Då är första maj här igen. En viktig dag för socialdemokraterna och vänstern, särskilt i år då styrkorna ska mobiliseras inför både europaparlamentsval och riksdagsval. Tusentals människor kommer sluta upp på demonstrationer runt om i landet för att höja sin röst mot Reinfeldts misslyckade jobbpolitik och lyssna till tal som predikar om solidaritet och rättvisa. Eller?
Helt ärligt, är det verkligen den här bilden de flesta svenskar har av första maj? Eller ska vi ändå inte bara erkänna att många förmodligen tänker: ”Åh, röd dag. Helg med andra ord. Nice!” Och lika självklart som det för vissa är att skriva plakat om mer jämställdhet och högre löner, lika självklart är det för andra att ta sig ut på vår-rean för lite shopping.
Första maj är arbetarrörelsens internationella högtidsdag. Men oavsett hur du spenderar din första maj, i ett demonstrationståg, bakfull från Valborg, på jobbet, hemma eller på vår-rean, kan det vara värt att stanna upp och tänka efter.
I fjol brandtalade LO:s ordförande Karl Petter Thorwaldsson om textilarbetarna i Bangladesh. Det var bara en vecka efter den fruktansvärda katastrofen där textilfabriken Rana Plaza rasade samman som ett korthus. Minst 1138 döda och över 2500 skadade. Det har nu alltså gått lite drygt ett år sedan. Så vad har hänt sedan dess? Blev katastrofen en väckarklocka för klädindustrin?
Olyckan ledde till en bred internationell debatt om arbetsvillkor och säkerhet i textilindustrin i de låglöneländer där många stora globala klädföretag tillverkar sina produkter, och ganska snart efter katastrofen startade ILO en fond där företag vars märken hittats i raset uppmuntrades att kompensera de överlevande och offer som förlorat anhöriga.
Men många väntar fortfarande på ersättning, och bara knappt hälften av företagen har bidragit till fonden som utlovat. I nuläget har man fått in ca en tredjedel av de planerade 40 miljoner dollar som beräknas behövas för kompensation. Svenska H&M och brittiska Primark har betalat in till fonden men företag som Inditex (Zara) och Mango har nöjt sig med att bara betala in en första delbetalning. Det finns även en rad andra företag som valt att inte kompensera alls.
Enligt organisationen Action Aid går 77 procent av Rana Plaza-offren i dag utan arbete och den internationella kampanjen Clean Clothes Campaign beräknar att det skulle räcka om de 29 företagen som producerade kläder hos leverantörer i Rana Plaza avstod från 0,2 % av sin årliga vinst för att ge offren och deras familjer en skälig kompensation. Ingen större uppoffring kan man tycka.
Även fackligt har vissa framsteg gjorts. Under förra årets slöts ett avtal som ska förbättra brand- och byggsäkerheten på fabrikerna i Bangladesh. Genom avtalet lovar företag att finansiera oberoende inspektioner och renoveringar av fabriksbyggnader, samt avbryta samarbeten med leverantörer som inte lever upp till kraven. I nuläget har ca 160 företag skrivit på, bland dem finns svenska företag som H&M, Lindex, Gina Tricot, Stadium, AX Stores (Åhlens), Hemtex, Ica, Kappahl, New Wave Group, RNB (Polarn&Pyret och Brothers) och Sandryds. IKEA har, trots hård kritik, hittills nobbat avtalet.
Vi svenskar konsumerar kläder som aldrig förr. 2012–2013 importerade vi ”Made in Bangladesh”- kläder för 4,5 miljarder och mellan 2000 och 2009 ökade vår konsumtion av textilier med 40 procent. På första maj i år lär fler kläder konsumeras.
Rana Plaza-tragedin blev något av ett uppvaknande och sedan olyckan för ett år sedan har en del steg tagits i rätt riktning, men vi har en lång, lång väg kvar. Min gissning är att första maj kommer passera som en helt vanlig helgdag, då många passar på att shoppa loss på vår-rean.
Cecilia Tengmark, Socialdemokraterna