Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
10 977
reaktioner idag

Centerpartist: ”Feminister måste sluta bråka med varandra”

DEBATT. Johanna Jönsson vädjar till feminister och andra som kämpar för jämställdhet att sluta slåss internt, och i stället ena sig mot de som aktivt försöker motarbeta jämställdhet.

Är jag feminist? Jag har lärt mig att klart och tydligt svara ja på den frågan, utan att tveka, utan att problematisera. För om man vill prata om jämställdhet är det bäst att man börjar med att kalla sig feminist. Annars kommer samtalet inte att handla om jämställdhet utan om varför man inte vill kalla sig feminist.

Men det här gäller inte bara feminist utan även andra etiketter. Jag vet inte hur många gånger jag fått svara på frågor om huruvida jag är socialliberal, marknadsliberal, nyliberal eller tokliberal. Dock är det ytterst sällan som någon är intresserad av att först definiera vad de anser ingår i de olika paketen. Trots att bristen på en sådan definition innebär att man lämnar det upp till mottagaren av informationen att fritt tolka in vad helst hen önskar i den valda etiketten.

Tolkningsproblematiken blev tydlig i en tidningsenkät häromdagen där flera makthavare var och en fick frågan om hen var feminist och vad feminism innebär. Majoriteten svarade ja på den första frågan och alla sa sig vara för jämställdhet. Men när feminism skulle definieras skilde sig svaren åt. Någon hävdade att feminism är att motarbeta traditionella könsnormer medan någon annan ansåg att det helt enkelt är att arbeta för mäns och kvinnors lika rättigheter. Än tydligare blev det i kommentarsfältet där en stor majoritet menade att feminism innebär att kvinnor ska ha större rättigheter och möjligheter än män.

Frågan om feminist eller inte feminist är ständigt aktuell. Nu senast efter Blondinbellas rant om vindrickande medelklassfeminister och Jens Spendrups avståndstagande från att etikettera sig själv som feminist. Jag har inte på något vis för avsikt att rida ut till deras försvar men min upplevelse är att de som argt gått till angrepp till stor del missat målet. Om man verkligen strävar mot jämställdhet är det väl knappast Isabella Löwengrip och Jens Spendrup som är det största hotet. Att de båda på olika sätt arbetat aktivt för att förbättra kvinnors möjligheter måste väl någonstans tas med i vågskålen?

Vore det inte bättre om vi tillsammans lade energin på att fundera ut hur vi kan få alla dem som faktiskt inte på något vis alls är för jämställdhet, oavsett definition, att förstå varför det är rätt och viktigt? Hur övertygar man den som på allvar menar att kvinnors rättigheter ska begränsas för att de tillhör det svagare könet? Eller den som tycker att en kvinna som haft sex utanför äktenskapet ska stenas till döds? Eller alla nätgalningar som på vidriga sätt angriper kvinnor som tar plats i offentligheten? Och hur ser vi till att inte tappa dem som står och svajar?

Genom att hårt angripa, håna eller medvetet misstolka någorlunda vettiga människor, för att de inte definierar jämställdhet på precis samma sätt som en själv, riskerar man samtidigt att splittra de egna leden. Och tyvärr finns det just nu mer anledning än på länge att ena styrkorna till försvar mot de mörka moln som drar in.

Johanna Jönsson, riksdagskandidat Centerpartiet i Stockholms stad och ordförande Stureplanscentern

Håller du med Johanna Jönsson?