Mårten Roslund (MP): "Nu måste vi stoppa minkfarmerna"

Om Sveriges industriellt hållna djur hade haft förmåga attyttra sig om Alliansregeringens åtta år vid makten, hade de sannolikt talat omen skräckregim. Den borgerliga koalitionen har nämligen genomdrivit ensystematisk nedmontering av djurskyddet. Den särskilda Djurskyddsmyndighetenhar lagts ned, och djurfrågorna har blivit en lågprioriterad uppgift påJordbruksverkets bord. Resurserna har minskats och den reglerade tillsynenslopats. Signalen är tydlig: djuren är irrelevanta för högerregeringen.

Efter att länsstyrelsen i Uppsala valt att stänga landetssista chinchillafarm, är produktionen av minkpäls den enskilda verksamhet iSverige där djurens lidande är som mest framträdande. Djurskyddslagen anger attalla djur skall ”behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande”. Problemet äratt minken inte är ett tamdjur; för att må bra behöver den stort utrymme ochmöjlighet till klättring och simning. Sådana krav är inte industrin intresseradav att tillgodose.

Att industrin kan komma undan med vanvård av djur beror påatt djurskyddslagen är en ramlag som får sin tillämpning i föreskrifter påJordbruksverket. Där trumfar ekonomiska hänsyn djurens intressen, och vi fårett godtyckligt regelverk där t.ex. djurparker måste hålla minkar i storainhägnader, medan lantbrukare tillåts sätta samma art i trånga burar. Miljöpartietvill knyta ett vetenskapligt råd till föreskriftsarbetet, och säkra att djurensnaturliga behov bestämmer regelverket, oavsett näring. För att kontrollera attreglerna efterföljs, måste minimikrav för tillsyn återinföras.

I fallet pälsproduktion är det lockande att ropa efter etttotalförbud. Detta skulle dock vara svårt att förena med det skydd förnäringsverksamhet som finns i regeringsformen och i Europakonventionen. En merframkomlig väg är att skärpa reglerna i enlighet med forskaresrekommendationer. I Tyskland och Schweiz har industrin tvingats lägga ned pågrund av sådan lagstiftning. När Sverige i höst får en ny regering, är det dagsatt också vi sällar oss till de progressiva länder som valt att ta djurenslidande på allvar. Verksamhet som inte kan gå med vinst utan djurplågeri, måsteupphöra att existera.

En invändning skulle kunna vara att inhemsk minkfarmning ärbättre än att köpa utländsk päls. Miljöpartiet de gröna vill dock verka förhöjda minimikrav i hela EU, och skapa bindande djurskyddsregler i FN och WTO.Poängen är att vår egen förändring måste komma först. Vi har ingen trovärdigheti en internationell djurskyddsförhandling, om vi samtidigt producerar päls påhemmaplan.

Den gröna rörelsen är en röst för de som inte kan föra sinegen talan: kommande generationer, naturen och djuren. Som intelligentavarelser har vi människor den stora friheten att göra övervägda och genomtänkaval. Men det är mer än bara en möjlighet attvälja en etisk väg; det är vår förbannade skyldighet. Miljöpartiet vill se enpolitik som aktivt tar ställning mot verksamhet som kränker liv – oavsettskepnad. Allt annat är oanständigt.

Mårten Roslund (MP)
talesperson i lika rättsfrågor, Grön Ungdom