”Ordet negerboll bär hela vardagsrasismen på sina axlar”

Om en ska lita på desiffror som finns på Facebookgruppen ”Negerbollens dag 11 maj” så kommer 9 602människor att fira denna dag i dag. En dag vars enda syfte är att på någotsätt normalisera den ”oskyldiga” vardagsrasismen som fortfarande existerar.

Det är med skam som jag läser på olika statusuppdateringaroch i den tidigare nämnda gruppen om hur denna absurda och rent ut sagt vidriga”högtid” inte skulle vara rasistisk. Det skulle enligt många av gruppensmedlemmar vara en svensk tradition att behålla och använda namnet på bakelseneftersom det ”alltid hetat så”. Jag som etnisk svensk har aldrig kallatchokladbollar för det namnet och kommer aldrig göra det. 

Jag drar mig dessutom från att använda ordet i den här texten just för att detär ett ord fyllt med så mycket hat. Ett hat och ett förtryck som jag som vitman aldrig kommer kunna till 100 procent förstå eftersom jag inte behöver stå ut meddetta postkoloniala rasistiska förtryck som många andra har som sin vardag.Just av denna anledning kanske jag är fel person för att uppmärksamma detta menkänner ändå att alla måste ställa sig upp för att spotta rasismen i ansiktet.

Hur försvarar dessa människor sin högtid då? Argumenten somanvänds är så otroliga att jag efter en stund undrar om allt är ett enda stortpractical joke. Kan de mena allvar? Kommentarer som dessa avlöser varandra igruppens logg:

”Det heter ju inte chokladboll!”

”Får man säga vitlök måste man ju få säga negerboll!”

”Vadå får man inte säga turkisk peppar längre heller?”

”Det har alltid varit så, så det så”

”Neger betyder ju barasvart på spanska ju.”

”En gång negerbullealltid negerbulle!”

Det svåra attförstå i detta är inte bara hur dessa människor tänker, eller hur gravt demissuppfattat kopplingen mellan vitlökar och postkolonialismens arv, utan attdetta är en debatt vi tvingas föra år 2014. Jag som vit man kan omöjligtrepresentera en rasifierad person eller på något sätt bestämma vad som inte ärkränkande för någon annan. Det tolkningsföreträde som dessa individeruppenbarligen anser sig inneha är ett av de största hindren vi har framför ossom vi ska bekämpa den rasism och nazism som nu drar fram över Sverige. 

Att stå och hävda att om det alltid varit på ett visst sätt bör det inte ändrasskulle innebära vår planets undergång. ”Vi har ju alltid släppt ut avgaser istora mängder i naturen, varför ska vi sluta med det?” Resonemanget är i sig äratt gå tillbaka till stenåldern och vägra utvecklas som samhälle men även påens egna personliga plan.

När enekonomiskt, socialt och kulturellt privilegierad persons argument om att fåanvända rasistiska namn och begrepp står över en annan människas eget värde harvardagsrasismen vunnit. Det finns ingen ”ofarlig” rasism där ”ingen tar skada”.Den vardagsrasism som just detta är en del av är grunden till att partier somSverigedemokraterna lyckats normalisera rasismen och gjort invandrare till ett”problem” som måste ”lösas” inom politiken. Accepteras det att en chokladbollska kallas för ett namn som har otroligt förnedrande historia så accepterar enatt vissa människor står över andra. Då har en dörr öppnats för att vi ska tanästa steg mot vad som ”inte är rasistiskt” och då är vi som samhälle redanmisslyckats.

Magnus Krantz