Detär början av juni. Staden är full av lyckliga studenter och stolta familjer. ”Sjung om studentens lyckliga dag” hör vi glada, och något hesa, ungdomarskrika. Det som förenar dem är att de alla har tagit studenten. Men deras drömmar ochambitioner ser olika ut. Vissa vill pröva på att bo utomlands, andra villstudera vidare medan vissa vill börja jobba direkt. Men vad händer egentligennär sången tar slut?
För att alla de ungamänniskor som tar steget ut i vuxenlivet ska kunna komma in på arbetsmarknadenoch få möjlighet att stå på egna ben så måste dörrarna för oss unga stå öppna.
Det är därför valet den 14:e september är såviktigt. Socialdemokraternas jobbpolitik är en attack som, med kirurgisk precision,riktar in sig mot oss unga. En politik som slår hårt mot våra möjligheter tillvårt första jobb. Arbetsgivaravgifterna för unga ska tredubblas ochrestaurangmomsen ska fördubblas. Detta hotar inte bara de unga som vill in påarbetsmarknaden utan också de som tack vare de lägre kostnaderna för attanställa och den sänkta momsen, fått en anställning. Detta ska i stället lösasmed en 90-dagarsgaranti – som snarare borde kallas 90-talsgarantin. Eftersomatt den totalt misslyckades så tog de själva bort den. Nu ska den plötsligtlösa landets alla problem. Definitionen avgalenskap är som bekant att göra samma saker om och om igen och förvänta sigett annorlunda resultat.
Socialdemokraternafår gärna berätta hur man kan garantera alla unga ett jobb när man med sinaförslag inte ens kan "garantera" att alla unga som i dag har ett jobbfår behålla det till följd av de drastiska höjningarna av arbetsgivaravgiftenoch restaurangmomsen. Det är här konflikten står i höst mellan ensocialdemokrati som vill lägga hinder för det som ökar möjligheterna till jobbför oss unga och en allians som vill att alla unga ska ha ett jobb att gå till.
Den senaste tidenhar vi kunnat se utspel från bland annat SSU om att de uppmanar till bojkott avSveriges hamburgerrestauranger. Detta är en tydlig signal om att vissa jobb ideras värld inte är lika uppskattade som andra. Det är ju särskilt irestaurangbranschen många unga får sitt första jobb, exempelvis är McDonald’sSveriges största arbetsgivare för ungdomar. Denna syn på fina, respektive fula,jobb är en syn på arbete som vi har svårt att acceptera.
Det är en, i detnärmaste unik inriktning att, i svallvågorna av den värsta krisen sedan depressionen,lägga förslag som höjer trösklarna in på arbetsmarknaden. Det är en politik somskadar jobben och möjligheterna för oss unga som nu ska ut i vuxenlivet att fåett jobb och en möjlighet att stå på egna ben. Det är en politik som ger upp omen ungdomsgeneration som - i stället för att kunna få ett riktigt jobb - skagömmas och glömmas i arbetsmarknadsåtgärder och utanförskap. Det är den endarimliga slutsatsen om en politik kirurgiskt inriktad mot fler jobb och flermöjligheter för oss unga. Mot detta står en politik för fler jobb där vi sägeratt alla människor och alla jobb behövs.
En politik somgör att alla unga människor, med framtidstro, kan sjunga om studentens lyckligadagar.
Douglas Torén, MUFHalland
Philip Syrén, MUF Halland