Esbati (V): "Det är inte att städa eller diska som är dåligt"

Företagsledaren Christoffer Sjögren är upprörd över att jag i SVT:s Jobbdebatten ifrågasatte det statliga bidraget till köp av ”hushållsnära tjänster”, rut-avdraget, som gör att de städfirmor som han driver kan få en ökad omsättning. Jag har förståelse för hans reaktion. Däremot är det beklagligt att han i sin iver att försvara bidragen till sina firmor, försöker sprida bilden av att jag skulle ha talat nedlåtande om det arbete som hans anställda genomför. Ingenting kunde vara mer felaktigt. 

Tjänster som städning och underhåll spelar en central roll i varje samhälle. Tyvärr är det så att de som jobbar med dessa tjänster som yrke, ofta har dåliga löner och tunga arbeten. För oss i Vänsterpartiet är det helt centralt att förbättra dessa villkor, för alla anställda. Det handlar bland annat om att få bukt med osäkra visstider och SMS-anställningar, att stärka rätten till heltid. En politik som kraftigt har ökat inkomstklyftorna och försvagat arbetsrätten är i mina ögon rejält nedlåtande mot dem som har de mest utsatta situationerna på arbetsmarknaden. 

Det som var och är min huvudsakliga invändning mot rut-bidrag till dem som köper tjänster i hemmet är att det är en dålig prioritering av skattepengar. När staten går in med miljardbelopp, måste vi som medborgare kunna fråga oss om det skulle kunna finnas bättre användningsområden för pengarna. Mitt svar är ett klart ja. I SVT:s jobbdebatten fick vi bland annat se ett inslag med barnmorskan Anna. Hon kunde vittna om det som är ett stort samhällsproblem – att förlossningsvården går på knäna. De anställda är helt enkelt för få. Det är ett direkt resultat av felaktigt prioriterade samhällsresurser. Regeringen Reinfeldt har valt att sänka skatterna med 140 miljarder och alltså ge subventioner till rut-tjänster, som sträcker sig från städning till exempelvis rengöring av inomhuspool. (Och nej, rut-bidragen är inte ”självfinansierade”). 

Ett område där de felaktiga prioriteringarna märks tydligast är äldreomsorgen. Runt 140.000 personer – de flesta kvinnor – har gått ned i arbetstid för att hjälpa en anhörig. Detta återspeglar en tillbakarullning av den offentliga omsorgen. Personalen stressar och slits ned. Det beror inte på att pengar saknas i Sverige – det beror på att de prioriteras bort från att lösa de stora, gemensamma samhällsproblemen. I det läget är det fullt förståeligt att också en del pensionärer vill köpa privata tjänster. Frågan är om det är en korrekt prioritering att detta ska underlättas genom bidrag som hamnar i privata ägares fickor, eller om det är bättre att stärka den eftersatta hemtjänsten. Det är samma fråga som gäller privat profit inom den skattefinansierade välfärdssektorn: vi menar att pengarna ska gå direkt dit de gör störst nytta – till dem som utför tjänsterna, inte till privata ägare. 

Sjögren verkar inte förstå hur det skulle kunna öka valfriheten för äldre, om den offentliga äldreomsorgen fick större resurser. Valfrihet kan vara att gå en promenad med stöd, eller för all del att få hjälp med en extra städning av lägenheten. Det är den valfrihet vi i Vänsterpartiet arbetar för. Mer valfrihet för medborgarna, inte för välfärdsprofitörer.

Jag vill inte  ifrågasätta att Christoffer Sjögrens firma har kunder i alla åldrar och stadsdelar. Men det är likafullt ett enkelt konstaterbart faktum att rut-bidragen används absolut mest i de allra rikaste kommunerna, som Danderyd och Lidingö. Det betyder att systemet flyttar resurser från den gemensamma kassan till de mest välbeställda. Det är inte okej. Den villaägare som vill köpa städtjänster ska naturligtvis kunna göra det – till marknadspris.  

Så detta med ”tjänstefolk”. Jag är övertygad om att de flesta som hörde vad jag sade istället för att läsa kampanjutspelen i falsett från högerpartierna, begrep vad jag syftade på. I samhällen med stora inkomstklyftor är det vanligare att de rikaste kan anlita folk som gör vardagstjänster åt dem i hemmet. Det finns en maktrelation i att jobba i någon annans hem med hushållssysslor, som kan vara djupt problematisk. Självklart är det inte det att städa, diska, eller rusta upp som är dåligt – tvärtom – utan de förhållanden som detta sker under när det skapas en beroendeställning. Detta är en bidragande orsak till att arbetarrörelsen tidigt jobbade för att reglera och begränsa den typen av arbeten. rut-bidragen pressar det svenska samhället tillbaka i den riktningen. Det är ingen utveckling som jag vill använda skattemedel till. Jag vill att fler ska använda sin yrkesstolthet inom de nämnda områdena på sjukhus, skolor och inom ramen för hemtjänsten. Och jag önskar att om folk som tjänar bra med pengar vill ha någon som städar deras hem, så ska de också betala fullt pris för det jobbet.

Till sist: Christoffer Sjögren vill bjuda in mig till ”verkligheten” för att träffa dem som han felaktigt säger att jag har varit ”nedlåtande” mot. Arbetsplatsbesök är något av det roligaste med att vara riksdagsledamot. Om man vill veta hur de som jobbar faktiskt har det, är min erfarenhet att det blir bäst utan att deras chefer är med. Om Christoffer Sjögren ger mig kontaktinformation till någon på den lokala fackklubben – som jag utgår finns, på en så pass stor och krävande verksamhet – så ska jag med glädje hitta en tid för samtal om arbetsmiljö, arbetstider och löner, men också prioriteringar av samhällets gemensamma resurser och vilket Sverige vi vill ha i framtiden.

Allt gott!

Ali Esbati (V)

--

LÄS MER: Städföretagare: "Ta genast tillbaka kränkningen mot mina medarbetare"