Fredag 23 Jul
Stockholm

Polis: "Det var ju "bara" en kniv..."

Polisen Johan skriver om det livshotande våld poliser utsätts för.
1 av 2
Polisen Johan skriver om det livshotande våld poliser utsätts för. Foto: TT NYHETSBYRÅN
"Ett inlägg i debatten om polisers rätt att försvara sig själva mot dödligt våld".
2 av 2
"Ett inlägg i debatten om polisers rätt att försvara sig själva mot dödligt våld". Foto:

"Ett inlägg i debatten om polisers rätt att försvara sig själva mot dödligt våld", skriver polisen Johan från Hundenheten vid Stockholmspolisen.

Kommentera (216)
Kopiera länk
Dela
Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.
Läs mer
Om texten

Den här texten publicerades ursprungligen på Hundenheten vid Stockholmspolisens Facebooksida.

Jag skulle kunna lägga ut mängder av bilder och filmer på skador tillfogade av en gärningsman med kniv här. Jag skulle även kunna länka till filmer som visar hur snabbt en knivattack utförs och dess obarmhärtiga konsekvenser. Kniven som dessutom är det vanligaste mordvapnet i Sverige. 

Enbart på grund av välvilja väljer jag att inte visa detta för dem av er som inte vill se sådant. 

En betydande stor del inom mig säger dock att det ändå finns andra som jag skulle vilja visa detta för – de som förringar kniven som gatustridsvapen i kombination med en människas snabbhet och beslutsamhet. Men även till dem som nu vill krympa polisers möjligheter till att försvara sig i sådana situationer eller varför inte visa vidriga bilder för dem som vill få det till att poliserna inte är mogna för sin uppgift. 

En journalist väljer detta som rubrik i sin ledare: "Polisen är till för att skydda - inte döda". Polisen är definitivt till för att skydda, men är vi till för att själva bli dödade till förmån för den som vill döda oss?

Allt oftare läser man kritiska artiklar skrivna av människor som sannolikt aldrig har befunnit sig i en situation där man på sin höjd har några sekunder på sig att möta ett potentiellt dödligt angrepp. I deras värld tycks det vara fullt självklart att man hinner inleda ett samtal och dessutom få effekt av ett sådant med den framrusande våldsmannen. Att skjuta någon i benen som springer är om möjligt ännu svårare, vilket får till följd att man antagligen är dödligt sårad sekunden efter om man missar... 

Glöm allt ni ser på film. Det ger inte en bild av verkligheten. 

I stället för att förminska och stundtals förlöjliga polisens komplexa arbetssituation, vore det lämpligare att sätta sig in i hur den mörka baksidan faktiskt ser ut. För den är inte speciellt vacker alla gånger. Den är rent av brutal stundtals. 

Ibland får man känslan av att det sätts ett värde på att utmåla poliser som barbarer - en yrkesgrupp som inte är kapabla att vända ett pågående våldsamt angrepp till en lugn och kontrollerad situation. Allt detta inom loppet av några sekunder. För vem kan det? Svaret är enkelt. Det kan ingen. 

När någon har bestämt sig för att försöka döda mig, så har jag all rätt att se till att så inte sker. Inte bara för min egen skull, men även för min familj, mina vänner, mina kollegor och för rättssamhället i stort. Detta gäller alla, inte bara poliser. 

Är det inte fullständigt orimligt att börja prata om att begränsa lagstiftningen gällande polisers rätt att försvara sig själva i en nödvärnssituation som med lätthet kan få en dödlig utgång? 

Att skjuta verkanseld är den sista utvägen, vilket står fullständigt klart för samtliga poliser i detta land. Lika lite som polisen vill döda någon annan människa, lika lite vill vi att vår nödvärnsrätt begränsas när någon försöker släcka våra liv. 

Johan, Hundenheten vid Stockholmspolisen.

Håller du med skribenten?
Tack för din röst!
Kommentera (216)
Kopiera länk
Dela