Debattören: "Men älskade Sverige, du håller på att glömma"
"När neutraliteten kommer med priset att högerextremismen tillåts spridas borde vi fundera på vad vi gjort fel, och vad vi kan göra annorlunda", skriver Elise Abrahamsson.
Elise Abrahamsson är 19 år och twittrar ofta och gärna om både feminism och antirasism. Hon går bildprogrammet på Duveholmsgymnasiet i Katrineholm.
Följ henne på Twitter: @hagnestahill_
Vi har på senare tid bevittnathur public service på olika sätt strävar efter neutralitet, vilket inneburitatt rasister fått ta en större plats än tidigare i det offentliga rummet. Dettapå ett sätt som ofta inneburit att de som protesterat blivit anklagade för attställa sig emot demokratin. Sverigedemokrater bjuds in att hålla föredrag påskolor, de besöker sjukhus och nu bjuds de även in till demonstrationer som ärmenade att ta ställning motdem. Rädslan för attinte anklagas för att vara exkluderande får arrangörerna att glömma sinursprungliga tanke - vad är det vi kämpar för, och vad är det vi kämpar emot?
Det verkar inte längre varasjälvklart att ta avstånd från rasismen och diskrimineringen, utan tvärtom sånormaliseras den mer och mer. Sverigedemokraternas intåg i riksdagen har letttill att begreppet rasism blivit mer och mer tömt på sin innebörd, och nyarebegrepp som till exempel ”främlingsfientlig” eller ”Sverigevänlig” har blivitallt mer aktuella. Bakom dessa nya, snällare begrepp döljer sig fruktansvärdaåsikter, men vilket låter värst i dina öron - rasist eller Sverigevänlig? Påett sätt som inte tidigare varit lika aktuellt sprider sig nu den högerextremaelden genom att mycket enkelt dölja sig bakom dessa begrepp.
Ifrågasättandet av rasismensframfart ses som sagt idag av vissa som ett hot mot demokratin ochyttrandefriheten, samtidigt som de som innehar de mest antidemokratiskaåsikterna fritt kan gömma sig bakom begreppet. Att sprida högerextrema åsikterses som en rättighet medan rätten att protestera tycks hamna i skymundan. Denhär strävan efter neutralitet är ännu ett steg mot acceptens, ett steg mot ettsamhälle där rasism inte längre är ett negativt laddat begrepp - utan ett tomtbegrepp utan innebörd. Ett samhälle som är baserat på att människor inte ärlika mycket värda.
När antirasismen blivit etttecken på mod och civilkurage snarare än någonting självklart är det ett teckenpå att någonting gått snett i vårt samhälle. När neutraliteten kommer medpriset att högerextremismen tillåts spridas borde vi fundera på vad vi gjortfel, och vad vi kan göra annorlunda.
”Om detta må ni berätta” - menälskade Sverige, du håller på att glömma. Den svenska tigern är plågsamtnärvarande, och frågan är egentligen: hur mycket neutralitet tål Sverige?
Elise Abrahamsson
