Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Supporter: ”Våldet går inte att lagstifta bort, det är redan olagligt”

- 09/04/2014, 15:56 -
Jonatan Brihage, supporter

Jonatan Brihage, supporter

"Supportervåldet har skördat ännu ett offer. Tony Deogan var det första. Nu har Stefan Isaksson blivit det andra. Fotbollssverige är i sorg och alla vill ha se en förändring. Men vad måste göras och vem ska ta ansvar?", skriver Jonatan Brihage, supporter.

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Det varmåndagskväll och jag stod ensam i en mejeridisk i västra Stockholm. Jag vartrött, frusen och fruktansvärt sugen på juice, men hade svårt att bestämma migvilken sort jag skulle välja. För att inte se dum ut, medan jag velade fram ochtillbaka, tog jag upp telefonen, det var bäst att verka upptagen. Jag hade fåttett SMS och det var från min bror. Jag öppnade det. ”Arenan måste utrymmas”stod det. Och sen tog det slut. Jag stirrade blint ner på skärmen, det hann gånågra sekunder men så insåg jag genant att ”visst ja, det är ju match i kväll,fotbollsmatch”. Och som en sedan barnsben inbiten AIK:are klurade jag påbråkdelen av en sekund ut detaljerna: det var match, från mitt perspektiv”AIK-match”, och på andra sidan plan stod Göteborg. Arenan var Friends Arena.Och varför det var match var därför att Allsvenskan, som sedan hösten förraåret legat i träda, äntligen hade premiär.

Menpremiären av Allsvenskan 2014 blev aldrig någon fotbollsfest. En supporter misshandladessvårt i samband med mötet mellan Helsingborgs IF och Djurgårdens IF, söndag den30 mars. Han fördes till sjukhus med livshotande skador. Strax därefter avledhan.

Fotbollssverigereagerar. I sociala medier uttrycks stor sorg, och hashtags som #fotbollsfamiljen, #aldrigensam och #nuräckerdethar sedan söndagen spridits som en löpeld. Supportrar och vanliga tycks gåihop i nån form av kollektiv manifestation mot våldet och hatet, belyser att ”sorgenhar inga färger” och blir tysta för en minut. Det är vackert, enkelt ochnödvändigt. Men är det effektfullt? 

Senare samma kväll som jag stod imejeridisken (läs måndag den 31 mars) skrev Johan Esk: ”jag tvivlar på attsjälvrannsakan lever särskilt länge” i en krönika i DN:s sportblad. Och visstfinns det skäl till att starkt ifrågasätta legitimiteten för denna”runtflygande” snyftcirkus. För när jag stod där i mejeridisken kunde jag läsadet SMS min bror skickat mig om och om och om igen, utan att riktigt förstå vadhan faktiskt hade skrivit. ”Va’ i helvete sägeru?!” råkade jag tänka högt förmig själv. Känslorna vällde fram, jag skrattade och samtidigt kokade avförundran. För det var och är fullkomligt obegripligt att en allsvenskfotbollsmatch, dagen efter en fotbollssupporter misshandlats till döds,tvingades avbrytas på grund av brand och oroligheter på läktarplats. Eskkonstaterar: ”Den här gången hannvi spela 52minuter. Då hade de senaste bengalerna utlöst ett larm, vi skulle utrymmaFriends och vi var på väg mot en saftig kalkonkväll. Och det är sånt som göratt jag tvivlar på att den kollektiva kraften som finns i sorgen får levalängre den här gången.”

Politiker yrkar på hårdare straff ochlägger fram förslag som skulle förbjuda bortafans på arenorna. Med bortafansfrånvarande på och kring arenorna blir det inte längre möjligt att demokratisktbilda opinion. Ochdet är fel, så fel det kan bli. Men det finns ett rådande missnöje, inte minstbland de totalt ointresserade (av fotboll), som måste tas på allvar. För så härkan det inte fortsätta. Publiksiffrorna rasar, i synnerhet i Stockholm, och detsamtidigt som det satsas miljardbelopp på att förnya och bygga fler attraktivajättearenor. Björn Enjebo, AIK-supporter och programledare i AIK-podcasten ”RadioRåsunda” (Aftonbladet), skriver i en artikel att ”på AIK:s matcher är dettryggt och säkert. Detta har AIK matat ut envist vecka ut och vecka in. Det ärofarligt att gå på våra matcher. Situationen har nog aldrig varit bättre.”, ochdet samma dag, men antaligen timmar innan, som AIK:s hemmamatch mot GöteborgsIF tvingades avbrytas. 

Det går heller inte att ta miste påmaskuliniteten, rivaliteten och den ständigt återkommande hetsen blandsupportrarna. AIK propagerar ”VI ÄR INTE NI”. Djurgården trallar ”jag kängade en gnagare så gnagar’n börjablöda”. Göteborg sjunger ”vi krossar, vi mosar, vi slårihjäl dom bönder som tvivlar på oss” och Malmö ropar ”hata Götet och HIF”.

Menvåldet är inte svart på vitt. ”Den kollektiva kraften” som Esk berör i sinartikel, bär trots allt på en outtröttlig kärlek till förening och sport, somupprätthåller och ger kraft åt tusentals röster en regning oktoberkväll på enhalvtom arena många mil hemifrån. Vill vi utreda varför supportrar slåss måstevi även utreda varför supportrar dedikerat ett helt liv åt ett lag och engemenskap. De båda företeelserna går inte att förstå oberoende av varandra. 

Men så tog det också bara 52 minuterinnan våldet återigen hamnade i fokus för vad som borde varit en lugn ochstillsam fotbollskväll, där själva fotbollen för än gångs skull, borde legat icentrum. 

Denföre detta fotbollsspelaren Henrik Larsson, numera tränare för Falkenbergs FF,sa ”det är fan dags att fotbollsförbundet gör något åt detta” i en intervju tillC More. Men han sa även: ”Det är fan också dags att supportrarna tar sittansvar”.

Tarsupportrarna ansvar? Ja, 99 procent av dem skulle nog svara ja på den frågan.Procenten supportrar som kommer till arenan för att slåss, och enbart slåss, ärförsvinnande liten. Men trots det så tvingas matcher avbrytas. Trots det såtvingas polisen slå med batong. Trots det så tvingas klubbarna betalaskadestånd och böter på grund av supporterrelaterat våld. Och trots det såmisshandlas individer till döds, en direkt följd av supportervåldet. Man brukarsäga ”hade dessa en procent inte varit på plats hade det aldrig hänt nånting”.Det ligger antagligen väldigt mycket sanning i det. Men att säga så är attskjuta ansvaret ifrån sig, det är att ta avstånd från de felaktigheter somskett eller sker och det är att distansera sig från allvaret och problemet. Ochdet är inte att ta ansvar.

Våldetgår inte att lagstifta bort, det är redan olagligt som det är. Det går hellerinte att skylla på det Svenska Fotbollsförbundet, Polisen, arenorna, någonensam dåre eller fotbollsklubbarna i alla lägen. Så vilken eller vilkaförändringar bör träda i kraft för att supportrar ska kunna gå till enfotbollsmatch utan att riskera sitt eget liv och för att jag och många, mångaandra ska slippa slås av häpnad och bittert svära när match efter match tvingasavbrytas? Lösning: självrannsakan. Esk får tvivla hur mycket han vill, men detmåste till självkritik inom supporterföreningarna. Det måste finnas utrymme försjälvprövning och varje supporter bör innan match ställa sig frågan: ”Tar jagansvar?” 

Jonatan Brihage
Stockholm