Ps Det diskuteras om min hud. Rynkig, gammal, torr.. Inne bland kommentarerna.
Jag är snart 50-år gammal. GIVETVIS har jag ett rynkigt dekolletage, ansikte, armar, mage. Pigmentsfläckar och solskadorJag är stolt över att min kropp fungerar, bär mig, och jobbar för mig.
Lite bucklor, repor och slitage är bara underbart. Så vet vi att kroppen används.
Jag hade lätt kunnat slipa ner bröstkorgen med syror, sprutat in fukt i hela kroppen, eller hållit mig inomhus i skuggan. Retuscherat eller använt mig av massor av filter
Men Nix. Nu gör jag inte det. För det stör inte mig. Jag är tillfreds och har sedan länge accepterat mig själv OCH att jag blir äldre. // Magdalena Graaf
Magdalena Graaf bemöter diskussionerna om sitt utseende på bloggen, och kallar sig själv för en ”stolt bärare av ett manchesterbröst”.
Att åldrandet inte längre stör henne eftersom hon sedan länge accepterat sig själv OCH faktumet att hon blir äldre.
Jag tycker det är härligt med en motpol till alla hysteriska 25-åringar, vars största skräck i livet verkar vara att det syns på dem att de lever och har levt. Att de är en minut äldre nu än för…ja, en minut sedan.
Det går inte riktigt att förklara för någon, hur man gör för att inte bry sig, men åh vad den känslan är skön, när man inser just det.
Att man inte bryr sig. Särskilt inte om vad andra tycker.
Den slår det mesta. Rekommenderas starkt.
Den får fem av fem svarta katter.
