Ett livstecken från My Martens

Ni är några stycken som kommenterat kring My Martens och huruvida hon slutat blogga, utan att kommunicera det till följarna/läsarna och nu har My postat en inlägg som tar upp det här.
Enligt My har hon bara haft lite väl mycket på sin tallrik, både privat och på det yrkesmässiga planet, men kommer alltså snart att vara tillbaka.

Många frågor kring mina sociala medier och framförallt min blogg. Jag har aktivt bloggat i över tio år. I stort sett dagligen.
Ni har följt mig i med och motgång. Som egen företagare, florist, personlig tränare, mamma, ensamstående, nykär, alla steg i relationen med @jonaswesslander . Idag är jag Fru Martens Wesslander. Ludvig är 12 år. Stormtrivs i Täby med vänner & fotboll ⚽️?❤️
[…]

Vad det gäller bloggen så har jag saknar att skriva. jag kommer snart att aktivera den igen ☺️
Nu blev detta inlägg mycket längre än planerat…. Kort och gott vill jag bara säga hej ?? och berätta att jag lever min dröm, och mår väldigt väldigt bra❤️ // My Martens

Hur lång paus kan man ta på sin personliga blogg innan man bör informera följarna om detta?
Eller är det individuellt, beroende på hur ofta man normalt brukar uppdatera?

Har ni saknat Mys blogg eller har ni mest bara irriterat er på att det ekat tomt inne hos henne? En smula sekundärkränkt månne? 😉

Öppet Spår

Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.

OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!

Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli satt i moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts… ?

Ps! Tjafsa mindre!

Hur är man när man är snäll?

Julia Franzen är på kurs med sin betala coach Kristover och diskuterar ”hur man är snäll” på Instastory och menar att det är att vara ärlig med vad man tycker. Att det inte är snällt att sitta och hålla på eller undanhålla vad man tycker om exempelvis en partner som gör en vän olycklig. Det är inte snällt att hålla på att man tycker att partnern gör vännen olycklig, och inte säga någonting förrän relationen är över.
Att det är snällt att vara personen som utmanar sin kompis undermedvetna och får dem att tänka på nya sätt.

Håller ni med?
Brukar ni vara den där obekväma vännen som säger det som alla andra kanske tänker?
Hur har det funkar för er?

Paow bemöter kritiken

Bildkälla: Paow Instastory

Paow och Tilda Törnqvist hamnade lite i luven på varandra i frågan om vem som är relevant eller inte. Paow postade en kommentar under ett av Tildas inlägg där hon frågade om det var mycket gratismat på eventet, en pik om att Tilda skulle ha gått upp i vikt. 
Paow försvarar sig med att hon blev ledsen av kommentarer hon fick och att det var hennes sätta att ge tillbaka.
Nu låter det inte annorlunda på Paows sociala medier, och nu säger hon att ett påpekande om att någon gått upp i vikt inte behöver vara ”negativt laddat”, trots att hon tidigare medgivit att hon skrev som hon skrev för att ”hämnas”.
Men absolut, att säga att någon gått upp i vikt behöver inte uteslutande vara negativt laddat, men Paows kommentar, som skrevs som en hämnd, var det definitivt.

Det låter mest som en efterhandskonstruktion i mina öron, och två fel gör inte ett rätt oavsett vem som startade konflikten.
Vad tycker ni om Paows förklaring?