"Hur vill vi bli ihågkomna i det här landet?"
Musse Hasselvall skriver om synen på tiggare – och en vän som inte längre är en vän.
Musse Hasselvall har tidigare varit aktiv som professionell kampsportare och programledare för flera tv-program.
Han gick även ut i en debattartikel på SVT Opinion i år och skrev bland annat att han tänker bli politiker.
För några år sedan satt jag i en park i Stockholm med en vän. Vi var mitt uppe i en diskussion när en kille i 14-16-årsåldern frågade oss om pengar. Eftersom han talade engelska var han förmodligen inte härifrån. Vi sa att vi inte hade något att ge.
När killen var på väg därifrån säger plötsligt min kompis: "Hey".
Killen vände sig om förhoppningsfullt.
"When you find some money come and share it with us".
Killen tittade besviket på min kompis och gick.
Vad var det bra för? undrade jag.
"De drar runt och tjänar massor på det här".
"Det har jag svårt att tro", kontrade jag.
"De vill hålla på så här", påstod han.
"Menar du att han bestämde sig i så unga år för att bege sig till ett främmande land och göra karriär som tiggare?"
"Det är jag övertygad om", fick jag som svar.
Sedan berättades en historia om en semesterresa där han sett en familj på stranden. Lyckliga och välmåendes lekte dom i sanden. Några dagar senare såg min vän samma familj tigga på gatan. Det här skulle vara bevis nog.
Historien är lika trovärdig som när en homofob säger att de alltid råkar ut för "bögar som håller på framför dom". Hela tiden dessutom. Och jag hör de här historierna hela tiden.
Till råga på allt brukar min vän uttrycka en djup beundran för sin far som tog sig igenom svår fattigdom. Hans far tiggde jobb på gatan för att överleva redan vid nio års ålder.
Vi är inte längre vänner.
I torsdags läste jag en ledare i Aftonbladet som handlar om tiggeriet. Och hur vi i det här landet vill bli ihågkomna genom historien.
Hur vill vi ha det?
......
Inlägget publicerades först på Musse Hasselvalls Facebooksida.
