn, bild, arbetsplats och annat i ett Instagraminlägg, vilket tyvärr skulle kunna utgöra förtal, trots att många med mig förmodligen höll med om att det personen gjorde var mer än lumpet.
Jag sökte My Martens med frågan om hon tagit höjd för förtalsrisken när hon postade sitt inlägg, vilket hon inte svarade på.
My har 52 000 följare på sitt Instagramkonto vilket är en avsevärd mängd att sprida den här sortens inlägg till. Nu har Samir Badran delat hennes inlägg i sin story, med en bild där personens namn, bild, arbetsplats och partner syns tydligt.
Samir har 524 000 följare på Instagram och han delar det här inlägget rakt av. Nu är Samir Badran inte aktuell som raketforskare utan som artist som framför ”boolibompamusik” för barn i Melodifestivalen, men nog måste han någon gång hört talas om att det finns någonting som heter ”förtal”?
Hans delning är ju betydligt värre än Mys eftersom hans räckvidd är så mycket större än hennes, och spridandet av någon annans inlägg kan alltså vara förtal.

2016 skrev Mårten Schultz så här i SvD om just det här.
Bakgrunden var att Borås tingsrätt dömt en kvinna för grovt förtal för ett Facobook inlägg hon skrivit och publicerats och som sedan delats 2000 ggr innan det togs ner.

De flesta skriver kanske inte inlägg av det slag som den nu dömda kvinnan gjorde. Men ganska många gör som tvåtusen människor gjorde efter det här inlägget och spred det vidare. Och här kan det vara bra att komma ihåg att det är spridningen av uppgifter om exempelvis brott som kan ge upphov till förtalsansvar. Det ansvaret är inte begränsat till den som först sätter uppgiften i omlopp.

Detta aktualiserade sig också i förtalsrättegångarna som följde #Metoo där flera offentliga personer lyftes fram efter att de delat det inlägg som pekade ut en svensk, känd medieprofil som våldtäktsman.
Den gången straffades inte de som delat inlägget, men det kan vara bra att känna till att det är en faktiskt konsekvens av andras inlägg man väljer att dela i sina egna flöden.

Det var som fan!

Paow befinner sig just nu i Turkiet för lite sponsoperationer. Den operation hon pratat mest om på sina sociala medier var en pannförminskning, alltså där du mer eller mindre skalperas och sedan flyttar fram och syr fast alltsammans igen.
Nu meddelar hon att den turkiska sponskirurgen nekat henne den operationen eftersom ärren blir så fula.
Sponskliniken och dess läkare har alltså en gräns för vad de kan tänka sig att göra med människors kroppar på operationsbordet, och det behövdes en Paow och hennes missnöje med det egna utseendet för att den gränsen skulle materialisera sig? Fascinerande!

Så om inte ens sponskliniken i Turkiet kan tänka sig att göra den här operationen, vem ska hon vända sig till för skalpering?