Sven Otto Littorin: ”Snälla politiker, vad vill ni göra med Sverige?”

Det är bara lite drygt 200 dagar kvar till valet i höst och fortfarande är det förfärande lite politik som debatteras. I stället har det offentliga rummet tagits över av olika formfrågor: Vem ska få delta i debatten och vem ska stängas ner (Sveriges Radios hantering av Soran Ismail och Daniel Nordström t ex), vilka argument ska få användas och hur framförs de (som Jens Spendrups lördagsintervju och Peter Normans reaktion på den), vem är feminist eller inte (Spendrup) eller vem är invandrare eller inte (Teodorescu).

Det som nu pågår påminner om ordningsfrågedebatterna på partistämmor och kongresser; säkert väldigt upphetsande för alla dem som deltar i just den debatten, men av mindre långsiktigt intresse för oss andra. Om vi ska kunna avgöra hur Sverige ska styras efter valet i höst borde debatten handla mer om politik och inriktning och mindre om form och positionering.

Det har pratats mycket om politisk triangulering och hur det gjort att de stora partierna jagar varandras ståndpunkter för attrahera och inte stöta bort de viktiga och lättflyktiga mittenväljarna.

Mina erfarenheter från hur vi gjorde om moderaterna 2002-06 är att god politisk utveckling inte alls handlar om triangulering som politisk strategi. I stället måste god politisk omprövning handla om att, så befriad man kan från sina egna begränsningar, se de problem man vill lösa i vitögat och understundom ompröva och förkasta gamla ståndpunkter. Varför? Helt enkelt för att verkligheten förändras. Därför kan triangulering, åtminstone på vissa områden, bli en effekt av en klok omprövning. Det är dock inte alls samma sak som att göra triangulering till strategi.

Jag vet inte om det är det som hänt, att partierna håller på att triangulera sönder sig. Klart är i alla fall att politiken blivit alltmer form och allt mindre innehåll. Och när politikerna slutar prata politik kommer andra att prata spelteori (vem gör vad med vem och vem säger vad och varför). Jag tror att det är att kraftigt underskatta vad väljarna är intresserade av.

Snälla politiker: kan vi inte få höra mer om vad ni vill göra med Sverige? Vad går ni till val på? Hur vill ni att Sverige ska se ut om fyra år, tio år, trettio år? Vad vill ni med skatter, skola, välfärd? Var ska jobben komma på sikt?

I dag verkar den ekonomiska politiken reducerats till en debatt om ett sjätte jobbskatteavdrag, välfärdspolitiken ha reducerats till att handla om eventuella vinstintressen i en liten, liten andel av de 12 procent av vården som produceras utanför det offentliga och skolans problem verkar bara handla om ungarna har kepsar i klassrummen. Symptomatiskt är att den mest infekterade debatten i riksdagen i höstas, den om brytpunkten i skatteskalan, handlade om någon enstaka promille av statens finanser.

I dagsläget verkar det bara vara LO som skriver valplattformar och kommer med politiska förslag. Det är ett farligt underbetyg åt de etablerade politiska partierna och kommer leda till ytterligare opinionsframgångar åt dem som befinner sig i utkanterna av det politiska spektrat. Det parlamentariska kaos som riskerar uppstå efter valet i höst kommer till stor del vara en effekt av partiernas ovilja att prata politik. Skärpning efterlyses!

Sven Otto Littorin
Tidigare arbetsmarknadsminister för Moderaterna