Cissi Wallin: "Så fort vi pratar om kroppsideal skapar det bara ännu mer ångest"
"Jag tillhör de som är övertygade om att även klämkäcka tillrop som 'älska din kropp som den är!' mest av allt ändå bara skapar ännu mer ångest", skriver medieprofilen Cissi Wallin.
Cissi Wallin är medieprofilen som flyttade till New York, varifrån hon driver nystartade kommunikationsbyrån BCW Agency tillsammans med Amanda Benson och Drenusha Carkani. Hon har varken vägt eller mätt kroppen på snart ett år och saknar det inte.
Jag försöker att inte bry mig om det här med exakt och nogräknad kroppsform nuförtiden. Så länge kroppen jag bor i mår hyfsat bra. Men just nu, eller förlåt; konstant rasar en debatt om huruvida vi (främst kvinnor) ska prata om våra kroppar. Om vilka kroppar vi pratar mest om. Om att vi pratar på fel sätt. Om vem som ska ha typ mest "rätt" att prata om att hennes kropp duger, suger eller bara inte uppmärksammas tillräckligt. Och så pratar vi om att vi inte borde prata mer om det här. Men ändå fortsätter det. Om och om igen.
Själv gav jag på något sätt upp att konsumera en stor del av alla modemagasin, bloggar och skeva annonser (de fick mig att känna mig fet och otillräcklig) och startade istället företag. Satsade på att göra business av mina intressen (det fick mig att känna mig ganska bra). Det låter ju löjligt enkelt. Men jag ser ingen annan lösning på det här hysteriska kroppsformsfokuset vi kvinnor till stor del själva upprätthåller. Dag efter dag, vecka efter vecka... Hur jag tänker?
Ptja. Har slutat klanka på, eller hylla min kropp öppet. Kommenterar såklart aldrig andras kroppar, inte ens bakom deras ryggar längre. Det har på något sätt fått mig att sluta reflektera särskilt mycket alls över hur någons kropp faktiskt ser ut. Jag har slutat tjata om "bra kvinnliga kroppsförebilder" och lyfter istället enbart kvinnor som gör något ballt, inspirerande, modigt... Och kan verkligen rekommendera några av de här åtgärderna. Som en sköld, ett räddningspaket, en investering i sitt eget psyke. Och så har jag blivit mer aktiv vad gäller mina visioner, drömmar, delmål inom karriär, självförverkligande och allt det där som inte handlar om dieter och skum intervallträning tills man typ kräks...
För det är inget nytt under solen att den (läs; mestadels tjej) som lägger mycket av sin tid på just kroppens utseende ofta blir så kallat passiviserad efter ett tag. Man pallar inte hänga med i nyhetsflödet, lära sig spela gitarr, läsa alla de där böckerna eller gå på alla de där konserterna, för man har fullt upp med sitt självförakt. Jakten på den perfekta kroppen. Eller; jakten på jakten på en kropp att trivas med, oavsett. För ja, jag tillhör de som är övertygade om att även klämkäcka tillrop som "älska din kropp som den är!" mest av allt ändå bara skapar ännu mer ångest. Och felvridet fokus. Kan vi inte bara prata om något annat?
Och det här med att vara egenföretagare. Har du som rutin att snacka med Skatteverket så hinner du inte ens tänka på om låren "går ihop" eller inte. Det är nämligen som att göra högskoleprovet, salongsberusad, hela tiden. Och vadå beach 2014? Jag måste jobba så jag har råd med ett sommarhus på Gotland om några år...
