Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Kristna värdepartiet: "Abortförespråkarnas argument håller inte"

Mats Selander och Annette Westöö från Kristna värdepartiet – ett parti som säger sig vilja plocka missnöjesröster från Kristdemokraterna – skriver om sin syn på abort.

Annette Westöö

Annette Westöö

Mats Selander, talesperson för Kristna Värdepartiet

Mats Selander, talesperson för Kristna Värdepartiet

Det vanligaste moraliska argumentet för fri abort är att kvinnan har ”rätt till sin kropp”. Detta låter rimligt vid första anblicken men vid närmare analys visar det sig vara irrelevant för frågan om abort. Kvinnan har självfallet rätt till sin kropp.

Men frågan är varför det ger kvinnan rätt att göra vad hon vill med sitt ofödda barns kropp. Kroppsliga rättigheter brukar alltid sluta där en annans kropp tar vid. Jag har inte rätten att svinga min näve i vilket luftrum som helst, särskilt inte om din haka befinner sig där. Så tänker vi alltid annars. Varför skulle då inte detta gälla i relationen mellan en kvinna och hennes ofödda barn?

Svensk abortlag begränsar redan ”kvinnans rätt till sin kropp” på så sätt att abort inte utförs på kvinnor efter vecka 22 och således redan är förbjudet under andra halvan av graviditeten. Och detta är något som RFSU, FI, Folkpartiet, Vänsterpartiet med flera tycks acceptera utan protest.

Men det är konstigt om ”kvinnans rätt till sin kropp” är en grundläggande rättighetsprincip. För i så fall är svensk abortlag kränkande. I så fall borde alla abortliberaler rasa över att kvinnor inte har rätten att göra abort i vecka 30 eller strax före födseln. Många hävdar att fostrets livsduglighet utanför livmodern är skälet till att abort ska vara förbjudet från vecka 22. Men i så fall accepterar man fostrets rätt till kvinnans kropp från vecka 22.

Men varför, om detta kränker kvinnans rätt? Och varför har fostret rätt till kvinnans kropp när fostret inte längre är lika beroende av kvinnans kropp för sin överlevnad? Vi brukar alltid annars säga att större beroende ger starkare rättigheter och då borde fostrets rätt till kvinnans kropp vara som starkast i början av graviditeten – och inte tvärt om.

I själva verket tycks principen om ”kvinnans rätt till sin kropp” vara ett skenargument som skymmer frågan om hur två individers rättigheter relaterar till varandra. Argumentet är ett försök att avleda uppmärksamheten från den obehagliga fråga man varken vill ställa eller svara på: Vad – eller vem – är det som dödas i en abort?


Mats Selander och Anette Westöö,
talespersoner för Kristna värdepartiet

Mer:

"Låt kvinnorna bestämma över sina egna kroppar"