Emilia Alice Åsberg: "Sverige, vad hände med nolltoleransen?"
Emilia Alice Åsberg skriver om ett Sverige som har glömt bort att vi som land borde ha nolltolerans mot rasism och främlingsfientlighet.
Emilia Alice Åström skrev för drygt två veckor sedan en mycket välläst debattartikel under rubriken "Vi är inte lata, vi är trötta". Detta som svar på Jenny Strömstedts krönika som påstod att 90-talister är lata.
Läs den texten här.
Kan ni föreställa er en värld där det är fullkomligtoacceptabelt att kalla någon för blatte eller svartskalle och att sympatiseramed rasister och nazister är ytterst skamligt? I dagens samhälle kan det varasvårt. Riksdagsmän kallar människor för ”blatte lover” och ”hora” och beväpnarsig med järnrör. Media döper om mordförsök till ideologiska ”bråk”. Antinazistiskadebattartiklar bomberas av kommentatar som försvarar nazistvåld med påståendensom att vänsterextremisterna dem är allt farligare – för det säger SÄPO. Jagminns en tid då saker såg annorlunda ut; nolltoleransens tid. Det var en tid dåman visste om att diskrimination inte var lika med yttrandefrihet.
När jag var liten var det nolltolerans på diskrimination, detvar helt enkelt inte okej att uttrycka sig rasistiskt. På den tiden visste manatt yttrandefrihetsgrundlagen inte betyder att man får säga precis vad manvill. I dagens samhälle är det som att vi har glömt bort det. Det har blivitsocialt accepterat med hets mot folkgrupp och det kan man tydligt se i socialamedier. Att det läcks en video på några av Sveriges riksdagsmän där de kallarpersoner för ”blatte lover” och ”hora” samt beväpnar sig med järnrör anses intespeciellt chokande. Att Sverigedemokraternas support dessutom ökar efter dennahändelse är för mig fullkomligt obegripligt.
För knappt en vecka sedan hände något förskräckligt. Fyrapersoner blev attackerade och knivhuggna av nazister efter en feministiskdemostation i Malmö. En av dessa personer var Showan Shattak som fortfarandevårdas på sjukhus. Tre personer är anhållna för mordförsök. I ettpressmedelande har det nazistiska partiet Svenskarnas Parti gått ut med attnågra av de inblandade är medlemmar av partiet. Trots dessa fakta så har vissmedia och människor på sociala mediekanaler valt att måla upp en annan bild avhändelsen. Det påstås att en grupp nationalister blev våldsamt attackerade avvänsterextremister och att nationalisterna då var tvungna att försvara sig. Sägmig då – var kom knivarna de ”försvarade” sig själva med ifrån? Säg mig då –varför kämpar ingen nationalist för sitt liv på sjukhus?
Det farligaste ett samhälle kan göra är att ignorera dettavåld och att reducera ett nazistiskt mordförsök till ett ”bråk” mellan två ideologiskagrupper. SÄPO påstår att vänsterextremister och extrema islamister utgör ettstörre hot mot Sverige än vad nazister gör. Allt våld måste fördömmas, varjesig det kommer från vänsterextremister eller högerextremister eller något där emellan,men vi kan inte ignorera att nazister har begått över ett dussin mord i Sverigeunder de senaste tio åren. Låt oss heller aldrig glömma det tragiskaterrordådet utfört av Anders Breivik i vårt grannland. Vi kan inte ignorera detnazistiska hotet mot Sveriges jämställdhet och människors lika värde. Sverige,vad hände med nolltoleransen?
Emilia Alice Åsberg
