Anny Berglin: "Är du feminist på riktigt så backar du ett steg, Max Ahlborn"
"Feminismen mår dock inte alls särskilt bra av att män hela tiden försöker kapa den för att gråta sina vita, manliga tårar över att de inte får styra debatten och sätta kampens villkor. Är du feminist på riktigt så backar du ett steg", skriver Anny Berglin i en replik till Max Ahlborn (MP).
Hej Max,
Jag vet att konceptet med öppna brev är väldigt 2013 men jag vill vända migdirekt till dig. Jag har nämligen läst din replik till Sara Abdollahi och jagblir ärligt talat lite bekymrad. Sara skriver att hon inte vill se fler män taplats, och här kommer du och… tar plats.
Det bekymrar mig att du faktiskt tycks tänka på dina privilegier, men ändåignorerar dem för att hävda dig veta bäst om vad feminismen behöver. Äger duverkligen tolkningsföreträde i den här frågan? Är det kanske inte bättre attsom manlig feminist ta ett litet steg tillbaka och försöka…ja jag vet inte,lyssna?
Jag reagerar också väldigt starkt på att du i din inledning tar upp exempelpå ”konstruktiva änglar”, som du alltså tycker bedriver feminism på rätt sättom jag förstår dig rätt. Att angripa feminister som enligt dig har ”uppskruvattonläge och hård jargong” är inte riktigt vad den feministiska kampen behöver.Vi är många som fått nog av att snällt be om att få bli behandlade som folk, beom att få höras, be om att få lite plats. Vi har förstått att ibland måste manskriva, ibland behövs en hård jargong om någon ska lyssna. Det kan inte duförstå, för du är som du själv skriver ”SUPERpriviligierad”.
Jag personligen är också ganska less på att män hela tiden kräver beröm ochuppmuntran för att de stöttar feministisk kamp. Grattis, du är inte en vidrigmänniska, här får du en kaka. Nej, jag vill inte att det ska vara så. Jag villinte att vi ska fortsätta dalta med män. Varför ska vi behandla manligafeminister som att de är lite bättre än kvinnliga feminister? Behöver man en”poke” för att fortsätta vara feminist så var nog ens övertygelse inte särskiltstark från första början.
Feminismen mår bra av att olika röster får höras. Feminismen mår bra av attvi inte alltid tycker samma sak. Feminismen mår dock inte alls särskilt bra avatt män hela tiden försöker kapa den för att gråta sina vita, manliga tåraröver att de inte får styra debatten och sätta kampens villkor. Är du feministpå riktigt så backar du ett steg. Tänker efter om den där ”hårda jargongen”kanske tillkommer av en anledning.
Kanske är det så att vi måste skrika extra högt, använda ett uppskruvattonläge, för att sådana som du ska förstå oss till slut. Jag hoppas att det ärdet du kommer göra, förstå alltså. Feminismen behöver manliga allierade. Men vibehöver inte män som tar sig rätten att berätta hur vi som drabbas hårdast avkönsmaktsordningen ska bete oss.
Anny Berglin,
Hater of male tears
