"Det är dags att vi pratar om våldet och skammen"
"Syster, broder och medmänniska! När du blir utsatt för våld är det inte ditt fel. Skammen är inte din att bära. Aldrig någonsin", skriver Zandra Hedlund.
Zandra Hedlund är feminist.
Följ henne på Twitter: @zandra_hedlund
Systrar, bröder och medmänniskor! Vi måste prata om våldet. Våldetsom sker i vår direkta närhet. Våldet som hotar oss på den plats som skullevara vår trygga punkt. Våld som sker i våra hem och utförs av den person vialltid skulle kunna lita på.
En ny rapport från BRÅ visar att av 13 000 tillfrågade, har sjuprocent utsatts för våld i nära relationer bara under 2012. SJU PROCENT! Det ärvanligare än våra stora folksjukdomar. Sju procent motsvarar en person av fjorton.Rent teoretiskt borde du känna ett flertal berörda. För varje offer finns enförövare och med det i åtanke blir siffran inblandade genast högre. I dinnärhet finns både förövare och offer, du känner troligtvis ett flertal. Ändåpratar vi sällan om det här. Ändå tror du kanske att du inte känner någon.
Av dessa våldsbrott polisanmäldes 3,9 %, dvs endast drygt hälftenav de sju procent som sa sig vara utsatta. Mörkertalet är alltså stort,antagligen större än vad som framkommer här. Sju procent under ett år är mycketoch utgår vi från en hel livstid handlar det om betydligt fler. Oavsett antalär det alldeles för många.
Systrar, bröder och medmänniskor! Vi måste prata om skammen.
Skammen som får oss att böja våra huvuden och ta emot ytterligareett slag. Skammen som får oss att skylla blåmärken på dörrkarmar. Skammen somtystar oss av rädsla för vad andra ska tycka, av rädsla för att bli bedömda ochutdömda. Skammen som kommer av rädslan för att inte bli trodda. Skammen överatt det kanske ändå var vårt fel.
Vårt samhälle har blivit så individualiserat att det förväntasvara vårt eget fel när vi blir utsatta för brott. Det är varje individs ansvaratt undvika att bli utsatt. Att bli utsatt för våld är ett misslyckande somberor på oss själva och drabbar det någon annan, angår det inte mig. Det ärderas ensak. Hör ni inte hur fel det låter? Vill vi ha det såhär?
Den som inte kan kontrollera sig från en våldshandling begår ettbrott. Den som blir utsatt för våld är ett offer. Alltid och utan undantag.
Vi måste prata om våldet. Vi måste våga ta diskussionen. Vi måstesluta ifrågasätta, sluta ursäkta, sluta tro på bortförklaringar och börja läggaoss i. Vi måste våga vara obekväma, våga ställa de där frågorna, våga visa attvi ser och vägra blunda. Våga agera.
Vi måste bygga ett samhällsklimat där förövare får stå till svarsoch offer inte ska behöva skämmas. Det är dags att vi kollektivt börjar stöttavarandra. Det är dags att vi reser oss upp och lägger över skammen på den sombär skulden.
Syster, broder och medmänniska! När du blir utsatt för våld är detinte ditt fel. Skammen är inte din att bära. Aldrig någonsin.
