Amie Bramme Sey: "Jag vill höra den icke vita kvinnans historia"
Jag finns. Jag vill bara börja med att konstatera det. Att jag är kvinna, en icke vit sådan, och att jag finns. Om någon vill argumentera mot min existens så är hen varmt välkommen. Tills vidare tänkte jag bara konstatera denna sanning. Att jag finns.
Internationella kvinnodagen inträffar 8 mars varje år och uppmärksammar ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen. Syftet med dagen är att få till stånd en skillnad, och syftet är alltså inte att ge sin flickvän blommor eller säga grattis till sin mamma.
Varför konstarerar jag då det? Jo för att de storamediehusen här i Sverige inte tycks förstå det. Samtliga mediehus här i Sverigetycks tro att de enda som finns är vita människor. Främst vita män. Attmediehusen är överbelamrade av vita män är självklart inget nytt. Och jagvärjer mig redan nu för alla kontringar som kommer hagla över mig.
”Vi har visst icke-vita människor på vårredaktion. Ahmed där borta är faktiskt från Iran”. Men även om mångaredaktioner har lyckats rekrytera EN icke-vit människa känner jag fortfarandeett starkt behov att säga: jag är kvinna, en icke vit sådan, och att jag finns.
Expressen uppmärksammar 8 mars, internationellakvinnodagen hela veckan. Kul! Finns massor att säga om att vara kvinna i dagensSverige. På Expressen läser jag artiklar om medlemmarna från Grupp 8, om våldetmot kvinnor i Guatemala och om systerskapet i Indien. Det enda problemet ärbara att Expressen valt att inte se längre än till denna vita homogena gruppsom med stor säkerhet återspeglar en lika vit representation inom Expressen.För vem är det som berättar dessa historier? Jo, det är vita kvinnligaskribenter. Vi får inte höra de riktiga rösterna. Vi får inte höra hur kvinnansom blivit våldtagen i Guatemala känner, eller varför kvinnorna i Indien väljeratt stå tillsammans mot våldtäkt. Genom att enbart låta vita skribenter kommatill tals har Expressen enbart skapat en plattform för vita kvinnor attåterberätta kvinnans vardag.
Vad händer när Expressen enbart låter vita kvinnorkomma till tals? Jo, vi får läsa om kvinnans vardag ur en vit människasperspektiv. Kan en vit kvinna återberätta en svart kvinnas vardag? Nej, det kanhon inte. Det är som att låta en man återberätta en kvinnas vardag.
När Expressen låter åtta vita kvinnor ge sittperspektiv på kvinnans vardag osynliggör de tusentals andra kvinnorsperspektiv.
"Värdegrunden inom feminism är att alla kvinnor och män har lika värde"
En vit kvinna vet ingenting om hur det är att bliexotifierad av män som attraheras av ”dina svarta kurvor”. En vit kvinna vetingenting om hur det är att bli diskriminerad på arbetsmarknaden bara för attditt namn klingar osvenskt. En vit kvinna som är uppvuxen i Sverige kan inteåterberätta erfarenheter av att vara nyanländ i ett nytt land. Att fly frånkrig. Att leva som papperslös kvinna i ett Sverige. Att inte kunna språket. Envit kvinna vet ingenting om den internaliserande rasismen som många icke vitakvinnor tvingas växa upp med. Att inte kunna se sig själv i någon av karaktär iserier och filmer. Att ständigt vara underrepresenterad. Att ständigt varaannorlunda. Att ständigt vara den enda bruna/svarta icke-vita i ett rum. En vitkvinna vet ingenting om att ständigt vara utanför normen. Om att aldrig få varaen del av representationen. Så varför har Expressen valt att enbart lyfta vitakvinnor? Finns det inga icke vita kvinnor som kan skriva och berätta om sinvardag? Jag tror vi alla vet svaret på den frågan. Värdegrunden inom feminismär att alla kvinnor och män har lika värde. Hur uppnår vi det när endast detvita perspektivet får komma till tals?
På under en minut kom jag på 21 namn på icke vitakvinnor vars verklighet jag vill veta mer om.
Jag vill se Sverige ur deras ögon. Genom filter avderas kultur, uppväxt, familjeförhållanden, dagliga upplevelser. Genom filterav rasism och sexism. Jag vill se lika många nyanser i kvinnans historia somjag ser nyanser på olika kvinnors skinn.
På lördag mellan kl. 11-15 sänder jag i Metropol93,8. Mitt uppdrag är att återspegla Stockholm och stockholmare. För mig är enrättvis representation inte bara livsviktigt utan även busenkelt. Utgå barafrån att det finns lika många olika historier som det finns kvinnor, att flerperspektiv än normen existerar. Sen bokar du dina gäster.
Jag vill höra den icke vita kvinnans historia. Förhon finns. Om någon vill argumentera mot vår existens så är hen varmtvälkommen. Tillsvidare tänker jag bara konstatera att vi finns.
Amie Bramme Sey, programledare på Metropol 93,8
