Theoz ställer in spelning på Furuviksparken

Influencern och artisten Theoz har meddelat att han ställer in sin planerade spelning på Furuviksparken, efter att ha fått ta emot mängder av otrevliga mail och meddelanden.
Så här skriver Aftonbladet:

När Aftonbladet når Theos mamma och talesperson Emma Haraldsson förklarar hon i ett mejl att Theoz inte vill låta sig intervjuas om just det här. Hon skriver:
”Vi skulle tackat nej till den här direkt med tanke på det som hänt men nu blev det inte så och det är otroligt tråkigt. Theo fick igår en rad mycket otrevliga meddelanden och mejl och vi tog beslutet att han inte kommer att uppträda på Furuviksparken. Inte bara pga det utan också för att det inte kändes bra i hjärtat”.

Skandalen var ett faktum när Furuviksparken utanför Gävle sköt ihjäl fyra förrymda schimpanser och skadesköt en annan som rymt ur sitt hägn, istället för att försöka fånga in aporna med hjälp av bedövningspilar och liknande. Åsikterna var många och långa kring djurparkens hantering av hela situationen.
När parken offentliggjorde vilka artister som bokats för sommarens spelning, skrev Gefle Dagblad en artikel om saken som postades på Facebook. Kommentarsfältet fylldes genast med arga och kritiska kommentarer, om att Theoz var bokad till den tredje juni. Sandra Wilke är vd på Furuviksparken och hon förklarar hur de tänker kring det här till Aftonbladet:

När vi hade släppt de första artisterna så nåddes vi av beskedet att Theoz inte länge vill spela hos oss och utifrån vad vi har förstått så har han fått så mycket hat och hot, både mot sig och sin familj så han har valt att boka av sin spelning här och det är otroligt tråkigt. Jag tycker det är ledsamt att se hur vuxna människor går på enskilda individer med hat och hot som gör att man inte känner sig trygg.

Theoz – om man inte känner till så mycket om honom –  medverkade i Melodifestivalen och gick till final med bidraget ”Mer av dig” där han slutade på en femteplats.

https://open.spotify.com/track/7xzgJNufqvox5oQQa1dP1O?si=29674963413f4636

Gillar ni att jag bäddar in sådana här saker i inlägget för de som inte vet så mycket om personen jag skriver om?

Underbara Clara om våren

Men nu är vi alltså över puckeln. Och jag vet att nästa fas strax inträder. Från mitten av april tills mitten av juni går jag in i ett närmast maniskt tillstånd. Det är samma sak varje vår. Jag är ute och gräver i rabatterna till midnatt. Vaknar vid fem och går ut och lyssnar på fågelsången. Kånkar krukor och skrubbar utemöbler och tar en långpromenad när klockan redan hunnit bli elva på kvällen. Stegräknaren visar 123 000 steg på en vecka när den prilliga våreuforin slår klorna i mig. Jag följer lyckligt med. Under en kort period varje år får jag vara koko i bollen med en energi som nästan ger klåda. Och inte förrän vi är en bra bit in i sommaren klingar det av och ersätts av en loj och däst sysslolöshet. Som också har sin charm. // Underbara Clara

Underbara Clara har skrivit ett inlägg om sina känslor för den snart analkande våren. Om hur on tagit sig igenom de mörka ”oxveckorna” som infinner sig efter jul, genom att använda sig av samma metoder som som övar på i sin traumaterapi. ”Att inte försöka trycka undan jobbiga känslor – utan istället ge plats för dem i hela kroppen. Rentav välkomna dem”.
Det är så klart lättare sagt än gjort, men visst bli ni lite vårpeppiga av Claras inlägg?
Det blir jag…
Jag är i stan och poddar när ni läser det här, och har förhoppningsvis sneakers eller någonting annat ”vårigt” på fötterna.
Om asfalten är torr så är det vår, vare sig den är sopad eller inte!!

Jag måste kanske ta mig igenom snön som fortfarande ligger på den skuggiga tomten för att komma till den torra asfalten, men nu är det vår och så är bestämt, som Martin Dahlns fejk-morsa så vackert uttryckte det i Rålis efter VM-bronset 94.
Den som vet vet… (Hur många vet? Hand upp!)

En bild som både berör och upprör

Henrik Wahlström har fångat en bild på någonting som de flesta av oss säkerligen bara hade gått förbi, jag själv inkluderad. 
Man ser det, men man kanske ändå inte SER det, på en och samma gång.
I hans kommentarsfält är det många som reagerar och berörs, inte minst på de bänkar som finns på Stockholms Centralstation, och som gör det omöjligt för en person att lägga sig ner och vila.

Det här fick mig att tänka på den här bilden, där man jämför attityden mellan olika länder när det kommer till att hjälpa utsatta människor. 

Det är inte vassa pinnar på Stockholms Centralstation, men det är fan inte långt borta. 

Monas Universum på boxningsklubb

Monas Universum är i Florida och hälsar på sin kompis Åsa Vesterlund, som drog med sig henne på boxningsklass.
Monas beskriver det här träningspasset som någonting i nivå med att få naglarna utdragna med tång, och hennes följare försöker få henne att förstå hur braaaaaaa träning är.
Precis det man vill höra efter att man tagit ut sig till spygränsen.;-)

Sen kom chocken: man skulle köra åtta ronder med att boxas på en sån där säck som hänger från taket. Varje rond var tre minuter och däremellan en paus.

För mig betyder paus att det är just en PAUS. Icke då … nu skulle man göra en massa andra braiga övningar, sen började nästa rond. Jag har aldrig i hela mitt jävla liv varit så slut. Petra, Åsas bästa kompis var med och videofilmade. Har lagt upp katastrofen på Instagram i tre delar. Do not miss it! // Monas Universum

Dock måste jag hålla med Mona om att man inte bör missa filmklippen på henne, som är extremt underhållande.
Lite som när hon och hennes kompis var ute och paddlade sup-bräda.
Jag trodde också att hon skojade först, men enligt Monas inlägg så gör hon inte det.
Hon var exakt så här otränad och ni hittar alla tre klippen här under.
Håll till godo. 🙂