Hej Camilla,

Vill inte ha mitt namn utskrivet så mejlar istället för att kommentera.

Den här sommaren har min son (han är 12 år) fått frågor från vänner om de kan få av hans ADHD-medicin för att de vill gå ner i vikt till skolstarten. Självklart har jag förbjudit detta och låst in alla mediciner. Sonen fattar att det är ett helt stört beteende men jag är orolig att han kanske kan bli övertalad av äldre killar så därav inlåst. Vi har ett ganska stort förråd med mediciner då sonen har olika styrkor som vi växlar mellan och det vet vissa av hans kompisar. Hörde senast i förrgår att en kompis frågade om han inte kunde få en av hans gamla burkar med halva innehållet kvar. Sonen sa nej och då blev kompisen svinarg och sa ”du är ett jävla lyxbarn som har ADHD och kan vara smal, fatta oss andra som kommer se ut som Edvin Törnblom när skolan börjar, fatta hur jävla kul det skulle vara”

Det är sorgligt att allt Edvin och Johanna pratar om i sin podd ger barn ångest, båda två nämner i samtliga avsnitt hur feta det är och att deras högst dröm är att vara smala. Detta är farligt på riktigt. Så det handlar inte bara om smala ryggrader eller vikthets åt det hållet utan även paniken/skräcken att bli tjock.

Så jävla deppigt att våra barn ska ha detta på sina axlar. Att de aldrig kan känna att de är okej. Blir förbannad både på tjocka som klagar, tjocka som visar upp sig halvnakna (för i deras kommentarsfält kommer sedan äckel-kommentarerna om hur feta och osmakliga de är trots att personen som har lagt upp bilden vill visa att även tjocka människor är vackra) de smala som drar in midjorna så att de är trådsmala, nyckelben som sticker ut som spetsar och tydlig ryggrad precis som att det skulle vara normalt.

Oj, förlåt för långt inlägg men blev så jävla upprörd när jag hörde att barn vill köpa ADHD-medicin ”under bordet” av min son för att kunna gå ner i vikt rekordsnabbt innan skolan börjar för att de är rädda att bli kallade fetton.

Varför det är så jävla viktigt att inte sopa den frågan under mattan, på något sätt.
Det här är ett komplex problem, utan tillgång någpn berömd quick fix. Vet jag hur den ska lösas? Nej. Kommer jag göra vad jag kan för att synliggöra och prata om det som sker i samhället? Ja.
Kommer alla gilla det? Nej. Kommer jag trots det fortsätta? Ja.
De är verkligen inte det enda den här sidan kommer ta upp, absolut inte, men just nu är frågan uppe på tapeten och då gäler detatt smida medan järmet är varmt och människor kanske har ett mer mottagligt sinne vad gäller den här problematiken.

Ja, jag har fått tillåtelse att dela det här mailet.