"Det är vår förbannade plikt att arbeta mot sexuella övergrepp inom barnidrotten"
Ida Ali Lindqvist, frilansskribent och feminist, skriver om sexuella övergrepp inom barn- och ungdomsidrotten, samt vad vi kan och måste göra för att bekämpa dem.
Ida Ali Lindqvist är feminist, frilansjournalist och samhällsdebattör.
Hon är krönikör på Stockholms Fria Tidning och en av grundarna till sportbloggen Bortom Linjen.
Följ henne på Twitter här: @idaalilindqvist.
I det senaste avsnittet i UR:s program ”Idrottens himmel och helvete”, togs sexuella övergrepp inom idrotten upp, vilket enligt mig var oerhört viktigt. Viktigt av den anledningen att idrottsvälden är ett himmelrike för förövare. Där finns alla möjligheter att vara ensam med barnen. I omklädningsrum, i bilen på väg till tävlingar och framför allt på läger. På läger dit föräldrar har skickat iväg sina barn med en person de litar på. Jag har själv vuxit upp inom idrottsrörelsen och det tillhörde det normala att tränaren kom in i omklädningsrummet för att snacka taktik under tiden som vi bytte om. Det var ingen av oss som reflekterade över det. Att de såg oss mer eller mindre nakna var absolut inget konstigt. Barn litar på vuxna. Och tränare brukar ofta vara en stor förebild. Att ens förebild skulle göra något som kunde skada oss fanns liksom inte. Men ack så fel det kan bli.
Vi minns väl alla när höjdhoppslegenden Patrik Sjöberg valde att berätta om åren då han blev sexuellt utnyttjad av styvfadern och tränaren Viljo Nousiainen. När jag pratade med Patrik Sjöberg i samband med en intervju nämnde han friidrottsförbundets behov av att skydda sig själva genom att bevara bilden av Nousiainen som en fantastisk tränare. Att hans kunskaper och meriter var viktigare än allt och att dessa inte under några omständigheter fick suddas ut. Kvar stod Sjöberg och tvingades bevittna ett friidrottsförbund som absolut inte stöttade honom, snarare tvärtom. Ett friidrottsförbund som nog gärna hoppats på att han aldrig sagt något.
Har vi hört den förut? Ja, alldeles för ofta. Tyvärr finns det en uppsjö av liknande historier där fler och fler har klivit fram och berättat om samma sak. Då kan vi ju bara ana hur stort mörkertalet är?
För att få bukt med detta problem ändrade Riksdagen år 2013 en lag som nu gör det möjligt för idrottsföreningar att begära ut utdrag ur brottsregister. Detta för att tidigare dömda förövare inte ska kunna jobba med barn. Gott så. Men sen då?
Under min tid som sportredaktör och nu bloggare på sportbloggen Bortom Linjen har jag länge följt och skrivit om hur sportvärlden gärna medvetet eller omedvetet väljer att isolera enskilda övergrepp, i stället för att koppla dem till en samhällsstruktur. I stället står många chockade och undrande över hur detta kunde hända? Kommer ni ihåg den uppmärksammade våldtäktsdomen i den Amerikanska delstaten Ohio? Eller när personer från herrarnas handbollsklubb Lugi för några år sedan berättade om övergrepp som tog sin början på 70-talet. Den avlidne Staffan Holmqvist, dåvarande ordförande för det Svenska Handbollsförbundet ska enligt dem vara den man som skulle utfört detta. Både Staffan Holmqvist och Viljo Nousiainen var otroligt mäktiga inom respektive sporter. Men blir de för den sakens skull immuna för att vara förövare? I praktiken såklart inte. Men så länge man fortsätter att hylla dem som idrottsmän/tränare, så kommer barn att fortsätta utnyttjas sexuellt inom idrotten. Det som sker är att männens skicklighet inom idrottsområdet går före... Så länge som de får behålla sin status inom sitt område, så blir signalerna att sexuella övergrepp. Och vem vågar då berätta om övergrepp? När personen som alla älskar är förövaren?
En tränare som utnyttjar barn sexuellt inom idrotten borde ha förverkat rätten att få behålla ett gott anseende inom sporten. Brottet är för allvarligt. Dessutom borde vartenda idrottsförbund arbeta förebyggande med både tränare, föräldrar och barn/ungdomar för att motverka sexuella övergrepp. Utbilda människor som ska arbeta med barnen. Utbilda dem i hur en avslöjar sexuella övergrepp. Hur man kan arbeta förebyggande för att motverka sexuella övergrepp mot barn. Och framförallt måste man hela tiden sträva efter ett öppet klimat där barnen känner sig trygga. Då ökar möjligheten att de vågar berätta. Då ökar möjligheterna att säga ifrån om man anser att något är fel. Idrotten är en viktig arena där våra barn och ungdomar fostras och skapar sin identitet. Där måste de kunna vara trygga. Det är vår förbannade plikt att se till att de kan vara det.
Ida Ali Lindqvist
Frilansjournalist samhällsdebattör, bloggare på sportbloggen Bortomlinjen.
