"Jag hoppas att Uppdrag Granskning blev en väckarklocka"
"Vi journalister har ett viktigt arbete. Vi bildar, vi skapar opinion. Det är vi som ska visa upp verkligheten som den är", skriver journaliststudenten Mikael Falk, och kritiserar samtidigt journalister som sympatiserar med vänsterextremism.
Mikael Falk studerar sista året på Södra Vätterbygdens folkhögskola i Jönköping. Han har bland annat jobbat på Dalarnas tidningar, och för tillfället är jag timvikarie på Svt Jönköpingsnytt.
Falk har ett stort intresse för politisk extremism, både på höger- och vänstersidan, och har under en längre tid studerat de båda miljöerna, och har bland annat gjort arbete jobb om vänsterextremism.
Reaktionernaär, och kommer säkerligen fortsätta vara, många efter gårdagens Uppdraggranskning.
Twittersvämmar över med diskussioner som rör gårdagens avsnitt av UG. Som väntatjublar högerextremisterna - och helt enligt mina föraningar publiceradeRevolutionära Fronten ett långt försvarstal på Facebook strax efter programmetsslut.
Men jagtror även att flertalet människor blev överraskade. Chockade av den råaverklighet som vänsterextremisternas våld står för.
Varför?
Stor delav det kan tillskrivas journalistkåren– som jag själv tillhör. Rapporteringenhar varit alldeles för mager. Det har helt enkelt inte belysts eller fått deproportioner som behövts för att ge människor en rättvis bild, vilket givetvisresulterar i bristande kunskap.
Sedan finns det allt för många journalistersom på ett eller annat sätt slätar över våldet från extremvänstern på grund avatt ”det sker för ett gott syfte” och att de står på den ”goda sidan”. Om den”goda sidan” står för att sätta yxor i dörrar, kasta in brandbomber ilägenheter eller misshandla människor så att de skräms till tystnad, då är jagriktigt orolig.
En somofta tar Revolutionära Fronten till sitt försvar är Aftonbladets kulturskribent,Petter Larsson. Gång pågång lyser hans sympatier igenom. Ett bra exempel är den här krönikan.
Därskriver han följande: ”Så brottslingar, antagligen, ochrevolutionsromantiker, men knappast antidemokrater”.
Att misshandla, vandalisera, och att skryta om våld är, enligt vad jag kan utläsaav Petter Larssons text, inte antidemokratiska metoder. Och denna textpubliceras på en av våra absolut största tidningar. Det är oroande.
I chatten medUG:s reportrar kunde jag läsa följande:
Munckel: Varför granskar ni intevåldsvänsterns sympatisörer bland era journalistkollegor? Varför granskar niöver huvud taget aldrig andra journalister?
UG - Janne: Jag försökte tillexempel göra en intervju med en på Aftonbladets kultursida men han ville intebli intervjuad om detta.
Jag kan inte säga till hundra procentssäkerhet att det var Petter Larsson som Janne Josefsson hade sökt. Menchanserna är milt sagt väldigt stora.
Vijournalister har ett viktigt arbete. Vi bildar, vi skapar opinion. Det är visom ska visa upp verkligheten som den är. Även om den inte alltid passar, ellerom den känns obekväm, så måste den beskrivas utifrån vad det är. Visst,krönikor ska vara tyckande och skapa debatt. Men om man jobbar på ett sätt därman förvränger verkligheten, då är det dags att byta yrkesbana.
”Det godavåldet” var en väckarklocka. Nu återstår det att se hur många som vaknade.
Mikael Falk,
Journaliststudent med specialintresse för politisk extremism
